Våren närmar sig city

Våren närmade sig staden där vi bodde. Den var inte lika varm som året innan. Men likväl en härlig vår.
JB ringde och sa att han hade ett nytt teaterprojekt inför sommaren. Det var i princip samma som den förra musikalen fast med ett nytt tema. Han frågade om jag och K ville vara med.
- Visst. Ska jag vara kängru igen?
- Nej, det är en ny mycket roligare grej.
Det var inte samma ensamble som tidigare. Men C skulle vara med igen.
C och jag hade setts en del. Pratat i telefon med varandra. Jag kände en allt starkare dragningskraft till henne. Jag gillade henne helt enkelt. Men det var invecklat. Jag var tillsammans med K. Och kunde inte släppa henne. Men jag ville ge C den uppskattning jag tyckte att hon behövde.
I den perioden hade jag en idé om att alla vackra och intressanta kvinnor skulle få höra min uppskattning utan att det för den sakens skulle låg någon dold agenda bakom. Samma med C. Jag ville att hon skulle få reda på det på något sätt.
Jag skrev ett brev till henne. Anonymt. Jag minns inte vad det stod i det. Men det var något om att det fanns någon som uppskattade henne. Mycket.
Jag la det på lådan. Jag var nervös. Det skulle få bära eller brista.
Vi repade musikalen. En samling otroligt bisarra människor var med. En av dem sitter inne för förskingring nu hörde jag talas om.
Jag umgicks mest med K och C när vi träffades och repade.
Fettot som hade kört K hem den där kvällen sommaren innan var med. Han blängde surt på oss för att K inte hade visat något intresse för honom. Hans taktik att säga samma som jag hade inte fallit i god jord.

Jag försökte kolla med C, lite halvt försiktigt om brev. Men inte ett ljud. Jag visste inte om det hade kommit fram.

En söndagseftermiddag gick jag och C gick till korvmojjen som låg en bit från stället där vi repade. Det var en solig dag i april. Jag hade på mina solglasögon. C hade på sina. Vi köpte varsin korv och satte oss.
C tog av sig sina glasögon och tittade på mig.
-Var poststämplas brev som kommer från Stan?

Måne över haväng

Lundell släppte Måne Över Haväng den vintern/våren när vi spelade om cafét. Jag hade köpt singeln och setade i bilen och väntade på att vi skulle repa på teatern.
C gick förbi och jag ropade på henne. Hon satte sig hos mig och vi lyssnade på den tillsammans.
Hon sa att hon gillade låten.
Sedan dess förknippar jag de flesta låtar med Lundell med henne.

Ännu en teaterpjäs

Det fanns en teatergrupp som bestod enbart av tjejer. Min gamla dramaledare var ledare även för dem.
Jag sprang på dramaledaren på stan. Hon berättade om gruppen. De skulle spela upp en egenhändigt skriven pjäs om cafét där alla satt. En parodi. En hyllning till folket. De ville att jag skulle vara med. Jag visste inte hur de kommit på att jag skulle vara med. Jag kände C och två till.
Det var ett potpurri av olika livsöden som som gestalades. Jag skulle spela två olika roller. Den ena var väl kanske en parodi på mig själv. Bägge var nog en parodi på mig själv vid närmare eftertanke.
Den ena rollen var att jag skulle gestalta en kille som grälade med sin flickvän. Jag spelade mot LE. Vi hade kul när vi repade vår scen. Den gick bättre och bättre. Vi smet iväg till ett enkilt rum. Ett pentry var det nog. Jag hade skitsvårt att öva in repliker och LE fick hjälpa till.
C kom in ganska ofta för att kolla läget. Jag märkte hur jag förändrades när hon kom in. Men samtidigt försökte jag att undvika henne. Jag ville inte förstöra något med K. Och dessutom fanns det inte en chans att C skulle ha något som helst intresse för mig.
C hade en statistroll i scenen. Hon skulle komma förbi mig och jag skulle bli distraherad av henne. Men det fanns ingen anledning för henne att vara med när vi repade. Men hon var där ändå.
Det ställde till det för mig.
Den andra scenen jag var med i var parodin. Jag spelade en kille som var "djup". Jag var på scen med E. Vi setade och läste dikter. Jag skulle vara en spydig, bitter jävel som kritiserade allt och alla. Trodde att jag var något.
De hade skrivit en dikt jag skulle läsa. Men jag gillade den inte. Jag skrev en själv. Ett ode till staden vi bodde i. Tjejerna gillade den och jag skulle få läsa den.

