Utgång i Sthlm
Jag vet inte om A märkte på mig att jag hade träffat C eller om jag hade förändrats. A var kärkleksfull. Hon gjorde sina ansträngningar att det skulle vara bra mellan oss. Hitta de sakerna som vi haft innan. Tidigare. När vi var nykära. Eller när vi bodde i Lund. På hennes rum. De små sakerna som vi skrattade åt. Hon ville att vi skulle gå ut tillsammans.
- Kom. Vi går ut ikväll. Det finns ett ställe jag tror att du skulle gilla.
- Vilket?
- Det ligger på Folkungagatan. De spelar din musik. Kom igen nu!
Jag ryckte på axlarna och kände det som om det kvittade. Undrade vilka ställen C gick på när hon gick ut. Om vi skulle söka oss dit. Bara för att få träffa henne. Men jag och A hörde inte hemma där. Vi skulle känna oss som de kusiner från landet vi faktiskt var.
A gick upp till Gullmarsplan och köpte vin precis innan de stände. Jag skulle laga mat till oss. Gjorde en pastagrej med rostad vitlök och rostade paprikor. Både jag och A kände att det var tid att äta mindre kött. Jag kände mig inte hemma i det vegetariska köket men jag gjorde tappra försök. Mixade vitlöken med äggula och grädde och parmesan. Lät det stå till A kom hem.
Jag såg på henne när hon kom in genom dörren och hänhde av sig sin kappa. Hösten hade börjat göra sig påmind. Mörket hade kommit. Alldeles för tidigt. Hon var fin. A. Jag kunde inte se mig utan henne. Men hon var inte C. Det fanns inte den eufori jag kände när jag träffade eller tänkte på C. Allt det hon kunde ge mig. Som jag trodde hon kunde ge mig. Hennes skönhet var en sak. Men allt annat. Det var så enkelt och kravlöst med henne. Visst. Om det var något som var enkelt med A så var det att det var just kravlöst. Men jag kunde inte tala med henne på det sätt som jag kunde tala med C. Som jag alltid hade kunnat tala med henne. Jag hade försökt skriva brev till A under sommaren. Det hade funkat. Men samtidigt fick jag tänka efter vad jag skrev till henne. När brev författades till C var det som om jag inte behövde tänka. Som om allting föll sig naturligt. Jag var intresserad av henne som jag inte hade varit med någon annan. Jag brydde mig om henne. Lyssnade på henne när hon pratade. Det hon hade att säga.
- Vad tänker du på?
A avbröt mina tankar.
- Inget speciellt. Ska jag öppna en flaska? Sätt på något att lyssna på så äter vi.
A gick in i rummet i ettan och satte på något. Vi trodde att vi hade samma musiksmak. Vi hade haft det. Men inte längre.
Hon kom ut i köket igen. Satte sig och smuttade på sitt vin som jag hade hällt upp till henne.
- Vad har du gjort?
- Bara en pastagrej. Strax klart.
Vi åt och drack vin och treglasberusningen började infinna sig. Den berusning där allt är som tydligast och man går från klarhet till klarhet. Innan idiotfyllan kan slå till eller man blir trött och dum i huvudet. A var fnittrig. Men glad. Det smittade av sig. Det jag hade tänkt om C kändes som om det bleknade i periferin.
Vi öppnade en flaska till och drack ur halva. Slutade sen för att åka in till stan. Kanske var klockan 11. Minns inte. Varje gång vi gick till tunnelbanan undrade A om jag inte tyckte att det var för långt att gå.
- Är du knäpp? Det här är kanon!
- Säkert?
- Ja. Sluta nu. Jag trivs kanon här. Visst. Jag skulle gärna bo strax norr om Skanstull. Men det spelar ingen roll.
Vi klev av vid medborgarplatsen och gick en bit på folkungagatan. Ett hårddrocksställe. Rök och gammal öl och AC/DC mötte oss i dörren. BRa vakter som inte hade mindervärdeskomplex.
A hittade ett bord. Jag gick och köpte öl. Tragiska männsikor blandat med snygga hårdrocksbrudar.
Vi setade i en soffa. Tittade på folk. En kille med svart hår musfärgad hårbotten. Rökare som rökte upp och ner, som Arne Anka sa. För snygga tjejer med för fula killar. Bortkomna människor. Headbanging till Kiss. Medsång utan att kunna texten. Tro att man kunde texten. Läderjackor och ryggmärken. Nitbälten. Nitarmband. Smink. På killar och tjejer. Hög volym. Rök. Mer rök. Alla rökte.
Vi tittade på dom. Jag berättade för A vilka de var. Vi skapade historier om männiksorna runt oss. Vilka de var egentligen. Gav dom namn. A pekade på dom. En efter en. Jag berättade deras livshistoria för henne. Hon fyllde i. Vi hade kul. Roligare än på länge. Vi drack öl och mådde bra tillsammans. Nära varandra. Jag hade min arm om hennes midja. Hon sin hand på mitt lår. Smekte det. Jag viskade i hennes öra.
