Brev

C ringde på förmiddagen efter jag skickat mailet till henne. Där jag beskrev för henne att jag inte kunde träffa henne mer. Att jag var tvungen att försöka glömma henne för att jag skulle ha någon som helst chans att leva tillsammans med en kvinna utan att jämföra henne med C.
Jag tryckte bort henne. Kunde inte höra hennes röst. Det skulle inte gå.
Fick ett svar på mailet sen. Hon var förstörd sa hon. Hon ville inte att det skulle vara så. Jag svarade henne att det inte gick att ha någon relation. Jag var tvungen.
Vi skickade några mail fram och tillbaka och till slut valde jag att inte svara henne mer.
Det gjorde ont i mig.

Ett brev

När jag vaknade på morgonen kände jag mig onaturligt lugn över vad som hade hänt kvällen innan. Det var som om inget hade hänt. I alla fall inte inom mig. A hade kommit hem innan mig. Hon sov. På det sätt som bara hon kunde. Hon låg nertryckt i kudden. Trygg. Säker. Som ett barn. Jag klädde av mig och la mig bredvid henne. Hon gruffade runt och vände på sig. Håret utslaget över kudden. Vi sov med ryggarna mot varandra.
A gick upp före mig. Hon skulle till teatern där hon varit aktiv när hon tidigare hade bott i Stockholm. Hon skulle träffa Kathy. En kvinna i medelåldern som A såg upp till. Men hon såg inte att Kathy gjorde allt för att leva sitt liv genom A. Jag hade försökt påtala det för henne otaliga gånger. Men A stod hela tiden på Kathys sida. Som om hon själv ville uppnå Katys drömmar. Framför sina egna.
Jag försökte sova vidare när A härjade i köket. Hon sjöng för sig själv. Gjorde te. Frukost. Jag ville inte gå upp.
A kom och satte sig på sängen och klappade mig över håret.
- Hade du kul igår?
- Mmm. Men jag vill sova lite till.
- Blev Janne lika full som alltid?
- Mmm. Vad ska du göra idag?
- Jag ska till teatern. Ska träffa Kathy och Wille.
Jag visste inte vem Wille var. Ett nytt namn.
- Wille?
- Ja. Jag har berättat om honom innan. Han spelade i det där bandet. Vad de nu hette. Dinosaurierna. Tror det i alla fall. Du har sagt att du har träffat dom.
- Jaha. Jo. Är du där hela dagen eller?
- Ja. Jag tror att vi är några som skulle äta hos Kathy ikväll.
- Ok. Jag åker kanske in till jobbet en stund. Får se.
A gav mig en puss på kinden och gick ut.
Jag kunde inte somna om utan satte mig på sängkanten och stirrade tomt framför mig. Bakfyllan började kännas. Tänkte på kvällen innan och att jag inte riktigt kunde begripa vad jag gjort. Men jag kunde inte känna någon ångest över det jag gjort. Det var precis som om mina tankar kring C hade gjort att jag börjat tänka i andra banor om mig och A. Att det inte skulle bli vi två längre. Som om jag hade börjat se mig om igen. Ville möta någon som var som C. Som kunde ge mig samma sak som hon hade kunnat.
Gick ut i köket och satte på kaffe och ställde mig i duschen sen. Jag kände att jag störde mig på C. Det hon gjorde med mig. Ville inte ha det så. Ville inte känna det jag gjorde. Men det fanns inget i mig som kunde stoppa det. Mina känslor höll mig i schack.
Jag torkade mig och gick ut i köket och satte mig med en kopp kaffe och en cigarett under köksfläkten. Tog en cigarett till och ville inte göra något samtidigt som jag var rastlös. Ville lägga mig igen men var inte trött. Ville äta utan att vara hungrig. Vandrade av och an i lägenheten. Satte på Nick Cave på hög volym för att försöka rensa hjärnan. Funkade inte. Lundell blev för pretentiöst. Ville ha något nytt. Ny musik. Ett sätt att tömma hjärnan som jobbade på högvarv i alldeles för låga växlar. Klädde på mig för att gå ut. Ville ut. En promenad.
Tog fram telefonen och bläddrade fram till Hanne och skickade ett sms och tackade för kvällen och att jag skulle höra av mig till henne.
Ute hade den Stockholmska hösten tagit fart. En vind fylld med finstrilande regn blötte ner mig. Men inte tillräckligt för att jag skulle gå in och hämta ett paraply. Visste inte var det var ändå.
Gick under bron mot Skanstull och gick mot Vita bergen. Gick upp och tittade på kyrkan. Bzz bzz i fickan. Sms från Hanne som tackade och sa att hon ville att jag skulle ringa. Raderade det och undrade vad jag höll på med. Visste vad kyrkan hette men kunde inte komma på det just då. Fick kolla upp det när jag kom hem igen. Sundström har den i fonden på bilderna på VitaBergspredikan. Fin kyrka. Ville gå in men gick vidare mot Götgatan och bort till Slussen. Tittade på tågen på bron till och från Gamla stan och kände att jag trivdes i stan. Mådde bra där. Vände blicken mot centrum och undrade vad C gjorde en dag som denna. Drog fingrarna genom håret och konstaterade att det var blötare ute än vad jag trodde. Gick ner i undergjorden och satte mig på tåget hemåt. Störde mig på kassarna från Åhléns och HM. Söndagar var ondskefulla dagar. I alla fall på hösten. Det hände inget. Vad gjorde alla människor? Vad hade de handlat? Varför hade de handlat? Söndagar på hösten var bara ofrånkomliga transportsträckor till måndagens jobb. I alla fall när man jobbade. Hur var söndagar när man inte hade vanliga jobb? Var de som vilken dag som helst då?
Tankarna kring A och C återkom hela tiden. Hanne kom fram också. Var hon någon som jag kunde vända mig till? Som kunde ge mig det jag ville ha? Hon var intressant. Men inte som C. Ingen var som C. Hur jag än vände och vred på det var C en måttstock hur en kvinna skulle vara. Hon var den opuppnåliga som jag rättade mig efter. Det var för henne jag visste hur jag kände egentligen. Hur det BORDE kännas. Den äkta kärleken. Men hon ville inte ha mig. Hon ville ha P. Det var i alla fall det hon sa. Jag kände hur jag blev irriterad på C. Det var som om hon förstörde allt för mig. A var bra. Väldigt bra. Men hon var inte C. Hur hade jag känt för A om inte C hade funnits i bilden? Var tvungen att göra något åt det. Om jag skulle fortsätta med A eller med någon annan kunde jag inte ha kvar C. På något sätt. Det gick inte. Hon fick inte förstöra för mig mer. Även om det inte var hon som förstörde dirket så var det indirekt. Jag skyllde på henne. Det kändes bättre så. Jag var slav under mina känslor och kunde inte kontrollera dom. Då var det bättre att låta henne vara helt och hållet.
Jag steg av tunnelbanan vid Skärmarbrink och gick till Tempo. Ville ha något att äta. Det fanns inget som lockade. Köpte inget. Gick hem igen. Tog en handduk och torkade av håret och satte på datorn. Jag ville skriva ett brev till C. Göra slut med henne. Eller vad man skulle kalla det.
Jag skrev brevet men skickade det inte. Ville låta det bero lite. Känna efter hur det egentligen skulle vara att inte ha henne som vän längre. Jag skulle antagligen sakna henne mer än vad hon skulle sakna mig. Men någonstans försökte jag inbilla mig själv att om jag sa till henne att jag inte längre fanns där och väntade så skulle hon kanske komma på andra tankar. Det kunde vara värt ett försök i alla fall.
Jag skickade ett sms till Hanne och gick ut och köpte en pizza.

Hanne

Jag kunde inte få C ur tankarna. Hon fanns där mer än någonsin tidigare. Även om jag och A försökte. C var där. Hon var den ultimata kvinnan. Jag ville ha henne även om vetskapen att hon var lycklig malde inom mig. På helgerna gick jag promenader där hon bodde. Eller där jag trodde att hon bodde. A var på skolan. Träffade vänner. Jag ville träffa C. Fika med henne. Dricka vin med henne. Jag ville träffa henne. Släppa henne. För alltid. Men det kändes omöjligt. Det började tära på mig. Inombords. Jag åkte till jobbet tidigt på morgnarna för att skingra tankarna. Kom hem allt senare. Men A var lycklig när hon såg mig. Hon såg lycklig ut. Jag VILLE vara med A. Men inte så länge C fanns. Inom mig. Men jag kunde inte bryta med någon av dom. Det kanske skulle kunna bli bra med A. På riktigt. Kanske skulle C komma till mig en dag. På riktigt.Janne ringde. Han skulle komma upp till Stockholm och hälsa på en kusin. Han ville träffas. Frågade om vi skulle gå ut. Han och hans kusin skulle komma hem till mig. Vi skulle ut sedan. Janne och jag hade spelat i samma band. Han på bas. Vi kände inte varandra jätte väl men han var en god människa. Som söp på tok för mycket. I alla fall på en och samma gång. Janne och kusinen hade med sig vin och öl och sprit när de kom. A hade åkt ut till en väninna på någon av öarna. Vi setade i köket. Musik på i andra rummet. Janne var positiv. Alltid positv. Man blev glad av honom. Han ville gå ut. Hitta några brudar med schyssta tuttar som han uttryckte det. Jag försökte påtala att benämningen bröst var snyggare.
- Vad spelar det för roll? Alla vet ju vad det handlar om.
- Jo. Förvisso. Men jag stpr ändå fast vid att bröst är snyggare.
- Var inte så neggig.
Ungefär så fortsatte konversationen under kvällen. Men det var ändå befriande. Jag kom på att Janne var den förste jag egentligen gick ut med förutom A sedan jag flyttat upp. Jag märkte att jag saknade manligt umgänge att gå ut med. Kusinen blev måttligt road när jag föreslog hårdrocksstället på Folkungagatan. Han gillade det inte men Janne tände på idén. Han ville dit. Vi gick dit. Det var lika mycket folk som sist jag hade varit där med A. Om inte mer. Samma typ av människor. Samma musik. Jag stod och pratade med Kusinen. Han var bra och vi sa att vi borde umgås. Janne stod och pratade med två tjejer. Den ena såg inte alls ut att tycka att Jannes sällskap var något att föredra. Den andra. En mörhårig version av Gry Forsell skrattade och tittade åt vårt håll ibland. Hon var söt. Lite för kort hår. Men ett fantastiskt skratt och glittrande ögon. Jag gick på toaletten och när jag kom tillbaka hade Janne presenterat tjejerna för sin kusin. Utan att ta någon större notis om dom gick jag till baren för att köpa mer öl. Hanne, som Gry egentligen hette, kom och stälde sig bredvid mig
- Det var inte så artigt att inte hälsa.
- Nej. Men ni såg upptagna ut. Visst är han charmig, den gode Janne?
Hanne skrattade.
-Ja. Han är himla kul. Men lite full. Min väninna är inte så road av honom.
- Du är för snygg för honom. Det är därför han inte pratar med dig.
- Vad tramsig du är.
Hon boxade mig på armen och brast ut i ett emormt leende.
-Linus förresten.
