Försoning

Jag ville att A skulle komma ut och berätta för mig. Jag ville inte konfrontera henne. Våren passerade och jag insinuerade saker utan att hon sa något. Alls.
Jag ville höra det från henne. Men inte ett ljud.
Ett par år tidigare hade jag kunnat prata med C om det. Men vi hade inte varandra på det sättet längre. Det var ett par mail fram och tillbaka till varandra. Men inget seriöst. Bara "hej, ur mår du".
Jag hoppades på att A skulle säga något.
Det var inte enkelt att låtsas som om jag inte visste något.

Vi låg tillsammans i Botaniska trädgården och pratade. Jag låg i knät på A. Hon klappade mig över håret. Våren låg vacker över Lund.
- Har du varit otrogen någon gång.
A tittade på mig och vände bort blicken.
- Nej.
- Bra.
Det var tyst. Jag ville inte säga något.
- Eller. Nej, det var inget. Eller. Jo. Jag träffade en kille när jag var uppe i Stockholm. Han var intressant. Det var det enda. Jag lovar. Inget hände. Jag har inte varit otrogen mot dig Linus!
- Ok. Jag tror dig.
A böjde sig fram och kysste mig.
- Vad heter han?
- Vad spelar det för roll?
- Jag vill veta.
Hon berättade att han hette Esbjörn och vad han jobbade med. De hade träffats på en bar när hon var uppe i Stockholm. De hade cyklat tillsammans. Ramlat in i en snödriva och flamsat tillsammans. Hon hade blivit hänförd av honom. Men inget hade hänt. Hon bedyrade det om och om igen. De hade ingen mer kontakt.

A skulle hem till Emma och jag gick hem till A. Hon skulle komma dit sen.
Hennes telefonsvarare blinkade när jag kom dit.
Jag tryckte på avlyssningen.
- Hej, det är Esbjörn. Jag ville bara säga snacka lite.

Misstänksamhet

Det fanns en kille på As korridor som jag inte gillade. Alls. De andra var bra. Jag trivdes bra med dom. Jag tror att de tyckte att jag var rätt ok också.
Men Anders var en fjant utan dess like. Och han var otroligt förälskad i A. Jag försökte påtala det för A men hon lyssnade inte. Hon sa att han var hennes vän och att det inte fanns något mellan dom. Alls.
Jag ville lita på henne och slog bort mina misstankar om vad det kunde handla om.
Under vintern någon gång började A prata allt mer om Stockholm och att hon saknade stan.
- Ta det lugnt. Jag vill också flytta dit. Vi gör det tillsammans när du ska börja plugga där. Så fixar jag jobb där.
- Ja, men jag vill dit innan.
- Åk upp då.
A åkte upp till Stockholm. Hon skulle hälsa på en gammal väninna.
Det var inget jag brydde mig nämnvärt om. Innan jag träffade A hade jag haft problem med svartsjuka men tillsammans med A hade jag lärt mig tygla det. Det hon hade, eller inte hade, med Anders på korridoren var mest att jag kände att han var en fjant.
När hon kom tillbaka från Stockholm efter 4 dagar var hon förändrad igen. Det var som den gången hon hade varit i Småland när hennes bror fyllde år. Men det tog ett par dagar och sedan var vi tillbaka hos varandra. Jag vägrade att se att det var något som var förändrat hos henne.
Inom mig började en misstanke gro. Det var något som inte stämde. Jag ville inte bli svartsjuk igen. Det var bara jobbigt. Jag ville inte utsätta A för det.

Vi var hemma hos A. Sov där. A skulle på föreläsning och jag sov när hon gick.
När jag gick upp en timme senare ville jag skriva en lapp till henne. Bara säga hej. Skriva att jag älskade henne och att vi skulle ses senare. Jag tog ett block på hennes skrivbord. Bläddrade fram till slutet. Det var anteckningar om folklivsforskning och religion. Ett gammalt block från tidigare studier.
Längre fram var det andra anteckningar. Början på brev till Emma. Jag ville inte läsa. Men jag kunde inte låta bli. Det var bara små embryon till brev.

