Måsar

Jag satte mig på tåget för att åka upp till Göteborg. Jag hade inte varit där upp sedan det tog slut med K. Det var en otroligt vacker dag. Hela sommaren som passerat hade varit på samma sätt. Jag ville inte att den skulle ta slut. Jag lyssnade på min Walkman och drömde mig bort när tåg passerade Halmstad och bortom träden kunde jag känna havet, mitt hav, från stranden vid sommarstugan tränga sig in i kupén. Sentimentaliteten i mig gjorde sig påmind. Men ännu var det sommar och jag njöt av det.
Jag kunde inte Göteborg men visste om Haga. I ett ombyggnadskaos på centralen hittade jag till slut stället där man låste in väskor. Jag hade 4 timmar på mig innan båten skulle gå och jag orkade inte släpa omkring på ryggsäcken i värmen.
Jag hade inte varit i Haga innan men tyckte att det såg lagom trevligt ut när jag kom dit. Samtliga ställen var fullsatta men jag hittade tillslut en café som hade ett bord ledigt på uteserveringen. För att märka reviret ställde jag stolen mot borde och la tidningen jag köpt för att gå in och köpa kaffe och kanelbulle.
Solen sken mot mig och det var underbart att sitta och bara njuta av livet. En fetlagd katt kom förbi och la sig vid mina fötter och sträckte ut sig i solen. Jag tycker om katter och trivdes i dess sällskap. Klappade den ibland och den snodde runt på marken och ville bli kliad på magen. Det är konstigt med katter. De tror att de vill bli kliade på magen och när man är deras vilja till lags hugger de med alla klor och tänder som de har. Men inte denna katten. Den låg kvar och tyckte om min behandling. Förbipasserande log och en del tittade på mig på ett egendomligt sätt. I förstone förstod jag inte vad det var de stirrade på. Men jag slog sedan av att det måste ha sett ut som om det var min katt och att jag hade världens pli på den som kunde ha den okopplad. Strax innan jag skulle ta bussen till färjan reste sig katten och gick.

Bussen var full med folk som skulle ut till båten. Ombord möttes jag av den typiska båtlukten; olja blandat med ohyggligt starka tvättmedel och gammal white trashfylla. Heltäckningsmattor i obskyra mönster. Mässingsstolpar här och var. Mörka lejdare längs trappor i två etager. Hissar stora nog för två personer. Hissar som aldrig kommer. Smala trappor ner till hyttdäcken där man alltid möter en person som inte tycker att han ska hålla in. Enarmade banditer som äter pengar och aldrig ger utdelning. Äckligt tax-free godis som är dyrare än på land. Chivas Regal som bästa whiskeyn. Billiga cigaretter. Men man vågar sig inte på något okänt märke. Upptagna fönsterplatser redan när man går på. Bor de människorna på båtarna? Folk som går omvägar för att inte gå över dansgolvet som ska fyllas på kvällen. Folk som går över dansgolvet och tar ett eller två danssteg och tycker att de själva är skitkul och deras vänner skrattar utan att le åt spektaklet. Dessa grupperingar har oftast skrikiga kortärmade skjortor, byxor med taskigt snitt och mustasch rökandes Blend. Kvinnor som redan klockan 3 tittar efter vilka de hoppas ska bjuda upp dem på kvällen till musiken som Gud glömde. Klirrande kassar och skrammel från spelautomaterna. Pling-plong från ljudanläggningen som säger något som man aldrig hör eller lyssnar på men som alla stannar upp för att höra och lyssna på. Sedan fortsätter man med det man gjorde innan och glömmer vad som sades. Ut på däck istället. Grönt golv som känns halt även när det är torrt. Livbåtskorvar som man ändå inte fattar hur de funkar om de skulle behövas. Vita metallrelingar som har bruna rostfläckar lite varstans.

Jag tittade ut över havet. Båten hade inte börjat lägga ut än. Fiskmåsarna skränade runt mig flög och dök rakt ner i havet längs båten. Inte mer än centimeter från skrovet. Det var ett vackert skådespel. Jag bestämde mig där och då att det skulle bli en tatuering till. En mås. De var vackra och speciella. Visst, det skrek Lundell om det men jag struntade i det. Jag hade funderat på en tatuering till ganska länge men hade inte varit säker på vad jag ville ha. Måsarna som dök vid båten bekräftade allt.

Jag satte mig i baren och drack öl. Gick till tax-freen och köpte whisky och en limpa cigg. Solnedgången över havet var vacker.
Nästa morgon vaknade jag alldeles för tidigt.