-Hej Linus. Bor du också i Skåne?
- Nej, jag flyttade hit för ett par månader sedan. Men du då? Du är inte heller härifrån. Det låter inte så i alla fall.
- Nej. Västerås.
- Det låter det inte heller som.
- Vad gör du här då?
Jag berättade för henne att jag flyttat upp till Stockholm för att jag ville prova på stan. Att jag hade närt en tanke om att flytta dit. Det fanns något som lockade. Omedvetet undvek jag att berätta om A. Det var första gången som jag inte sa att jag hade flickvän. Som om jag ville testa vad som kunde hända om jag inte sa något. Hanne hade något som lockade mig. Hon utstrålade en sexighet som jag nästan kunde ta på.Vi gick tillbaka till de andra. Hanne stod nära mig. Nuddade sitt ben mot mitt vid ståbordet mitt i lokalen. Jag bemötte beröringen lätt. Kände ett sug i magen jag inte känt på länge. Jannes kusin blandade sig i våra samtal. På något sätt kände jag någon form av svartsjuka växa inom mig. Jag ville prata mer med Hanne. Ville inte att han skulle göra det. Vi drack ur samtidigt och Hanne erbjöd sig att gå och köpa mer. Varken jag eller kusinen protesterade.
- Fin. Sa kunsinen.
- Mmmm... Vi har väl flickvänner bägge två?
- Jo, jag är förlovad. Men jag vet inte. Du då?
- Äh... jag snackar bara. Orkar inte. Vill inte.Kusinen tittade på klockan och sedan på Janne som höll på att däcka i en soffa samtidigt som han försökte prata med Hannes väninna och hade vaga försök att hångla upp henne.
- Kanske dags att ta hem Janne förresten. Eller tar du honom.
- Nja... Skulle inte ni iväg imorgon?
- Jo. Men jag ville bara försöka lite.
Han log funurligt och gick och satte sig hos Janne. Det var tydligt att väninnan såg lättad ut och att Janne inte ville gå. Men kusinen tog honom runt halsen och släpade ut honom.Hanne kom tillbaka när de gick.
- Ska du inte gå med dom?
- Vill du det?
Hon log mot mig igen.
- Nej, inte om du vill stanna.
Väninnan kom och ställde sig hos oss. Vi försökte prata alla tre. Jag glömde väninnans namn lika snabbt som hon sagt det. Hon var tråkig. Hade inget att säga. Varken jag eller Hanne pratade med henne tillslut varpå hon muttrade något om tredje hjulet och gick iväg. Hanne sprang efter och jag tyckte att det var synd att hon gick samtidigt som jag kände mig lättad för As skull. Hanne kom tillbaka ett par minuter senare.
- Jag fick lova henne att jag skulle ringa imorgon.
- Bra det.
Vi stod tysta ett tag. Som om det inte var lika kul när vi var ensamma. Men fortfarande nära. För nära. Hanne närmade sig mig. Jag stod framåtlutad mot bordet. Armarna i kors på bordet. Hanne ställde sig på samma sätt. Tog min hand. Diskret. Jag svarade beröringen. Vi såg på varandra. Huvud långsamt mot varandra. Munnar som öppnades trevande. När kyssen var över såg hon på mig. Förförande. Otrolig blick.
- Är det ok om du inte följer med mig hem?
Jag var lättad över frågan.
- Absolut.
När de stängde gick vi ner i tunnelbanan.
Jag skulle söderut. Hon norr.
- Får jag ditt nummer?
- Ja. om du lovar att ringa.
- Självklart!
Hanne gav mig sitt nummer innan hennes tåg kom. Vi kramade om varandra och gav varandra en kyss igen. Hon vinkade genom fönstret och log när tåget lämnade stationen.
-Fan!