- Kom min vän. Vi skiter i de här låtsasmänniskorna nu. Vi går hem.
Så kul skulle jag inte kunna ha med C. Men jag ville veta.
- Kom. Vi går ut ikväll. Det finns ett ställe jag tror att du skulle gilla.
- Vilket?
- Det ligger på Folkungagatan. De spelar din musik. Kom igen nu!
Jag ryckte på axlarna och kände det som om det kvittade. Undrade vilka ställen C gick på när hon gick ut. Om vi skulle söka oss dit. Bara för att få träffa henne. Men jag och A hörde inte hemma där. Vi skulle känna oss som de kusiner från landet vi faktiskt var.
A gick upp till Gullmarsplan och köpte vin precis innan de stände. Jag skulle laga mat till oss. Gjorde en pastagrej med rostad vitlök och rostade paprikor. Både jag och A kände att det var tid att äta mindre kött. Jag kände mig inte hemma i det vegetariska köket men jag gjorde tappra försök. Mixade vitlöken med äggula och grädde och parmesan. Lät det stå till A kom hem.
Jag såg på henne när hon kom in genom dörren och hänhde av sig sin kappa. Hösten hade börjat göra sig påmind. Mörket hade kommit. Alldeles för tidigt. Hon var fin. A. Jag kunde inte se mig utan henne. Men hon var inte C. Det fanns inte den eufori jag kände när jag träffade eller tänkte på C. Allt det hon kunde ge mig. Som jag trodde hon kunde ge mig. Hennes skönhet var en sak. Men allt annat. Det var så enkelt och kravlöst med henne. Visst. Om det var något som var enkelt med A så var det att det var just kravlöst. Men jag kunde inte tala med henne på det sätt som jag kunde tala med C. Som jag alltid hade kunnat tala med henne. Jag hade försökt skriva brev till A under sommaren. Det hade funkat. Men samtidigt fick jag tänka efter vad jag skrev till henne. När brev författades till C var det som om jag inte behövde tänka. Som om allting föll sig naturligt. Jag var intresserad av henne som jag inte hade varit med någon annan. Jag brydde mig om henne. Lyssnade på henne när hon pratade. Det hon hade att säga.
- Vad tänker du på?
A avbröt mina tankar.
- Inget speciellt. Ska jag öppna en flaska? Sätt på något att lyssna på så äter vi.
A gick in i rummet i ettan och satte på något. Vi trodde att vi hade samma musiksmak. Vi hade haft det. Men inte längre.
Hon kom ut i köket igen. Satte sig och smuttade på sitt vin som jag hade hällt upp till henne.
- Vad har du gjort?
- Bara en pastagrej. Strax klart.
Vi åt och drack vin och treglasberusningen började infinna sig. Den berusning där allt är som tydligast och man går från klarhet till klarhet. Innan idiotfyllan kan slå till eller man blir trött och dum i huvudet. A var fnittrig. Men glad. Det smittade av sig. Det jag hade tänkt om C kändes som om det bleknade i periferin.
Vi öppnade en flaska till och drack ur halva. Slutade sen för att åka in till stan. Kanske var klockan 11. Minns inte. Varje gång vi gick till tunnelbanan undrade A om jag inte tyckte att det var för långt att gå.
- Är du knäpp? Det här är kanon!
- Säkert?
- Ja. Sluta nu. Jag trivs kanon här. Visst. Jag skulle gärna bo strax norr om Skanstull. Men det spelar ingen roll.
Vi klev av vid medborgarplatsen och gick en bit på folkungagatan. Ett hårddrocksställe. Rök och gammal öl och AC/DC mötte oss i dörren. BRa vakter som inte hade mindervärdeskomplex.
A hittade ett bord. Jag gick och köpte öl. Tragiska männsikor blandat med snygga hårdrocksbrudar.
Vi setade i en soffa. Tittade på folk. En kille med svart hår musfärgad hårbotten. Rökare som rökte upp och ner, som Arne Anka sa. För snygga tjejer med för fula killar. Bortkomna människor. Headbanging till Kiss. Medsång utan att kunna texten. Tro att man kunde texten. Läderjackor och ryggmärken. Nitbälten. Nitarmband. Smink. På killar och tjejer. Hög volym. Rök. Mer rök. Alla rökte.
Vi tittade på dom. Jag berättade för A vilka de var. Vi skapade historier om männiksorna runt oss. Vilka de var egentligen. Gav dom namn. A pekade på dom. En efter en. Jag berättade deras livshistoria för henne. Hon fyllde i. Vi hade kul. Roligare än på länge. Vi drack öl och mådde bra tillsammans. Nära varandra. Jag hade min arm om hennes midja. Hon sin hand på mitt lår. Smekte det. Jag viskade i hennes öra.
- Kom min vän. Vi skiter i de här låtsasmänniskorna nu. Vi går hem.
Så kul skulle jag inte kunna ha med C. Men jag ville veta.

0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida