Förvirrad jul

Jag åkte från Stockholm för att fira jul A hade åkt hem till sina föräldrar några dagar tidigare. Vi bestämde inte vad som skulle hända framöver. Vi pratade löst om att åka till en fest i Malmö. Det var hos O. Inget märkvärdigt. Vidare till Lund på natten sades det. Till nationen.
Vi hade inte köpt något till varandra. A såg ledsen ut när hon åkte. Carin hade åkt hem till sig. Hon ville att jag skulle följa med henne till bussen när hon skulle åka. Trots att jag visste att det inte var rätt följde jag henne dit. Hon log alltid vackert när vi träffades. Tog mig i handen. Hon var mjuk och fin. En personlighet som jag tilltalades av. Mer än vad jag borde göra. Vi pratade om julen och att hon tyckte att det var viktigt med släkten och att man skulle värna om den. Hon sa att hon ville träffa min och att jag skulle träffa hennes. Jag skulle gilla hennes bror sa hon. Hon fick numret till mina kusiner där jag skulle vara.
- Då ringer jag dig på julafton och önskar god jul. Om inte du ringer mig först, flinade hon.
- Jag ska ringa dig Carin.
Vi kysste varandra och hon gick på bussen.
I lägenheten ekade mina känslor mellan väggarna. Jag visste att jag gjorde fel men jag kunde inte låta bli Carin men kunde inte med att lämna A. Det var ju ändå hon och jag. Men någonstans visste jag ändå att Carin var bättre för mig. Hon tog fram något hos mig som jag mådde bra av.
På julafton smet jag iväg för att ringa Carin innan hon ringde mig. Jag orkade inte förklara för släkten om det som var.