Repetionerna tog en hel del tid i anspråk och jag träffade in K så mycket under den här perioden. Det hade varit lite så där mellan oss innan och det blev väl inte bättre av att jag aldrig träffade henne.

Jag minns inte hur många gånger vi spelade upp pjäsen. Kanske bara en. Men det var på den stora teatern i stan.

När jag spelade scenen där C skulle komma in var det tänkt att hon bara skulle komma förbi. Det gjorde hon inte.
Hon kom in. Tog över scenen med sin blotta uppenbarelse. Hon var så vacker. Hon hade på sig något ljusgrönt. Jag minns inte. Det blev som i dimma. LE fick avbryta min koma för att få med mig igen.

Jag hade verkligen sett C. På riktigt.

Lucia

Varje stad har sina lucior. Det är omröstning i de lokala dagstidningarna och ingen av dem ser bra ut på bild.Eller så är de inte med verkligheten överrensstämmande. Alls.
En morgon läste jag tidningen. November kanske. C var med för omröstning till årets lucia.
Jag satte kaffet i halsen. Det var ju hon. Hon som jag nästan glömt eller förträngt de senaste månaderna.
Jag ville lägga min röst på henne. Nej, jag ville lägga flera röster på henne. Staden kunde äntligen få en riktigt vacker lucia.
Men det blev inte av.
Jag såg ett bildreportage i tidningen några veckor senare. C stod i skymundan för hon som vann. Det var inte rättvist. C var den enda värdiga lucian. De andra såg ut som något katten släpat in. I alla fall i jämförelse.
Hon var så vacker C.
Jag kom på mig själv med att tycka det då.
Även när jag träffade K.

Varm sommar

Jag blev tillsammans med K den sommaren.
Det låg ett stort H över Sverige mest hela tiden. Roskilde firade med Nirvana men jag var inte där. Jag grämde mig något så vansinnigt över det. Jag och JS åkte utanför stan och hälsade på Serben. En tjej vi kände som hade ständiga psykbryt. Vi såg det inte då men i retroperspektiv är det ganska uppenbart.
Vi var nog mest vänner med henne för att hon var vår biljett till Systemet och handlade till oss.
K hade inte fyllt 20 än, men var på året att fylla. I december.
Jag och K hade det bra. Trodde vi. Men det fanns inte så mycket att säga.
Men sexet var bra, förbannat bra. K kunde komma fram till mig när jag stod och lagade mat, när vi var ute och gick, när helst det passade henne, stoppa ner handen innanför byxlinningen och krama om kuken.
- Jag är kåt. Ta mig nu.
Jag var inte nödbedd.
Men hon hade en otäck förmåga att tala om sina exälskare efteråt. Det eggade mig inte. Det slutade oftast med att jag gick upp ur sängen och satte mig naken på altanen i sommarnatten och tog en cigg och undrade vad jag höll på med.
När jag kom in igen kunde jag se henne ligga på sängen. En underbar kropp.
Eller som JB uttryckte det. Till och med hennes armbågar utstrålade sexighet. Kåthet.
Trots det kände jag att jag inte ville mer med henne då. Efter hon pratat om exen. Men hon knuffade ner mig på sängen igen och sög mig hård och sa att hon ville ha mig i sig och känna min tyngd när jag trångde mig in i henne.
Det blev värre, eller hur man ska uttrycka det, på fyllan. K var lätt vindögd. Något jag uppskattade då. Gör väl till viss del fortfarande. Hennes blick sa allt när hon var full. Vi var ute på krogen. Hon kunde smeka mig längs låret under bordet på krogen. Eller när vi var i parken med de andra. Viska i mitt öra. Jag vill suga dig nu. Kom så går vi.
Men ofta var vi tysta inför varandra.
Det var nog över innan det började. Men jag kunde inte släppa henne.