Utgång i Sthlm

Jag vet inte om A märkte på mig att jag hade träffat C eller om jag hade förändrats. A var kärkleksfull. Hon gjorde sina ansträngningar att det skulle vara bra mellan oss. Hitta de sakerna som vi haft innan. Tidigare. När vi var nykära. Eller när vi bodde i Lund. På hennes rum. De små sakerna som vi skrattade åt. Hon ville att vi skulle gå ut tillsammans.
- Kom. Vi går ut ikväll. Det finns ett ställe jag tror att du skulle gilla.
- Vilket?
- Det ligger på Folkungagatan. De spelar din musik. Kom igen nu!
Jag ryckte på axlarna och kände det som om det kvittade. Undrade vilka ställen C gick på när hon gick ut. Om vi skulle söka oss dit. Bara för att få träffa henne. Men jag och A hörde inte hemma där. Vi skulle känna oss som de kusiner från landet vi faktiskt var.
A gick upp till Gullmarsplan och köpte vin precis innan de stände. Jag skulle laga mat till oss. Gjorde en pastagrej med rostad vitlök och rostade paprikor. Både jag och A kände att det var tid att äta mindre kött. Jag kände mig inte hemma i det vegetariska köket men jag gjorde tappra försök. Mixade vitlöken med äggula och grädde och parmesan. Lät det stå till A kom hem.
Jag såg på henne när hon kom in genom dörren och hänhde av sig sin kappa. Hösten hade börjat göra sig påmind. Mörket hade kommit. Alldeles för tidigt. Hon var fin. A. Jag kunde inte se mig utan henne. Men hon var inte C. Det fanns inte den eufori jag kände när jag träffade eller tänkte på C. Allt det hon kunde ge mig. Som jag trodde hon kunde ge mig. Hennes skönhet var en sak. Men allt annat. Det var så enkelt och kravlöst med henne. Visst. Om det var något som var enkelt med A så var det att det var just kravlöst. Men jag kunde inte tala med henne på det sätt som jag kunde tala med C. Som jag alltid hade kunnat tala med henne. Jag hade försökt skriva brev till A under sommaren. Det hade funkat. Men samtidigt fick jag tänka efter vad jag skrev till henne. När brev författades till C var det som om jag inte behövde tänka. Som om allting föll sig naturligt. Jag var intresserad av henne som jag inte hade varit med någon annan. Jag brydde mig om henne. Lyssnade på henne när hon pratade. Det hon hade att säga.
- Vad tänker du på?
A avbröt mina tankar.
- Inget speciellt. Ska jag öppna en flaska? Sätt på något att lyssna på så äter vi.
A gick in i rummet i ettan och satte på något. Vi trodde att vi hade samma musiksmak. Vi hade haft det. Men inte längre.
Hon kom ut i köket igen. Satte sig och smuttade på sitt vin som jag hade hällt upp till henne.
- Vad har du gjort?
- Bara en pastagrej. Strax klart.
Vi åt och drack vin och treglasberusningen började infinna sig. Den berusning där allt är som tydligast och man går från klarhet till klarhet. Innan idiotfyllan kan slå till eller man blir trött och dum i huvudet. A var fnittrig. Men glad. Det smittade av sig. Det jag hade tänkt om C kändes som om det bleknade i periferin.
Vi öppnade en flaska till och drack ur halva. Slutade sen för att åka in till stan. Kanske var klockan 11. Minns inte. Varje gång vi gick till tunnelbanan undrade A om jag inte tyckte att det var för långt att gå.
- Är du knäpp? Det här är kanon!
- Säkert?
- Ja. Sluta nu. Jag trivs kanon här. Visst. Jag skulle gärna bo strax norr om Skanstull. Men det spelar ingen roll.
Vi klev av vid medborgarplatsen och gick en bit på folkungagatan. Ett hårddrocksställe. Rök och gammal öl och AC/DC mötte oss i dörren. BRa vakter som inte hade mindervärdeskomplex.
A hittade ett bord. Jag gick och köpte öl. Tragiska männsikor blandat med snygga hårdrocksbrudar.
Vi setade i en soffa. Tittade på folk. En kille med svart hår musfärgad hårbotten. Rökare som rökte upp och ner, som Arne Anka sa. För snygga tjejer med för fula killar. Bortkomna människor. Headbanging till Kiss. Medsång utan att kunna texten. Tro att man kunde texten. Läderjackor och ryggmärken. Nitbälten. Nitarmband. Smink. På killar och tjejer. Hög volym. Rök. Mer rök. Alla rökte.
Vi tittade på dom. Jag berättade för A vilka de var. Vi skapade historier om männiksorna runt oss. Vilka de var egentligen. Gav dom namn. A pekade på dom. En efter en. Jag berättade deras livshistoria för henne. Hon fyllde i. Vi hade kul. Roligare än på länge. Vi drack öl och mådde bra tillsammans. Nära varandra. Jag hade min arm om hennes midja. Hon sin hand på mitt lår. Smekte det. Jag viskade i hennes öra.
- Kom min vän. Vi skiter i de här låtsasmänniskorna nu. Vi går hem.
Så kul skulle jag inte kunna ha med C. Men jag ville veta.

Jobbet och kvinnorna

Det var en märklig upplevelse att ha ett jobb. Tidigare hade jag haft sommarjobb. Men nu gick jag upp på morgnarna. Tidigt. Satte mig på tunnelbanan. Åkte till Fridhemsplan. Samma människor varje dag. Samma tomma blickar. Ögon ner i Metro. Undvek Metro. Förvånandes över hur man kunde sitta och titta ut på svarta väggar. Bron ut från Slussen ner mot Gamla stan var vacker på morgonen. Ljuset kändes försvinna allt mer men jag ville inte låta mig slås ner av det.
Trivdes bra på jobbet. Bra människor. De flesta i min ålder. Lina syntes. En blond, söt, leende ung kvinna. Grafiker. Nasal stockholmsdialekt. Jag pratade med henne. Kul. En några år äldre projketledare som jag inte begrep mig på. Hon sitta märkligt på mig ibland. Försökte undvika henne. Hest skratt. Såg trött ut. Jobbade för mycket.
Jag skickade ut min nya adress till vänner. C var den första som svarade. Hon ville att vi skulle gå på lunch. Vi jobbade nära varandra. En tunnelbanestation.
Jag åkte till henne. Det var länge sedan vi hade setts.
Hon var vackrare än någonsin. Hon log när hon såg mig. Jag kom till hennes jobb. Vackra männsikor på Elle. Jag kände mig stolt över att stå där och vänta på henne. Stoltare att gå med henne. Vi gick till hennes stamställe runt hörnet. Åt något. Kunde inte äta. Var på nytt hänförd av henne. Jag märkte hur mycket jag saknade henne. Trots att jag aldrig haft henne. På riktigt.
Vi skiljdes åt och jag skulle åka tillbaka till jobbet. Avskedskramen varade länge. Längre än jag kunde minnas.
Hennes doft satt kvar i mitt ansikte och jag ville inte åka hem till A på kvällen.