En varm sommar utan innehåll

En vädermässigt gudabenådad sommar kom. Tidiga morgnar då jag hade ett 7-4 jobb. Jag var ute mest hela dagarna. Tankeverksamheten gick på lågvarv av att umgås med ambitionslösa trädgårdsarbetare hela dagarna. Vi var tre i samma ålder som jobbade tillsammans och tre ordinarie. En av dem var väl kanske lika gammal som jag men hans liv hade fått honom att närma sig de 50.
Man kom dit. 7.00. Setade i en fuktig källare en kvart eller så. Tittandes tomt framför sig. Rätt som det var kom det någon käck ordinarie som sa att vi skulle sopa trappuppgångar. De brann för det. Jag led för det. Hämta snuskiga moppar. Upp tre trappor i trappuppgångar som hade en doft som var en blandning av döda pensionärer, spiskummin och resterna av de apatiska arbetslösas icke-lust att ta upp tappade blöjor. De utan vänner som gjorde allt för att locka oss till sig för att stå och prata om inget under 30 minuter. Titthål i dörrarna, mörka som ljusa när de släpper igenom ljuset när de där bakom förskräckt tar bort ögat för att de tror att man sett dem. Frukost klockan 08.48. Bingolottokvinnorna lyssnar på reklamradio. "Man pratar för mycket på p3". Tyst eller prat om inget. Ut igen. Rensa rabatter. De ordinarie visar stolt upp sina slitna redskap och berättar hur de ska se ut efter en säsong. Jag låtsas bli imponerad. Går iväg och sätter på min Walkman. Lyssnar lite förstrött och försöker ta mig iväg. I alla fall mentalt. Lunch sen. Samma sak där. Mår bra av att se en av sommarjobbarnas leende och glittrande ögon. Sara hette hon nog. Härligt leende men små tänder. Skrattade åt det mesta. Log åt mig ibland. Ut igen. Klippandes några buskar till klockan blev 4.
Men jag stod ut. Tjänade hyfsat men inte för mycket för att det skulle påverka studiemedlet.
Jag bodde i mina föräldrars hus den sommaren också. De var inte hemma. Knappt jag heller. När jag inte jobbade för parkförvaltningen höll jag på med musikfestivalen. Det var ett halvlyckat år. Det skulle inte bli samma som sommaren innan, det var vi ganska överrens om i styrelsen. Men det skulle funka. Överskottet från året innan hade vi bränt på två misslyckade satsningar med Just D och Louise Hoffsten. Knappt halvtomt. Men vi körde på ändå.

Festivalen hade blivit lyckad. Det var med glädje som jag gick till efterfesten. Det hade redan börjat ljusna och jag kände att det inte skulle krävas många öl för att jag skulle somna. Men sömnen inföll sig inte utan jag hamnade i baren med en kvinna från nationen i Lund. Hon skulle bli Qurator och jag snackade med henne om hur otroligt töntig nationen var. Hon höll med mig och frågade om jag hade några idéer. Jag försökte förklara hur man skulle kunna göra en klubbscen i Lund. Hon tyckte att det lät intressant och fick mitt telefonnummer.

Sommaren sprang. En kväll framför TV:n zappade jag förbi ett program om London som leddes av Rowan Atkinson. Jag hade flugit till London sommaren innan och längtade tillbaka.
Efter jobbet nästa dag cyklade jag till en resebyrå och bokade en färja från Göteborg till London. Den skulle gå dagen efter en omtenta som jag hade.

Inte ett ord från C på hela sommaren. Men det kändes egalt. Jag skulle till London igen.

Midsommarpaus

Tar paus till nästa vecka.

På bussen

C pluggade i Malmö och jag pluggade i Lund. Detta till trots sågs vi inte så ofta eller så mycket som hade varit önskvärt.
Efter kyssen hördes vi av allt mer sällan. Hela mitt liv började ta en ny väg. Jag umgicks allt mindre med JS, Q och Espen och umgicks allt mer med M och O på nationen. Skrev för tidningen och var återigen engegerad i festivalen i Stan.
Jag skulle upp till Stan på ett möte med musikföreningen inför sommarens festival. Jag hade ringt C och frågat när hon skulle åka från Malmö och hem. Jag frågade om hon ville ses på bussen eller tåget.
När jag kom på var hon i de bakre delarna av bussen. Jag kom fram till henne. Vi hade inte setts sedan den morgonen på stationen. Då var det kallt och vinter. Nu hade våren kommit. Våren kom alltid tidigt i Lund kändes det som.
Vi pratade om allt och kom in på känslor.
- Du har sagt att du bara kan säga att du älskar till en person. Hur ska det gå om han i Tyskland inte vill ha dig?
- Du, det är roligt. Jag har en kompis som är ungefär lika envis om mig som du är och han har frågat mig precis samma sak. Men han är inte lika gåpåig. Han har hjälpt mig otroligt mycker under den här tiden som har varit.
Det kändes som ett slag i magen. Det var som om hon inte förstått hur mycket hon betydde för mig.
Resten av resan till stan kändes krystad. Jag hoppade av ett par hållplatser tidigare än jag behövde. Det kändes inte som om jag ville se henne just då.
Innan jag gick av bussen lämnde jag över en ny diktsamling till henne. Jag hade skrivit på den under vintern och våren, "På huk inför framtiden".
- Vad är det?
- Det är det jag har skrivit på till dig.
- Det ska bli kul att läsa!
- Kanske det. Vi hörs.

Innan tåget gick

Jag pratade med C innan hon skulle åka hem. Vi bestämde att vi skulle ses på stationen så att jag kunde vinka av henne. Det var en solig förmiddag om än lite väl kallt. Så där så att man snorar och inte kan göra någoot åt det. Näsan rinner och det är bara irriterande. Snyter man sig så dröjer det 47 sekunder innan man måste snyta sig igen.
Vi setade på en bänk i den kalla stationen i Lund och snörvlade ikapp.
Jag hade skrivit ut dikten på rim och gav den till C. Den var ganska lång och handlade om oss, som det skulle kunna vara. Egentligen var det ett pekoral utan dess like. Men ett ganska kul sådant.
En vers slutade med "och vi fuktade marken med daggen från våra kön"
C och jag hade aldrig pratat om sex egentligen. Jag vet inte varför vi inte hade gjort det. Det hade inte blivit av bara. Hon finissade till när hon läste det.
- Men Linus då! sa hon och skrattade.
- Vaddå? Vi kan ju inte låtsas om något.
- Nej kanske inte.
- Så vad händer nu då?
- Jag vet inte. Jag trodde inte att du skulle besvara kyssen. Du har alltid sagt att du inte ska göra något förrän du vet att det ska bli vi.
- Men jag kunde ju för fan inte låta den bara passera. Det skulle jag ångra i hela mitt liv. Det vet du.
- Det är klart. Men jag vet inte vad som händer. Vi får se. Jag är inte helt fri från han du vet...
- Ok.

C gick ut och mot tågen. Jag gick hemåt och ångrade att jag inte tagit med mina solglasögon.

Dagen efter (med bar överkropp framför datorn)

Jag vaknade tidigt nästa morgon. Kunde inte somna om. Det var en skum blandning av bakfylla och förundran över det som hade skett kvällen innan. C hade alltså gett mig en kyss. Den första.
Klockan var kanske inte mer än 8. inte en käft var uppe på korridoren. Jag tog på mig ett par jeans och gick ut i köket för att göra kaffe. Hittade en skrynkligt paket cigaretter i fickan och gick ut på balkongen medan kaffet skulle bli klart. Gick in igen. Det var för kallt att stå ute endast iklädd jeans en tidig morgon i mars. Hämtade en jacka och gick ut igen. Jag drog in den kalla morgonluften och såg den komma ut som rök. Cigaretten smakade inte bra. Jag var nog för bakfull trots allt. Kaffet hade runnit ner när jag kom in igen. En korridorare kom ut i köket och såg undrande på mig. Han frågade vad jag gjorde uppe så tidigt. Jag svarade att jag undrade det sjävl och gick in på mitt rum igen.
Jag satte mig framför datorn och tittade tomt framför mig. Bilden på C som jag hade fått satt på väggen. Jag tottade på henne, på hennes läppar jag hade fått smaka kvällen innnan. Jag ville göra det igen. Men visste samtidigt att det troligen inte skulle ske på ett tag. Om det alls skulle ske.
När alla startprocedurerna var klara satte jag mig och skrev till henne igen. Jag hade påbörjat en ny diktsamling till henne.
Det blev tiotalet dikter under ett nytt kapitel som fick heta "Dagen efter (med bar överkropp framför datorn)". En dikt var på rim. Den första. Och troligen sista. Men den hade något vackert i sig. Den andades 1800-tal. Jag snodde en formulering från Espen. Men tänkte att det fick gå under citat-rätten.
Jag läste igenom det jag hade skrivit och kände mig nöjd.

Jag tittade på kurslitteraturen som borde läsas och gick ut för att få lite luft.