En svart skinnjacka

Jag träffade inte C alls den sommaren. Hon var som bortblåst.
Jag hade istället börjat fokusera allt mer på K.
Efter teatern var slut började vi träffas allt mer. Varje dag rättare sagt. Vi föll för varandra helt enkelt. Under slutet av stadsfestivalen, sista kvällen troligen, var vi ute på stan. Det var K, jag och JS tror jag. Vi setade på ett av torgena. K satt i mitt knä. Vi var glada. Skratten och fyllan lyfte oss.
-Nej men hej Linus, hörde jag en röst.
Jag kände knappt igen henne. C stod framför mig. C hade hela tiden stått för något som jag inte kunde identifiera mig med. Hon var, inte pimpinett direkt, men utstrålade en vacker fräschör. En ung kvinna i sandaletter som hade något starkt i sin uppenbarelse. Det hon hade då var en äkthet som spegelsolglasögon-tjejbratsen på Stureplan försöker uppnå. Hon bejakade en stil med finess som många har förstört idag. Hon utstrålade "fan vad snygg hon är" och man ville bara se mer av henne. Och veta mer om henne. Utan att för den sakens skulle bara se det yttre.
Men denna kväll stod hon framför mig, oss. Iklädd en svart skinnpaj, solbränd och hur jävla snygg som helst.
Vi kände varandra inte jätteväl och hade inget större intresse av varandra mer än som vänner. Men efter jag träffade på C där tillsammans med K kändes det fel, det kändes konstigt som om jag fastnat med handen i kakburken.
Det var en känsla som inte ville släppa taget under hela kvällen.
Varför kände jag så?

Helgpaus

Jag tar helgpaus från den här bloggen nu men återkommer på måndag.

Studenten

Studentdagen var vacker och klädmodet vidrigt. ALLA hade blå eller mörk clubkavaj med ljusa byxor. Vi setade i parken på morgonen och drack vin innan avslutningen.
Vi sprang ut under jubel. Det var många där. K kom och gav mig en ros. Jag blev förvånad. Jag kände henne knappt.
Hemma var det mottagning och skål och puss och kram och tal och mer skål och mat och släktingar och folk jag inte kände och ett tal till och presenter man inte ville ha men tackade för plikttroget och tack för att ni kom och visst ska jag komma och hälsa på i sommar och gud vad roligt och mer vin.
M bodde ett stenkast från mig. När de flesta gästerna gått gick jag hem till honom och hämtade honom. Vi gick tillbaka till mig och pappa hällde upp vinglas efter vinglas.
Det var en fest på stan. Det var överdrivet kul. Alla hade mer kul än vad man egentligen trodde. Inte en JS däckade. Han var med till slutet.
Det blev efterfest hos en gammal klasskamrat.
Jag och M gick up på hennes tak och drack vin i soluppgången.
Vi blev ovänner. M hade blivit tillsammans med min kusin som jag inte alls gillade.
- Men va fan! Ni är ju så jävla olika.
- Det är vi inte alls.
- M, jag känner dig. Jag känner henne. Det kommer inte att funka. Varför gför du så här. Hoppa av innen det fär för sent. Du vet inte vad du ger dig in på.
- Du, jag älskar henne.
- Skitsnack. du tror det bara. Nu dricker vi mer vin.
Vi drack under tystnad ett tag.
Vi släppte det och vandrade hemåt i gryningen. Passerade golfbanan och driving rangen. Vi samlade golfbollar och M fick för sig att göra sitt tarv i ett av hålen. Det misslyckades igen.

Dagarna efter studenten var det ett vakuum. Vad händer nu då? Men livet återgick ganska snart till det normala med festerna i parken.
Jag bodde själv i mina föräldras hus den sommaren när de var i sommarhuset. Jag jobbade i affären och mådde ganska bra. Köpte en CD-spelare och Lundells samlingsbox som gick konstant.
Morgnarna innan jobbet inleddes på altanen med två koppar kaffe och tre cigaretter. Jag skulle leva rock n roll tyckte jag.

Vi fick inte tillstånd att spela musikalen då vi inte var profesionella. JB, AO och MW skrev en ny musikal på två veckor som vi började repa in istället. Det var inte det bästa manus jag läst men det funkade och det hade sina poänger.

Den skulle spelas under stadsfestivalen. Jag fattade allt mer tycke för K. Hon var snygg och sexig och jävligt upptagen. Skorpionen i mig vill jaga. Jag ville jaga K. Jag ölade tillsammans med en kille i som var med i musikalen. Jag vet inte varför jag satt där med honom. Jag gillade honom inte. En dryg jävlel. Fetlagd, ful, egoistisk, snål.
Han hävdade att K var intresserad av honom. Föga troligt trodde jag. Men sa inget om det.

K bodde i ett mindre samhälle utanför stan. Jag bodde på cykelavstånd. Jag cyklade hem om nätterna.
Under stadsfetivalen var vi ute. Jag K och MW. Vi köpte kebab på fyllan. Under en period hade jag vitlöks-cravings. Jag var tvungen att ha vitlök när jag drack. Det funkade inte annars.
På kebaberian hade de en stark sås. Skitstark som de gömde. Jag och MW var bra draga och tog mängder. Den gick inte att äta. Men vi åt ändå. Och led.
K skrattade och frågade om vi ville ha öl. Hon gick iväg och köpte två öl var. Vi svepte dem med ökad promillehalt som resultat. K hade missat sista bussen hem.
Hon skulle sova hos mig eller MW. Vi kom till en korsning där vi skulle skiljas åt. Nu fick det bära eller brista.
- K, jag vet att du har pojkvän. Men jag tror ändå att jag är förälskad i dig. Följ med mig hem.
- Hur ska det gå till. Du har ju bara cykel.
- Jag skjutsar dig.
K följde med mig hem. MW såg sur ut.

Dagen efter var det musikfestvial under stadsfestivalen. Jag jobbade där. Troligen hade fettot i teatergruppen hört om mina bravader kvällen innan av MW. Han kom dit för att kolla läget. Jag var bakfull och sa som det var.
-DU, det ska jag också säga till henne.
-Lycka till.

Två dagar senare skjutasde fettot K hem.

Premiären kom och den blev ganska lyckad. Ks pojkvän kom dit. De kramade varandra efteråt och jag såg hur K pratade med honom. Han nickade och gick därifrån. Ensam.
K kom fram till mig och klappade mig på armen och frågade om hon fick sova hos mig.

Ny teaterpjäs

Framåt sommaren innan studenten var livet vackert. Det var en magnifik vår det året. Vi setade i parken mest varje kväll kändes det som. Ömsom Rioja ömsom Aurora. Det var alltid någon som hade med sig en gitarr.
Ingen spelade något vidare men vi trodde det. Och, ärligt talat, vi sket i vilket. Det var ointressant vad andra tyckte.
JS söp mer än någon annan och inte sällan somnade han bredvid oss andra i gräset.

Sedan påsken hade F fixat ett jobb åt mig i en mataffär så jag hade alltid lite deg extra att köpa vin för. Jag tror inte att JS har betalat av alla skulder än. Men det är egentligen ganska onintressant.

Någon gång under våren, eller tidigare, ringde JB och sa att han skulle sätta upp en ny pjäs. Det var en riktig musikal den här gången, Rocky Horror Show. Jag skulle ha en mindre roll.
Det var i princip samma uppsättning folk som i tidigare pjäs. Men C och J skulle inte vara med.
K var med och det var kul.

Vi åkte ut på landet och skulle repa en helg. Det blev inga repetitioner direkt. Det blev mest öl och vin. Jag tyckte att K var allt mer intressant. Jag fick för mig att jag hade sneglat på henne innan.
Under repetionerna stod jag inför ett dilemma. Jag hade börjat snacka med en tjej i parallellklassen. Jag visste att hon skulle på någon fest inne i stan. K var med på repetitionerna och jag ville snacka mer med henne. Men K hade pojkvän så jag lät det bero och tog bussen till stan.
Jag träffade inte henne jag trodde jag skulle göra. Jag minns inte hennes namn och har egentligen ingen lust att rannsaka minnena efter det. Det saknar betydelse idag.
Men det blev vin och öl och fest och larm och liv och allt var vackert.
Jag vaknade bakfull och undrade hur K mådde.