"Jag kan inte få honom ur skallen. När vi cyklade vid nytorget tillsammans. Han skjutade mig på sin. Men det är inte som med Anders. Du vet att jag älskar Anders. Han är speciell. På sitt sätt.
Men Emma, älskade syster. Jag har inte varit fysiskt otrogen mot Linus den här gången. Men jag skulle kunna bli. Jag vill träffa honom igen. Jag måste åka till Stockholm igen snart"

Jag läste det igen. Och igen och igen.

Jag rev ur en sida längre fram i blocket och skrev till henne.

"Jag går hem nu. Vi ses sen. Jag älskar dig."
Men inte för en sekund reflekterade jag över min historia med C.

Millenniebugg

Aftonbladet ringde och sa att jag inte fick jobbet. De var inte nöjda med arbetsprovet jag lämnat in.
Jag var frestad att säga att jag inte var nöjd med arbetsbeskrivningen som inte alls stämde överrens med verkligheten. Men jag höll mig.
Framåt slutet av 99 var det löljigt mycket snack om att 2000 skulle bli kaosartat för datorer och sekter och att Jesus skulle komma och att allt skulle bli nytt. Själv kändes det som att alla skulle vakna den 1:e januari 2000 med en gigantisk bakfylla och beställa pizza precis som vanligt och att det två månader senare inte skulle vara någon som helst skillnad.
Men likförbannat skulle alla ha fester. Jag och A skulle på en fest på nationen. A bjöd ner 4 vänner från småland och jag bjöd ner LL, min bror som hade ett par vänner som han inte visste var han skulle ta dom.
Det skulle komma 70 pers eller så. Vänners vänners vänner mest kändes det som. Jag ville inte engagera mig i festen även om det var ett par som frågade om jag ville. Det enda jag hade lust med var att just festa.
Två dagar inan festen, den 3o:e, kom en av arrangörerna till mig.
- Linus, vill du hålla ett tal på festen?
- Jag? Varför då? Ta Todde. Han är mycket roligare.
- Nej, vi vill att du håller talet till kvinnan.
- Aha!
K log åt mig.
- Jag visste att du skulle nappa på det! Jag litar på dig Linus. Det vet du!
Jag satte på Lundell och satte mig vid datorn och skrev. En halvtimme senare var jag klar. Talet handlade om hur män sätter kvinnan på piedetstal. Inte för att vi vill utan för att kvinnan vill. För att de gör så att vi vill. Jag försökte lägga fokus på hur underbara alla kvinnor är och att män är deras lakejer som gör vad som helst för hennes skull. Talet avslutades med en dikt jag skrivit till C.
Jag berättade för A att jag skulle hålla talet till kvinnan och hon blev eld och lågor och ville läsa det.
- Nej, du får höra det sen.
- Ok då.
A försökte se sur ut.
- Det kommer att bli bra. Det är jag övertygad om!

På nyårsafton setade jag och M i köket och gjorde absolut ingenting. Hela dagens TV handlade bara om att det var 2000 på andra sidan jorden och att det faktiskt inte hände så mycket egentligen. Nya Zeeland, som så vitt jag visste, var kristna fick inte besök av Jesus. Deras TV-sändningar funkade så datorerna strejkade inte heller uppenbarligen. En dokumentär om bergocdalbanor på 5:an var mer intressant.
Innan fester på nationen brukade det vara fester på korridorerna. Så även denna fest. Men jag hade gett mig fan på att jag skulle hålla ett överjävligt tal så jag tog det lugnt. Även på huvudfesten tog jag det lugnt. De runt mig skålade och snapsade. Men jag ville inte.
Toastmastern kom fram till mig efter ett tag.
- Är du redo?
- Visst.
Jag gick upp och ställde mig och höll mitt tal.
Det enda jag minns av talet är en del av dikten på slutet som löd:

"Vi skulle sitta framför brasan i vårt gemensamma hem
Jag var 27 och du var 25
Jag frågade dig. Vem?
Du svarade. Det är du. Som är min vän"

Jag var väl medveten om nödrimmet och att det var på rim. Men jag kunde ändå stå för det på något sätt. Det var ju skrivet till C.
Det blev jubel och jag gick tillbaka och satte mig.
- Det handlade om oss va?
A kysste mig på kinden.
Jag drack ur mitt vin, kysste henne tillbaka.
- Mmm.
Vår första lögn hade kommit.
Det nya året började inte bra.