Ensam hemgång

Jag ville att C skulle följa med mig hem. Vi satt mitt emot varandra. Det var folk överallt. Men det kändes som att det inte var någon där mer än vi. Jag ville kyssa henne igen. Men hon ryggade tillbaka.
- Följ med mig hem.
-Nej, jag kan inte. Det skulle förstöra mellan oss. Dessutom hälsar jag på min väninna och jag har hårda linser. Jag måste ta ut dem.
Det sistnämnda kändes bara som en dålig ursäkt. Cs väninna kom till oss och log menande. Hon frågade om C skulle följa med mig men hon fick ett nekande till svar.
Jag fortsatte tjata på C. Jag ville ha henne hos mig. Vi pratade om oss. Hur det faktiskt skulle kunna bli vi nu. C frågade mig hur jag såg på förhållanden. Jag svarade. Inte ärligt. Jag svarade som jag trodde att hon ville höra det. Sa saker som jag trodde lät bra. Men inte som jag egentligen ville ha det.
-Du säger det bara för att det ska vara så, sa C till mig.
-Inte alls, försökte jag.
-Så du menar att du skulle kunna tänka dig att bara sova bredvid mig om jag stod framför dig i trosor och bh?
-Ja, det är klart. Ljög jag.
Jag märkte att det syntes på mig att jag inte talade sanning.
C skrattade åt mig.
-Men jag vill fortfarande ha en öppen dörr med dig. Det funkar inte nu. Jag har fortfarande uppror inom mig efter han i Tyskland.

Vi satt tysta och höll varandras händer. Höll om varandra. Sög in doften från henne.
C sa att hon började bli trött. Hennes väninnor ville inte gå hem. Hon frågade om jag kunde följa med henne. Hon visste redan svaret. Men jag sa till henne att det i alla fall var omtänksamt att hon frågade.
Vi gick tillsammans hem till hennes väninna.
C tog ut sina linser när vi kom dit. Jag stod i hallen och hörde henne borsta tänderna.
-Tack för att du följde mig hem. Nu ska jag lägga mig. Jag åker hem i övermorgon. Vi kanske kan ses innan jag åker?
Jag gav henne en kram och gick ut genom dörren och ut i vinternatten.
Det var kallt och jag frös men var varm av kyssen hon gav.

Kyssen (nej, inte boken)

C skulle komma till Lund igen. Hon skulle ut med några väninnor. Hon hade träffat en av dem när hon var au pair.
Jag skulle hem till Q med Espen och JS. Vi skulle till Smålands nation och dricka några öl. JS kände till min historia om C. Espen och Q var kanske inte den typen av människor man anförtrodde sig åt. Mest för att de var fruktansvärt likgiltiga över allt som inte existerade som var till gagn för deras eget välbefinnande.
C hade ringt mig på dagen och sagt att de skulle till Tegnérs. Hon undrade om jag ville träffa henne. Hon visste vad mitt svar skulle bli.
-Vi ses utanför klockan 10.
-Visst, sa jag. Det ska bli skitkul att ses igen!
Jag kunde inte riktigt koncentrera mig när jag setade där med de andra. Jag ville bara att klockan skulle gå. Snabbt. Men den gjorde inte det. Trots att jag visste att det inte skulle ta mer än 5 minuter att gå till Tegnérs gick jag redan kvart i tio. Och även om jag hade en känsla av att C inte skulle vara i tid. Det var kallt ute. Fortfarande vinter som höll sig kvar. Jag frös och ville gå in. Det var ingen direkt kö. Men jag beslöt mig för att vänta på C. Jag hann röka ett par cigaretter när jag stod och stampade i den tunna snön innan jag frågade en förbipasserande vad klockan var. 22.15. Jag ville träffa C men jag ville inte frysa ihjäl. Efter ännu en liten stund var jag på väg att ge upp när jag såg 5-talet tjejer komma gående genom Lundagård i mörkret. Det var C och hennes väninnor.
-Hej! ropade C och kastade sig om famnen på mig. Har du väntat länge?
-Ja, faktiskt. Ska vi gå in?

Jag gick in med de andra och C ursäktade sig från sitt sällskap och tog min hand. Vi gick långt in på Tegnérs.
-De andra ska dansa. Jag vill inte det. Jag vill prata med dig istället.
-Gärna för mig, sa jag.
Vi ställde oss i den bakre baren och tog en drink. En GT tror jag. Eller om C tog en drink och jag en öl. Det var högljutt och stökigt.
- Kom, sa C. Vi går bort från det här larmet.
Vi ställde oss lite avskiljt och pratade. Såg på varandra. Vi var simmiga i blicken båda två. Vi stod lutade mot en vägg. Nära varandra. Jag smekte C över håret. Hon slöt sina ögon när handen smekte hennes kind. Jag tog tag i henne och vi höll om varandra. Stod kvar så ett tag. Vi släppte taget lite grand. Panna mot panna. Blickar som möttes. Ett svagt leende i mörkret. Larmet runt oss var borta. Ett leende från den andra och inga andra fanns där. Kroppar som tar spjärn mot varandra utan att man rör sig en millimeter. Ögonen sluts. På båda. Samtidigt. Två par läppar som möts och öppnas. Två tungor som hälsar för första gången och säger att det var trevligt att träffas. En underläpp som varsamt smakas på och en puss till. Ett förläget leende sedan. Och jag kände doften från hennes hals när vi stod där.