Vykort

C och jag förlorade kontakten ett tag efter musikalen var slut. Ok. Vi träffades på cafét ibland. Men våra olika vänskapskretsar och intressen gjorde sig påminda.
Eftermiddagar och helger spenderades mest tillsammans med F, JS och JL. Vi bildade ett band. Namnet var en travesti på New Kids on the Block som var det stora pojkbandet då.
Vi repade aldrig. Men ambitionen fanns där i alla fall. Eller i alla fall en önskan om ett band.

Det var en kall vinter. I januari hade vi varit ett gäng som åkte till Val Thorens för att åka skidor. En snubbe somnade i en snödriva efter han druckit sin första drink någonsin. Ett par tyskar hjälpte honom hem.
Två andra tyckte att det var skittufft att hänga med två 40-taggare för att de söp. Jag och P ryckte mest på axlarna och setade på rummet och drack.

Jag var hemma och tog det lugnt under sportlovet. Spenderade mesta av tiden på cafét. En eftermiddag när jag kom hem låg där ett vykort från C. Hon var i Österrike och åkte skidor. Allt var bra.
Hon undertecknade med P&K.

På väg hem från cafét en eftermiddag nämnde jag vykortet för JS. Jag frågade vad P&K stod för.
Han tittade oförstående på mig.
Puss och kram naturligtvis, sa han och tände en cigg. Ska vi dricka sprit ikväll?
Varför skulle hon skriva det?

Hej Linus. Hur mår du?

Relationen med J varade inte så länge. Några veckor bara. Men jag kände mig knäckt ändå. Det var visst väl någon gammal förälskelse som blommade upp igen.
J kom inte in på cafét så ofta längre.
Jag setade där en eftermiddag i januari. Intryckt i ett hörn med F, JS, JL och troligen fler. Snöslask och is ute på gatan. Rökigt inne på cafét.
C kom in, rosig om kinderna, med leendet som bara hon hade. Hon hade hört om mig och J.
Hon satte sig mitt emot mig på en stol. Händerna nerstuckna i jackfickorna. Jag spelade väl svår och introvert.
C tittade på mig. Hej Linus. Hur mår du?
Jag minns inte vad jag svarade. Men hennes fråga var uppriktig. Den var ärlig.
Hon ville mig väl.
När C kom in i bilden, var jag än var försvann allt runt mig. Men jag såg inte det.
Inte då.

2 askar cigg och kort från C

I november 91 var det fullt upp med repetioner av musikalen. Jag och C umgicks mest där. Men jag såg till henne på cafét ibland.
Dagen jag fyllde 18 fick jag två presenter; två askar cigg av J och V. Hemma låg ett grattiskort från C som hon hade skickat till mig.
Men jag var nu inne i en period då jag var helt fokuseras på J. C var för bra på något sätt. Och vad skulle hon med mig???
Jag mönstrade dagen efter jag fyllde år och på kvällen var vi ett gäng som skulle se The Sinners.
Jag och J fick ihop det på något vänster på den konserten.
C ville väl ändå inte ha mig.

Teatergruppen och kvinnorna

Teatergruppen hade många vackra kvinnor.
Eller i alla fall tre.
C, J och K.
C, den ouppnåliga. Ett ansikte så vackert att man aldrig kan sluta se på det. En figur så lång med ben som gick hela vägen upp. Ett leende och ett sätt som gjorde att jag trivdes. När jag pratade med C var det inte konstlat. Allt föll sig naturligt. En ömsesidig vänskaplig respekt för varandra.
Jag setade på cafét på fredagarna innan vi skulle repa. Det hände att C kom förbi och hämtade upp och vi höll sällskap på vägen dit. Det var alltid kul.

J, den speciella. Glittrande ögon och vackra läppar. Hennes stil passade mig. Vi började gilla varandra mer och mer trodde vi. Eller i alla fall alla andra. Men vi visste det inte själva.

K, den korta. En snygg kort tjej som vrålade ut kåthet. Hon påminde om Brenda i Beverly Hills.