Stockholm city

Vi bodde rätt bra. Vid Gullmarsplan. En etta med ett ok kök. Jag ville ha ett bra kök. Mina matintressen hade ökat allt mer och en ambition om att en dag starta en restaurang blev allt tydligare. Det fanns en gård. En herrgård. Ett gammalt pensionat. Vid mitt paradis. Jag ville ha det. Men hade inte pengarna till det. Men det var vackert. Jag såg det framför mig. Vita dukar på borden. En flygel i söder. Solen in genom de stora fönstren. Utsikt över kategatt. Det hade varit så en gång. En tillflyktsort för skådespelare på dekis. Jag ville att det skulle bli detsamma för musiker. Men pengarna saknades.
Namnet var klart. Sagers kök. Jag satte upp en skylt i vårt nya kök. Med just Sagers kök.
A började sina studier strax efter vi flyttat upp. Jag hade inget jobb men hade en ambition att hitta ett. Snart.
Gick upp tillsammans med A. Käkade frukost. Hon åkte iväg till skolan. Jag kollade nyheterna. Satt vid datorn. Kollade jobb fram till lunch. Fixade lunch till A ibland. Åkte till henne. Till hennes skola. Vi setade ute när vädret tillät. Vid St. Eriksplan. Hon trides måttligt. Hon gick in igen och jag gick runt på stan. Försökte lära mig hur Stockholm såg ut. Vad gatorna hette. Försökte undvika Drottninggatan och Strureplan. Men Hötorget och stånden lockade. Kantarellerna och maten. Grönsakerna. Handlade till mig och A. Ville att vi skulle trivas. Det skulle bli vårt hem. Köpte en karta över Stockholm som jag satte upp på väggen för att studera när jag kom hem. Var jag hade gått. Var jag kunde gå nästa dag. Lärde mig tunnelbanan. Trivdes där. Mådde bra i Stockholm.
Jag hade ett par vänner där sedan tidigare. Christian. En musiker som hankade sig fram i ett coverband. Han hade ett popband också. Gillade dom aldrig men sa det aldrig till honom. Vi såg då och då. Tog en fika när han inte var på turné.
Det blev inte av att jag ringde C. Ville inte. Vågade inte.
Stockholm gav mig något. En frihet. Ett lugn. Det lugn jag ville känna.
Men jag hade en ambition att jag skulle får ett jobb. Snart.
Vi flyttade in i september. Mitt mål var att ha ett jobb innan 1:e oktober. Det skulle gå.
Det kändes som om det drog ut på tiden. Jag var rastlös i jobbsökandet. La ut krokar. Gick på stan. Lagade mat till A. Vi pratade på kvällarna. Hon berättade om sina dagar. Jag berättade var jag hade gått. Hon såg ut att må bra av att jag trivdes i stan. Jag ville fråga henne om hon var frestad att höra av snubben hon träffat men jag lyckades hejda mig. Kanske kände hon samma. Vet inte.
I slutet av september blev jag kallad till intervju. Började en vecka senare.