Höstlöv och jobb

A började plugga nya kurser under hösten. Det kändes ändå bra med henne när vardagen hann ikapp oss efter sommaren. Jag hade inte visat kortet på C som jag tog på henne på festivalen. Men jag tittade på det ibland.
Jag ville ha det bra med A. Hon var något speciellt för mig. Vi hade kul ihop. Trots allt.
Men det roliga försvann all mer. Vardagen tog över mysterierna för mycket. Men det fanns något hos oss som gjorde att vi kämpade. Vi talade aldrig om det som var jobbigt. Jag undanhöll en del för henne. Och någonstans visste jag att hon gjorde samma för mig. Hon åkte upp till Småland då och då. Hennes lillebror fyllde 18 och hon åkte dit. Hon hörde inte av sig på hela helgen. Jag la inte så mycket notis vid det då jag själv var ute med O och var bakfull mest hela den helgen. A ringde mig först på måndagen.
- Ville du inte att jag skulle möta dig på stationen när du kom?
- Jag ville bara hem och sova. Jag var så jäkla bakfull.
- You and me both baby. Ska jag komma till dig ikväll?
- Om du vill.
Vi la på. Det var något nytt i luften som jag försökte ignorera.
På samma sätt som jag hade börjat ignorera mina studier allt mer. Jag hade en ambition att skriva min uppsats men det funkade inte. Det fanns ingen inspiration.
Jag började känna mig trött på Lund och nationen. Det var samma saker och jag ville ha ett snabbare spår. Försiktigt hade jag börjat kolla jobb. Men det fanns inga. Inte i Lund i alla fall. Och eftersom A fortfarande pluggade kunde jag inte heller tänka mig att flytta.
Det var en kall höst och jag ville göra något som fick mig och A att hitta tillbaka till varandra. Jag ville få det att funka. När vi träffades tog jag bilder på henne. Dagligen. Men det hade runnit ut i sanden. Mina väggar hade små collage av bilder på henne. Påklädda. Avklädda. De avklädda gjorde att de besök jag hade på rummet resulterade i att de flesta, killar, blev lite besvärade.

A var hemma hos mig en kväl. Det var kallt och mörkt ute. Hösten var obönhörligen på sitt vårsta humör. Det slog i rutorna. Inget regn. Men vinden var ilsken.
Vi setade i korridorköket och tittade på TV.
- Nej. Nu går vi in på mitt rum.
A följde med.
- Vad är det?
- Kom du ihåg att jag tog en jäkla massa bilder på dig när vi träffades?
- Ja, och du MÅSTE ta ner bröstbilderna på mig. Jag tycker inte om att M kollar på mig som han gör!
- Det kan han behöva, sa jag och flinade.
När vi träffades hade A sagt att hon tyckte om att jag tog bilder på henne. Hon hade alltid önskat sig en pojkvän som tog bilder på henne.
- Ta på dig din kappa så går vi ut. Jag har en massa nya rullar.
- Men det blåser ju orkan ute.
- Precis! Höstlöven kommer att bli hur vackra som helst! Vi går bara parken vid Hallands nation. Det finns några fina lampor där vi kan ta vid.
- Inte avklätt va?
- Inte om du inte vill.
Det blåste verkligen ute. Kanske inte orkan. Men varken jag eller A hade koll på vad som var vad. Blåste det mycket så var det orkan.
Det kändes bra att vi var vi igen. Det tog inte lång tid. Hon var fin. A var inte klassiskt vacker. Hon var snygg. Söt. Och gjorde sig på bild.
Vi tog upp tre rullar och gick tillbaka till nationen. M setade fortfarande i köket.
- Får jag låna nyckeln till fotolabbet?
- Nu?
- Ja. Va fan.
M var fotoförman på nationen och hade nyckel till fotolabbet. Jag fick nyckeln och vi gick ner.
Det tog sin tid och vi stod och pratade i mörkret. Det var svart. Det kändes kul att göra något tillsammans med A igen. Något som inte involverade att sitta och kolla på TV eller att bara ha en vardag.
Under tiden som negativen sköljde ville jag prata med A om framtiden. Mina tankar om att börja jobba.
- Det funkar inte att plugga längre.
- Nej, jag har märkt det. Vad vill du göra?
- Jag måste börja jobba. Men jag vill inte flytta eftersom du är här.
- Tänk inte på mig. Du måste ju ha pengar.
- Jag vet. Jag funderar på att söka mig mot Stockholm.
- Gör det! Jag har ju bott där och vill också tillbaka. Jag har faktiskt tänkt att söka till konstskola där ändå.
Det kändes bra att bara få ut det. Att få ok från A.
Bilderna blev bra på henne.