Den nya teatergruppen

Både jag och C slutade i teatergruppen efter några veckor. Man hade inga planer på att sätta upp något som jag tyckte var intressant. C hade slutat tidigare.
En eftermiddag. En helg tror jag, ringde JB. Jag kände honom lite sedan tidigare. Vi hade spelat teater ihop.
Han frågade om jag kände till den musikalen/operetten han och en annan snubbe skrivit.
Flyktigt, svarade jag.
Vi vill att du är med. Du ska spela kängru.
Musikalen var en fortsättning på en känd barnbok till vilken de fått rättigheterna.
Nu var inte kängrurollen så framträdande utan en maskering av min rollfigur.
Visst, svarade jag. När har ni möten.
Han svarade att de var på fredagar. Han och några andra pluggade i Lund och åkte hem på fredagarna enkom för att repetera denna pjäsen.

Kommade fredag gick jag dit. Jag visste inte vad jag hade att vänta mig. Otroligt mycket folk kändes det som. Jag visste vilka de flesta var trots allt. Flera av dem hade varit med i den andra teatergruppen på min skola. J, C, JB och K.
När jag kom dit hälsade C glatt på mig. På det sätt hon alltid gjorde. Det gjorde mig glad.
Men jag var mer intresserad av J. Och att bara titta på K.
C var för vacker, för ouppnålig, för perfekt helt enkelt. Jag var inte hennes stil.
J och K spelade mot varandra.
Jag spelade mest ensam kändes det som.
C spelade en gammal nucka.
Jag minns fortfarande hennes skratt när hon sjöng fel.

Cafét

Vi hade vårt favoritcafé där vi setade. Det fanns alltid någon man kände där. Jag var där i stort sett dagligen. Ett vattenhål. Vi kom fram till saker. Vi ville något. Var något för varandra.
J var också där, V var där för det mesta. J och jag tittade väl på varandra en del. Alla märkte det utom vi själva.
Det var under hösten i trean. Vi blev äldre och äldre tyckte vi. Rullade egna cigg när pengarna började ta slut. Det var lyx att ha ett paket färdiga cigg.
C kom in där ibland. Men hon vände mest i dörren. Hon sa hej. Sen gick hon. Men hon fick alltid blickar efter sig.
Men hon rökte inte. Jag såg henne aldrig med en cigg i munnen. Hon såg ut att bli äcklad av det.
De gånger hon stannade kvar tog hon en stol i min närhet.
Jag gillade hennes närvaro. Hennes skratt lyfte upp mig.

På TV gick ett program som hette Brutal-TV. Det var Erix Blix, Robert Gustavsson, Stefan Livh och några till. Robert Gustavsson gjorde en immitation av Bertil Svensson. Han som höll på att hugga av sig handen en morgon.
I immitationen ropade han på just "Carins" hjälp.
JS gjorde en eminent efterapning på detta.
C kom in i gruppen allt mer. Hon skrattade åt imitationen.
Men hon stannade sällan länge.
Jag tog ingen större notis av det.
Visst, hon var vacker och intelligent och intressant och bara en kvinna man kan drömma om. Jag orkade inte lägga ner energi på henne då jag inte visste att det var lönt.
Men likväl blev jag alltid extra upprymd när hon kom in på cafét.

Teatermötena

Jag fick tag på C till slut. Jag minns inte om det var via L eller mo jag ringde henne. Vi sågs då och då på cafét där "alla" setade på den tiden. Efter skolan var slut gick man dit. Snodde kaffekoppar av de som hade gått för amn inte hade råd att fika. Rökte fimpar och bommade cigg av andra.
F kände alla. Via honom lärde jag känna ett par kul snubbar, JS och JL. Två ytterligheter som jag funkar bra tillsammans med. Jag brukade träffa dem där. De gick in en parallellklass till mig annars.
C brukade komma in på cafét innan teatern skulle börja. Slog sig ner och bara fanns.
Jag kände henne inte, men jag gillade henne. Hon var intressant. En lång och fantastiskt vacker kvinna. Men jag såg henne aldrig mer än som en vän. Kanske för att jag var rädd för något. Jag vet inte.
J var på cafét också. Hon brukade ha kul åt mig och retades mest för att jag knappt mindes henne kvällen då jag och C träffades.
J spelade också teater. Men henne var jag inte intresserad av att ha med.
P, en kille i min klass, körde oss till teatern ibland. Kanske var han intresserad av C. Minns inte riktigt.
Jag upplevde C som en stilfull, kanske inte mystisk, men väldigt åthållsam ung kvinna. Någon som fångade mitt intresse i alla fall.
Jag märkte rätt snart att C fick blickar till sig var hon än gick.
Jag kände mig omåttligt stolt över att komma med henne.
Men jag tänkte aldrig på henne som annat än en vän.

