Hej Linus. Hur mår du?

Relationen med J varade inte så länge. Några veckor bara. Men jag kände mig knäckt ändå. Det var visst väl någon gammal förälskelse som blommade upp igen.
J kom inte in på cafét så ofta längre.
Jag setade där en eftermiddag i januari. Intryckt i ett hörn med F, JS, JL och troligen fler. Snöslask och is ute på gatan. Rökigt inne på cafét.
C kom in, rosig om kinderna, med leendet som bara hon hade. Hon hade hört om mig och J.
Hon satte sig mitt emot mig på en stol. Händerna nerstuckna i jackfickorna. Jag spelade väl svår och introvert.
C tittade på mig. Hej Linus. Hur mår du?
Jag minns inte vad jag svarade. Men hennes fråga var uppriktig. Den var ärlig.
Hon ville mig väl.
När C kom in i bilden, var jag än var försvann allt runt mig. Men jag såg inte det.
Inte då.