En solsäng under månen

Sista kvällen på veckan skulle ett stort gäng gå ut tillsammans. Jag hade kommit att prata med Lina en del. Hon med mig. Hon hade pojkvän. Jag hade A. A som jag inte tänkt på på hela veckan. Men jag hade ringt henne på fyllan en natt och hon blev sur för att jag väckte henne så jag ringde Hanne istället. Hon skrattade åt mig och sa att jag var galen och att hon saknade mig. Jag saknade henne också. I alla fall mer än vad jag saknade A. A ville inte prata. Det ville Hanne. Det kändes som om jag borde göra något åt situationen när jag kom hem. Tala med A. Säga åt henne att det inte funkade längre. Men jag visste inte var jag skulle bo. Kanske hos Syster i Danderyd. Men det skulle bli för konstigt. Varken jag eller hennes man, min svåger, tyckte egentligen om varandra. Jag blev osäker tillsammans med honom. Hela han liv kretsade kring att han skulle kunna en massa saker som han egentligen inte kunde och att alla skulle tycka om honom.
Sandra hade fått avbryta konferensen och jobbade under veckan. Hon såg trött ut sista kvällen och kom och satte sig bredvid mig på restaurangen där vi skulle äta.
- Muntra upp mig Linus. Jag är trött.
- Vad vill du ha?
- En GT vore bra.
- My kind of woman.
Sandra skrattade och klappade mig på armen.
Vi fick in våra drinkar innan maten och pratade vidare. Hon berättade hur hon hade jobbat under veckan och hur det höll på att ta knäcken på henne. Hon ville inte mer. Det var fel. För mycket. För galet. Jag sa åt henne att inte ta det personligt. Att det bara var ett jobb. Som hon kunde byta. Om hon ville. Det fanns fler därute. Hon höll med mig men hon trivdes med kollegorna och dessutom ville hon lära känna mig. Jag var tydligen någon som kunde få henne på bättre humör trodde hon. Jag förstod inte hur. Vi kände inte varandra. Dessutom var jag inte säker på att jag ville lära känna henne. En gift kvinna. Jag orkade inte med mer strul i mitt liv. A, Hanne. C. Hur mycket jag än inte ville ha C i mina tankar poppade hon upp alldeles för ofta ändå.
Gänget gick ut tillsammans. Jag och Sandra pratade. Det vara som om hon förföljde mig. Eller så förföljde jag henne desto fler drinkar vi drack tillsammans. Vi setade i en bar. Tillslut var det bara jag och Sandra kvar. De andra hade försvunnit när vi pratade. Fyllan var mer än påtaglig och Sandra rökte och var full. Vi skulle gå hem tillsammans. Arm i arm. Stöttandes mot varandra. Jag nämnde A för henne och att det inte kändes bra. Hon sa inte ett ljud om sin man. Jag brydde mig inte heller. Fyllan. Månen. Larmet. Saker fick henne att bli intressant. Hon var intelligent. Hon fick mig att skratta. Jag fick henne att skratta.
- Var bor du?
- Tillsammans med David.
- Just det ja. Får jag komma med in? Sova med dig?
- Vi har dubbelsäng.
- Vi sover under stjärnorna. Månen.
- Visst.
- Men bara sova.
- Visst.
Vi kom ut på balkongen och jag hämtade två handdukar som jag la på solsängarna som vi hade fört samman. Vi la oss tillsammans. Låg nära. Jag höll om Sandra och hon tittade på mig. Vindögt.
- Det går inte Linus. Inte mer än så här.
- Sluta Sandra. Vi är här. De andra två är inte det. De är 500 mil bort.
- Jag vet. Men jag kan inte. Tror inte det i alla fall.
- Det är ok.
- Tack. Men håll om mig.Jag kysste henne på kinden, en torr puss på hennes läppar som hon besvarade svagt. Hon la sig på sidan och drog mig till sig. Jag somnade efter henne med en hand på hennes ena bröst. Det formade sig vackert i min hand.