Aftonbladet hade en annons ute om att de sökte folk. En projekledare för deras web-tv satsning.
Jag skrev en ansökan som jag skickade till Syster på revision. Hon skickade tillbaka och sa att jag var tvungen att göra om den. Hon skulle inte ha anställt mig. Jag gjorde om den ett par gånger och till slut fick jag godkänt av henne.

Tre dagar senare ringde chefen för tidningens "nya medier" och sa att hon ville träffa mig och undrade när jag kunde komma upp.

En vecka senare satt jag på tåget till Stockholm. Jag hade inte varit där sedan sommaren 96. Jag skulle bo hos Syster och hon skulle ge mig lite inspiration.
Innan jag åkte upp skickade jag ett mail till C om att jag skulle upp och frågade om hon ville ses. Hon svarade och sa att vi skulle ta en lunch och att jag skulle ringa när jag var klar med intervjun.
Det kändes bra att komma till Stockholm. Jag hittade ingenstans men det var något med stan som gjorde att jag trivdes där. Svåger skulle möta upp mig på stan innan vi åkte hem till dom.
Syster, Svåger och jag setade och pratade om jobb på kvällen och Svåger skulle ge mig skjuts på morgonen. Han skulle på möte med en kusin och jag följde med dit.
Mötet var ett frukostmöte med en massa kostymklädda it-wannabes. Jag kände ett förakt blandat med viss facisnation över det hela. Det verkade så enkelt och så bra. Samtidigt som jag inte kände att jag hörde hemma där. Alls. Men det var intressant att höra vad som sas. Så otroligt mycket floskler.
En timme innan mitt möte med tidningen sa jag hej till kusinen och Svåger och gick ut. Jag hade ingen aning om var jag befann mig. Inte en tunnelbana så långt ögat kunde nå. Inte ett gatnamn jag kände till. Vädersträcken var som bortblåsta. Jag tittade på klockan och kände en viss panik infinna sig.
Jag ringde A.
- Hej. Jag står på Dalagatan och ska till Globen. Var fan är jag?!!!
A skrattade.
- Det är ju där Astrid Lindgren bodde! Minns du när mamma....
- Ja... jag vet att din mamma träffade henne och att de pratade om dig. Men det hjälper inte mig nu. Vart ska jag?
- Lugna dig nu Linus. Gå upp till Odenplan och ta tunnelbanan till Globen därifrån. Det tar max 20 minuter.
- Ok. Och var ligger Odenplan?
A försökte förklara för mig och jag kom fram till Odenplan och tunnelbanan. Vi pratade en bit på vägen och hon önskade mig all lycka i världen inför mötet.
- Se nu till att få det så att vi kan flytta dit båda två!

När jag kom fram till Globen kom jag på att jag visst varit i Stockholm efter 96. Jag och M hade varit uppe på sommaren och sett Springsteen på stadion tillsammans. Mitt i min nervositet hade jag helt glömt bort det. Jag och M hade dessutom varit och sett Stones på Globen vilket jag försökte förtränga på grund av konsertens uselhet.
Jag kom fram en kvart för tidigt och kände kallsvettningarna komma. Jag var inte alls beredd på en intervju. Det var min första och det var på landets största tidning. Jag skickade ett sms till C och sa att jag var i stan och att jag skulle höra av mig när intervjun var klar. Precis innan jag skulle gå in fick jag ett svar där hon önskade mig lycka till och att hon såg fram mot att träffa mig.
Lugnet la sig över mig.
Intervjun gick bra och de satt att det bara handlade om att jag skulle göra ett test så skulle det inte vara några problem.

Även om jag var osäker på om jobbet var något för mig så kände jag mig ändå glad och nöjd med att ha varit där. Men framför allt så såg jag fram mot att träffa C.

