Det jag vill minnas

Historien om Linus och Carin. Jag har skrivit om C tidigare, men har bestämt mig för att postblogga om det som var mellan oss innan allt blev som det blev. Men kanske varför det inte blev som det blev.

onsdag 30 juli 2008

Nytt möte med C, fast en annan

Varken jag eller Sandra låtsades om något på jobbet när vi var tillbaka. Vi var i olika projekt och Sandra gick ut och åt lunch när jag tog min på kontoret. Jag umgicks mest med Lina och tre andra.
Projektledaren för mitt uppdrag var undermålig. Jag fick göra hennes jobb och det blev allt mer som om vi inte skulle hitta någon lösning på hur vi skulle kunna leverera. Jag jobbade mer än jag borde och kom hem sent på kvällarna. A sa inget. Vi pratade inte med varandra längre.
Jag följde hellre med kollegorna ut på afterwork än gick hem till A. Hon verkade inte ledsen över det.
En ny tjej började en vecka efter vi kommit hem från Kanarieöarna. Hon log konstant och skrattade. Lång. Mörkhårig. De mest uppkäftiga bröst jag sett. Carin presenterade hon sig som när hon gick runt andra dagen. Hon skulle hjälpa Sandra. Samma efternamn som K. Carin satt bakom mig och jag kunde inte låta bli att titta på henne när jag gick och satte mig på min plats. Hon hade något. Alldeles för mycket. Jag ville prata med henne. Jag ville verkligen prata med henne. Jag hade skickat ett sms till Hanne efter ett par dagar och sagt att jag var hemma men att jag var tvungen att reda ut saker med A innan vi kunde höras igen. Hon höll med och sa att jag var välkommen att ringa om jag ville.
Men Carin. Hon hade något extra. Det gick inte att undvika att se det. De andra killarna på kontoret tittade minst lika mycket som jag och Carin såg ut att trivas med det.
Vi var ett gäng som skulle gå ut och bowla tillsammans och jag skickade ett mail till Carin och frågade om hon inte skulle följa med sina nya kollegor ut på kvällen. Hon tackade men sa att hon var upptagen på kvällen. Jag ville fråga med vad men undvek frågan. Men jag kunde inte låta bli henne ändå utan skrev till henne igen.
”Men du kanske kan tänka dig att gå ut och ta en öl eller liknande med en kollega en annan kväll. Till exempel imorgon?”
Jag tvekade några sekunder innan jag skickade mailet till henne.
När vi skulle gå tittade jag tveksamt på henne. Hon tittade upp på mig och log och nickade.

Etiketter:

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida