Den nya teatergruppen

Både jag och C slutade i teatergruppen efter några veckor. Man hade inga planer på att sätta upp något som jag tyckte var intressant. C hade slutat tidigare.
En eftermiddag. En helg tror jag, ringde JB. Jag kände honom lite sedan tidigare. Vi hade spelat teater ihop.
Han frågade om jag kände till den musikalen/operetten han och en annan snubbe skrivit.
Flyktigt, svarade jag.
Vi vill att du är med. Du ska spela kängru.
Musikalen var en fortsättning på en känd barnbok till vilken de fått rättigheterna.
Nu var inte kängrurollen så framträdande utan en maskering av min rollfigur.
Visst, svarade jag. När har ni möten.
Han svarade att de var på fredagar. Han och några andra pluggade i Lund och åkte hem på fredagarna enkom för att repetera denna pjäsen.

Kommade fredag gick jag dit. Jag visste inte vad jag hade att vänta mig. Otroligt mycket folk kändes det som. Jag visste vilka de flesta var trots allt. Flera av dem hade varit med i den andra teatergruppen på min skola. J, C, JB och K.
När jag kom dit hälsade C glatt på mig. På det sätt hon alltid gjorde. Det gjorde mig glad.
Men jag var mer intresserad av J. Och att bara titta på K.
C var för vacker, för ouppnålig, för perfekt helt enkelt. Jag var inte hennes stil.
J och K spelade mot varandra.
Jag spelade mest ensam kändes det som.
C spelade en gammal nucka.
Jag minns fortfarande hennes skratt när hon sjöng fel.