Flytten

Vi åkte upp i slutet av augusti. Jag rensade utt koridorrummet där jag hade bidat min tid de senaste 4 åren. Det kändes skönt att få släng ut gammal skit som jag inte längre behövde. 4 sopsäckar. En för varje år. Med allehanda saker jag inte behövde åkte ner i containern som stod utanför. Bror och A skulle hjälpa mig att packa sakerna. De skulle upp till Halmstad i tillfällig förvaring. Det enda jag var noga med att få med mig. Där jag visste var det var. Var bilden på C. Den hade legat i en låda. A hade inte sett den. Men hon visste om C. På samma sätt som jag visste om hennes bravader. Men vi hade på något sätt lyckats lägga det gamla bakom oss. Det var som om det hade gått miljoner år sedan allt annat. Men likväl undvek jag att tala om att C bodde där uppe.
Ett mindre släp fylldes och lämpades av i friggeboden. A skulle åka från Halmstad till Småland. Men jag började känna en separationsångest efter Lund. Jag skulle aldrig mer komma dit. Inte bo där i alla fall. Efter viss övertalning fick jag henne att följa med mig hem till Stan igen. Jag sa att jag behövde henne på natten. Att jag saknade Lund. Redan. Hon förstod mig sa hon. Hennes rum var tömt sedan ett par veckor tillbaka.
Vi kom till stan på kvällen. Sov hos mina föräldrar. A skulle åka på morgonen. Vi skulle ses sen. Ett par veckor senare inför vår flytt upp till Stockholm.
Sista helgen i augusti åkte vi så. Först via Halmstad. Hämtade det nödvändigaste innan vi åkte till Småland. Föräldrarna gav mig skjuts. Jag skulle sova hos A. Det var alltid skönt att komma dit. Jag kände mig välkommen. A's mamma gillade mig. Det kändes så i alla fall.
A stod på tunet på gården när vi kom. Hennes hund bredvid. Hennes omisskännliga leeende spred sig över hennes ansikte när jag klev ur den fullpackade bilen.
- Det var en fetlagd hund du har!
Pappas ord fick A att skratta. Som bara hon kunde. Ett avväpnande skratt.
Stelt samtal sedan. Föräldrar som träffas första gången. Ingen av dom var kanske egentligen dirket övertygade om att de skulle ses igen. Kanske.
Föräldrarna åkte och vi packade in sakerna i A's bil. En gammal Mercedes som stank av gammal mjölk. Eller grädde. En potatisgratäng hade exploderat i bagagetr två år tidigare. Resterna satt kvar i inredeningen.
Vi åkte upp tidigt nästa morgon. Vackert väder. Sommaren låg kvar. Jag skulle köra de 30 milen till vårt nya. Gemensamma. Hem.
Jag hade ingen aning om hur vi skulle köra. A visade vägen. Setade bredvid mig. Det var alltid något speciellt att åka med A. Hon gjorde sitt. Bredvid mig i bilen. Såg på mig ibland. Kärleksfullt. Läste någon bok. Gjorde anteckningar. Läste för mig och frågade vad jag tyckte. Sällan hade jag något svar. Men hon visste vad det handlade om. Hon sa det i alla fall.
Vi svängde av vid Gullmarsplan när vi kom upp. A hade förberett mig på att det inte var något märkvärdigt. Jag brydde mig inte så mycket. Vi hade i alla fall ett boende. Det närmaste året. Hennes väninna skulle flytta innanför tullarna och vi skulle bo precis utanför. Det störde mig inte nämnvärt.
Väninnan, Ewy, var i lägenheten när vi kom. Hjälpte oss att packa in. Hon hade saker som skulle till hennes nya lägenhet. Vi gjorde en rokad och åkte med henne till Odenplan där hon bodde. Trots att jag inte varken ville eller visste hur propsade både Ewy och A på att jag skulle köra.
De lotsade mig runt. Rusningstrafik. Tutande. Fingrar i luften. Jag sa ja ja och körde vidare. Höger här. Nej. Vänster. Hur kör du egentligen. Har du aldrig kört i Stockholm innan??? Nej. Det vet du.
Vi kom fram tillslut. Jag hjälpte Ewy bära in TV:n. Frågade henne hur hon hade det med kärleken.
- Äsch... just nu är jag världens sämsta flata. Jag har träffat en kille så det blir inte lika mycket slicka fitta längre.
- Du är galen. Du är inte mer flata än jag. Å andra sidan gillar jag också att slicka så jag kan inte klandra dig.
Ewy gav mig en kram och jag åkte ner till A som vaktade bilen.
Just som jag satte mig för att köra ringde mobilen.
- Hej.
Jag kändes igen C's röst direkt. Det var första gången jag pratade med henne när A var i närheten.
- Hej du.
- Har du flyttat än?
- Ja, vi sitter i bilen vid Odenplan.
- Ha ha. Och jag är vid St. Eriksplan.
- Du, jag har ingen aning om var det är. Eller var jag själv är.
- Dummer. Du är där vi träffades när du var uppe. Ring mig när du har landat lite.
Vi la på.
A tittade på mig.
-Vem var det?
- Carin.
- Ska du träffa henne nu när du bor här uppe?
-Vet inte. Någon gång kanske. Hon sa att hon var vid St. Eriksplan.
- Det är där jag ska plugga.

Inget svar.

Jag väntade tålmodigt på hennes nästa replik till mig. Omedelbart efter hennes vackraste ord skrev jag till henne och undrade vad det var hon hade menat. Hur mycket jag hade längtat efter att höra. Läsa. De orden från henne. Men svaret dröjde.
Det enda hon hade skrivit efter sitt "älskade Linus", var att hon var lycklig med P och att det var meningen att det skulle vara dom två. Men likväl kunde jag inte släppa hennes ord. Jag ville veta mer om det.
Jag skrev till henne och sa att om jag nu skulle flytta till Stockholm så fanns det kanske ändå en möjlighet för oss två att ses lite oftare. Som det hade varit förr.
Det kom inget svar.