-Hej, det är jag. Nu är jag klar med intervjun. Var och när ska vi ses?
- Du får berätta sen! Vet du var Odenplan ligger?
- Jo tack...
- Bra. Då ses vi där klockan 12. Det ska bli hur kul som helst att ses!
Hon pratade snabbare än någonsin.
Jag tog tunnelbanan från Globen till Slussen och hoppade av där och jag över broarna till gamla stan. Västerlånggatan var det enda jag egentligen kände till av Stockholm. Det och Drottninggatan. Det var snöslask vilket inte kändes helt dumt då jag kunde referera till en Lundell-låt, Rialto "När jag står på Slussen i snöslask å is".
Vid Sergelstorg kände jag mig vilse igen och gick ner för att åka till Odenplan.
C väntade på mig. Hon stod och frös men hon såg ändå alltid ut som om det var sommar ut. Hela hon lös när jag såg henne.
- Var vill du äta?
- Jag har ingen aning. Bestäm du.
- Blir Hard Rock bra?
- Det blir det säkert.
Vi kom mitt emot varandra inne på Hard Rock och både hon och jag svämmade över av frågor. Jag bara nämnde kort om min intervju och lät henne prata om sitt. Jag ville bara höra henne prata. Höra hennes röst. Berätta om sig. Om det som skedde runt henne. Jag kände mig omåttligt stolt över att sitta där med henne. Den vackraste och underbaraste kvinna jag någonsin mött.
En timme senare kändes det som om det hade gått 5 minuter. Vi var tvungna att skiljas åt.
- Vet du vart du ska nu då?
- Nej. Inte en aning.
- Gå bara ner till Rådmansgatan och ta tunnelbanan där. Eller så går du vidare rakt fram så kommer du till Seregels torg. Sen hittar du.
Vi kramade varandra. Länge. Jag smekte henne över ryggen och hon mig.
- Hoppas du får jobbet Linus. Det hade varit kul om du kom till Stockholm. Du har ju alltid sagt att du vill bo här.
- Jo. Det hade varit kul.
Det kändes sorgligt när vi lämnade varandra och jag skulle gå mot centralen. Innan jag gick ner för Sveavägen vände jag mig och tittade efter C som gick upp för Odengatan.
Hon vände sig om och vinkade mot mig.
En timing som bara hon och jag hade.

Festivalen och nytt möte med C

Jag minns inte om jag åkte till Roskilde det året. Kanske.
Men jag skulle jobba på festivalen i Stan. Man hade bett mig om det och det var ett tag sedan. Jag åkte upp till Stan från Lund och var med på några möten. Det låg en dyster stämning över skaran. Man hade förlorat pengar till en kille som hade förskingrat dom och sedan blivit dömd för mord. Han hade skjutit två personer och misstänktes för försvinnandet av turnéledaren i ett band.
Men de försökte ändå.
Jag kände några av banden. Eller i alla fall deras turnérledare sedan tidigare. Men det var inte samma sak längre. De jag hade jobbat med på festivalen tidigare var inte kvar längre. Det var inte samma glöd och hjärta längre. Något hade hänt i konsertbranchen på bara något år. Det var kallare. Hårdare. Alla skulle tjäna massor med pengar och ha märkvärdiga riders. Även de små banden. Som jag sällan tog någon notis om.
Ett par gamla rävar var kvar. Det var kul att snacka med dom. Vi setade backstage och tog ett par öl ibland och då saknade jag musiklivet enormt.
En vakt från backstagegrinden kom fram till mig.
- Det är du som är Linus va?
- Ja.
- Det är någon som söker dig där ute.
- Men det är inga fler band nu.
- Det är inget band. Det är en skiiiitsnygg tjej.
De andra gav gliringar och bad mig hämta in henne.
Jag gick ut i mörkret och bort till gringen. Jag kände igen henne på hennes ryggtavla. Hon var lite blondare. Men det var likväl samma vackra rygg. En rygg jag hållit om men aldrig känt. Hon vände sig om och brast ut i sitt största leende. Det leende som bara hon hade. Som fick mig att bli svag och stark och osäker. Som fick hela mig att bara skälva in i märgen. Vi hade inte setts på ett halvår. Men så fort jag fick se henne igen visste jag att hon var den jag ville ha. Alltid.
C kom fram till mig och kramade mig. Åter precis så där länge så att det blir för länge.
- Jag tyckte väl att jag såg dig springa omkring här innan.
Hon skrattade alltid när hon pratade. Det kändes som det i alla fall.
Hon var där med sin mamma. Hennes mamma visste allt om mig och C och gav mig en kram. Jag blev lite ställd.
Jag kände åter hur mina känslor för C blommade upp. De hade inte försvunnit. Det räckte med att se henne igen för att veta att jag älskade henne mer än jag kunde beskriva eller förklara för någon. Min säkerhet med A var som bortblåst på mindre än en minut.
Vi pratade lite med varandra. Hon berättade för mig att hon skulle flytta till Stockholm under sommaren. Hon hade fått jobb på en modetidning. Eller i alla fall någon form av praktik. Hon skulle jobba som koordinator för deras reportage. Jag sa till henne att jag tyckte att alla reportage borde handla om henne.
- Vad larvig du är.
- Du vet att du är värdlens vackraste.
- För dig ja.
- Nej. För alla som inte är blinda.
Hon log mot mig.
- Du... jag måste få ta en bild på dig. Jag har bara ett kort och det vet jag inte var det är.
Jag hade med min nya kamera och hon ställde sig framför mig och höll armarna i kors och log. Sitt leende. Det var bara en bild kvar på rullen.
Cs mamma började se otålig ut.
- Ska P med till Stockholm?
- Ja. Men han kommer senare.
Med andra ord var de fortfarande tillsammans. Jag hade hoppats annorlunda.
C gav mig en kram till och sa att hon skulle höra av sig under sommaren. Vi skulle ta en fika innan hon flyttade.
Vi visste båda att så inte skulle bli fallet.
Och jag visste att jag inte skulle kunna se på A på samma sätt som jag gjort innan när jag träffade henne igen.