Telefonnumret till C

Jag sprang på Cs väninna, L, i korridoren i skolan. Hon verkade tycka att det var genant när jag frågade om C.
Men jag brydde mig inte om det. Jag ville få kontakt med C. Hon skulle vara med i teatergruppen.
Jag fick numret till C. L sa att jag kunde ringa henne.
Det är 16 år sedan.
Jag minns numret fortfarande.

Första mötet med C

Vi hade varit på fest någonstans. Det var jag M och F. Troligen hade vi setat i parken och ölat en del och beslutade oss för att besöka nattcafét i staden där vi bodde då.
Det var i början av september och sommarens värme låg kvar och det kändes ganska bra på det hela taget. Några veckor tidigare hade jag och M börjat tredje året på gymnasiet. F var två år yngre. Troligen än mer mentalt. Men vi ägde världen då. Vi hade varit i London några veckor tidigare. Gått pa Carnaby street och köpt dödskalleringar. Keith Richards hade en sån sa M. Men han sa inte att Keiths var tuffare än våra. M hade köpt sporrar till sina boots och jag hade nya Docs.
Livet var där och vi levde det. Till fullo.
Vi kom till cafét. Det var fullt som vanligt. Någonstans fick jag för mig att min kropp behövde mer sprit och vi skulle gå därifrån.
Utanför cafét sprang vi på tre tjejer, J, V och deras väninna. J tyckte att jag var kul i min illa dolda berusning. Hon tog ett ölunderlägg jag hade i fickan och skrev ner sitt namn på. Jag skulle inte glömma henne tyckte hon.
F kände alla på den tiden. Jag vet inte hur det är med honom nu. Han har blivit fetlagd sa V när jag pratade med henne nyligen.
F hade lämnat mig och M tillsammans med tjejerna och gått och pratat med två andra tjejer lite längre bort på gatan.
Vi tog våra cyklar och gick till F. Han stod och pratade med tjejerna. Den ena var lång och vacker mindes jag nästa dag. F kände dem tydligen.
Han presenterade C för mig. Han sa att hon spelade teater. Jag sa att det gör jag också. Du borde gå med i teatergruppen i skolan. Men C förklarade att hon gick på den andra skolan.
C och hennes väninna, L skulle gå vidare. Jag vet inte vart de skulle. Kanske in på cafét.
F var borta och jag och M beslutade oss för att cykla hem.
Js namn i fickan hade jag redan glömt bort. M tyckte att jag var tjatig när jag konstant pratade om C under vår cykeltur hem.

Prolog

Jag har en annan blogg, om "vardagsbetraktelser". Jag har nämnt C däri några gånger.
Det finns en historia bakom C som jag tror behöver bli berättad.
Jag träffade henne 1991. På sensommaren. Eller det var nog hon som träffade mig förresten. Men det kommer mer om det sen.
Det är snart 16 år sedan. Herre Gud.
Vad handlar det om då?
Besvarad, obesvarad kärlek som två människor känner för varandra.
Det är en pågående historia utan slut verkar det som.
Men jag vill skriva ner vår saga nu, om Linus och Carin.

Linus var 17 år då, på det 18:e. Carin var ganska nyss fyllda 16. De som möttes då förtjänar en redogörelse.
Om vi förtjänar en nu låter jag vara osagt.

Jag skriver om oss i tredje person. Någonstans känns det som vi är "de". Under tidens gång kommer det säkert att kännas som vi.

Men skrivandet är i jag-form.
Jag trivs bäst med det.
Och... det är ju oss det handlar om.