Midommar med A

Jag skulle åter jobba som lärare i Stan. Men jag bodde kvar i Lund. A åkte upp till småland och skulle jobba där. Vi skulle inte ses så mycket men det kändes inte så farligt. Vi behövde sakna varandra lite. Vi skulle fira midsommar tillsammans. Det var våra enda planer. Jag skulle gästspela i min musikförening. De hade strul på något sätt. Någon bokare som inte gjorde sitt jobb. Man hade ringt och frågat om jag kunde komma dit och ta hand om artisterna när de kom.

Dagen innan midsommar kom A till mig och hämtade mig på jobbet i bilen. Vi skulle åka till någon camping någonstans. Vi visste inte var. Bara att bilen skulle ta oss någonstans. Vi körde genom blekinge. A hade koll på att det skulle finnas någon camping nära Kalmar.
A körde. Hon såg snygg ut bakom ratten. Hon passade att köra bil. Körde bra.
Vi kom fram till en camping någonstans. Minns inte var. Det kostade 100 spänn att bo i tält. a betalade. Vi struntade i tältet och bestämde oss för att fälla sätena i bilen och sova där. Det var lättare. Vi hade stannat och köpt sill, snaps och öl på vägen. A dukade upp och jag gick ner till havet och tittade på några som tig sig ett kvällsdopp. Egentligen hade jag svårt för campingar och likadana träningsoveraller. Men såg inga träningsoveraller. Tjejerna som tog kvällsdoppet var snygga. Deras föräldrar såg bra ut och rökte inte gula blend. Jag ryckte på axlarna och gick tillbaka till A. Hon satt på en bänk i kvällssolen och rökte.
- Vill du ha en öl?
Hon väntade inte på svaret utan sträckte fram en öl till mig. Jag satte mig hos henne.
- Konstigt, sa jag. Jag har inte sett några träningsoveraller än.
- De kommer nog imorgon. De är hemma och över på snapsvisorna.
A log och tog en klunk av sin öl just som en husvagn backade in bredvid oss. Vi tittade på dom när de klev ur bilen. Där var dom. Träninsoverallerna.
- Så... Nu behöver jag en snaps!
A skrattade och vi satte oss och började äta.
Vi drack upp en halvflaska och gick runt på campingen och tittade på spektaklet som hade börjat utspela sig. Vi kom fram till att vi inte kunde bestämma oss för om vi skulle skratta eller gråta åt husvagnarna med staket. Prippsblårekamheten. Pudelfrissorna. Axelvaddaran. Bingbrickorna.
Men det hade något skönt över sig det var som om vi var turister bland turisterna. Det gick inte att tycka illa om dom.
Vi gick och la oss i bilen och somnade och lovade varandra att aldrig aldrig köpa likadana kläder.

Vi åkte till vårt mål nästa dag. Vid Kalmar. Jag vet minns inte vad A hade för koppling dit. Hon hade varit där någon gång tidigare. Området låg vid havet. Omgärdat av resterna av något som såg ut som en borgmur. Handlaren tog 15 spänn för mjölken och en ta för en fralla. Vi slog upp vårt tält lite avlägset. Det fanns inga dedikerade campingplatser. Man fick sätta upp sitt tält där det passade.
A tog fram en baddräkt och ville bada. Hon tyckte att jag var löjlig som inte vågade. Jag följde med henne till vattnet och satte mig på bryggan och tände en cigarett och tittade på henne. Men jag lyfte blicken och fastnade på ett par bröst lite längre bort. A såg mig inte. Hon simmade runt och lekte i vattnet. Pratade med några barn. Skrattade och ropade på mig och undrade om jag inte skulle hoppa i ändå. Men jag skakade på huvudet. Jag tittade på den tjejen med brösten igen. Gula bikinibyxor. Inget annat. Ett par bruna bröst som pekade rakt upp. Trots ryggläge. Det gick inte att inte titta på dom.
A kom upp ur vattnet och satte sig bredvid mig i solen och lät sig torka a solen strålar. Det var varmt. Vi gick tillbaka till bilen och A tog på sig en midsommarklänning. Man hade börjat dansa runt en stång. Barn hoppade säck. Åt glass. Mammor och pappor med skinnvästar och ölburkar. Små grodor var lustiga att se när räven raskade över isen och vi kom från skaraborg där vi tydligen spelade basfiol och följt. A såg ut som om hon trivdes. Hon ville dansa. Men jag avböjde. Alla fick glass efteråt. A också.Vi gick tillbaka till tältet och tog en öl. A satte på musik och vi låg och slappade i gräset. Det var avkopplande och skönt.
Efter ett par timmar utan att göra något kom vi på att vi inte hade någon mat. Båda hade druckit öl så vi kunde inte åka och handla. Det var med största sannolikhet dessutom stängt på midsommaraftonen.
Vi gick till en restaurang på campingen och åt i stället. Beställde in öl efter öl. Det kändes bra. Vi setade där och tittade på folk. Fler och fler kom dit. De flesta var musikanterna från skaraborg som vi sett tidigare. Många skinnvästar och plånböcker i bakfikorna på jeansen. Kvinnorna i vita korta kjolar. Permanentat hår. En tidsresa 10 år tillbaka i tiden.
Vi hade kul. Inte åt dom. Jo åt dom. Med dom. Det var en vacker kväll och trots alla öl kändes det inte riktigt som om fyllan ville infinna sig. Jag sa till A att jag tyckte att det var synd att jag druckit. Jag var sugen på att köra bil. Jag ville köra bil i natten med henne. Det var nästan ljust ut. Juninatten hade verkligen inte blivit denna midsommar. A höll med mig men sa att hon hade somnat om vi hade kört.
När vi kom tillbaka till tältet hade det rasat. Vi tog ut sovsäckarna och la oss i bilen igen.
På morgonen var det varmt i bilen. A låg på min arm och jag vaknanade av att hon kysste mig och började smeka mig på kuken.
- Rutorna är så immiga ändå så det märks inte.
Jag kände att hon redan var våt och jag gled in i henne. Vi låg kvar så en stund och somnade om tillsammans.

Vår i Lund

Våren började närma sig Lund. Jag och A bodde ömsom hos mig. Ömsom hos henne. Vi mådde bra av varandra. Vi fick varandra att skratta. Det var mer lek än allvar. Ingen av oss visste egentligen vart livet skulle föra oss. Vi var där. Då. Struntade i framtiden. Det fick komma som det ville. A tog sina studier på allvar. Jag hade börjat slacka efter. Min tid med S och de konsekvenser den hade fått med henne hade fått mig att nästan ge upp det jag höll på med.


Men tillsammans med A kände jag mig stark. Och fri och vild.


Vi låg långa morgonar på hennes säng. Under hennes täcke och ville inte gå upp. A hade en diktafon. Hon hade ingen riktigt bra förklaring vad hon hade den till. Men man kunde spela upp det man hade spelat in lite för snabbt. As röst blev som ett tecknat barn då. Vi spelade in sagor och spelade upp det i smurfhastighet och skrattade som galna åt det. Det var A och jag. Ingen tvekan om saken. A använde det som hälsningsmeddelande på sin telefonsvarare och ibland kunde jag ringa till henne när jag visste att hon inte var hemma bara för att lyssna på henne.



Jag började känna mig mer och mer säker på att det kanske var A som var den som skulle kunna rädda mig från mina demoner med C. Men det kändes som om det var för riskabelt att ta upp något med henne. Inte än i alla fall. Men om jag skulle vara ärlig mot A skulle jag var tvungen att ta upp C med henne. Någon gång.

Påsken kom och vi åkte till A i småland. Det var en sen påsk och de skulle släppa ut korna i hagen. Det var inget jag hade varit med om tidigare och förstod inte hur märkvärdigt det kunde vara. Ett gäng kor som gick ut och betade. So what? A skrattade åt mig och sa att det var en underbar syn. Jag ryckte på axlarna men höll mig på avstånd när As pappa öppnade grindarna.
Jävlar vad det sprang. Ömsom över varandra. Ömsom under. Någon ut på vägen. Halkandes. Hoppandes. Lekandes. Vilda och galna. Jagande varandra. Fram till mig vid elstängslet. En smäll av strömmen men ingen notis om det. Det kändes som om de log mot mig när jag stod där. Den sprang bort sen. Juvren gungade som om de skulle lossna. Jag förstod att det var var något speciellt.
Det var ett lugn att vara hos As föräldrar. De tog allt med ett behagligt lunk. Jag och As mamma pratade mycket. Hennes pappa och jag hade inget att prata om. Men det var aldrig några konstigheter. Jag tror att As mamma gillade mig. Jag gillade henne.
Vi skulle bara vara där ett par dagar för att sedan åka till mitt paradis. A hade inte varit där. Men jag hade berättat om det för henne. Hon såg fram mot det sa hon. Jag såg fram mot att visa det för henne.
Vi lånade en bil av As föräldrar som tog oss de 20 milen genom de småländska skogarna. Vi sa inte så mycket på vägen. Det var som om det inte alltid behövdes sägas så mycket.

Havet öppnade sig för oss när vi körde ner för vägen efter motorvägen. Det var vackert. A såg fin ut vid min sida. Det fanns inget som skulle kunna störa det vi hade.
Men jag önskade samtidigt att jag kunde visat mitt paradis för C någon gång.

Nyår

Jag visste inte när A skulle komma tillbaka från västindien. Det visste inte hon heller.
-Innan nyår. Kanske dagen innan. Men jag stannar i Småland över nyår.
Men jag ville träffa henne när hon kom hem igen.

M var singel då. Han träffade Pat iblannd på fyllan. Men han ville inte det dagen efter. Han saknade någon vid sin sida. Kunde inte var ensam.
- Ska vi bara sitta på ditt rum, käka något enkelt, dricka öl och lyssna på musik?
- Du. Det låter skitbra. Pat har frågat om jag vill gå på festen på nationen med henne. Men nu kan jag ha dig som alibi. Är det ok.
- Visst. Så länge du inte umgås med Pat så. Jag funderar på att kolla upp när A kommer hem. Är det ok att jag frågar henne om hon vill komma ner.
M var bra. Jag visste inte om han var ärlig eller snäll när han sa att det var ok.
Vi kom fram till att vi inte orkade göra några avancerade maträtter. Minns inte vad vi gjorde. Fokus låg mer på vilka öl vi skulle köpa. Och att vi inte skulle ha "champagne".

Dagen innan nyår ringde jag hem till A i Småland. Hennes mamma svarade. De var hemma. Jag frågade efter A. Det lät som om hon bubblade när hon tog telefonen och hörde att det var jag.
- Vill du komma ner till Lund imorgon och fira med mig och M?
- Gärna!

Det kändes som om det skulle bli ett bra 99.