Flytten

Vi åkte upp i slutet av augusti. Jag rensade utt koridorrummet där jag hade bidat min tid de senaste 4 åren. Det kändes skönt att få släng ut gammal skit som jag inte längre behövde. 4 sopsäckar. En för varje år. Med allehanda saker jag inte behövde åkte ner i containern som stod utanför. Bror och A skulle hjälpa mig att packa sakerna. De skulle upp till Halmstad i tillfällig förvaring. Det enda jag var noga med att få med mig. Där jag visste var det var. Var bilden på C. Den hade legat i en låda. A hade inte sett den. Men hon visste om C. På samma sätt som jag visste om hennes bravader. Men vi hade på något sätt lyckats lägga det gamla bakom oss. Det var som om det hade gått miljoner år sedan allt annat. Men likväl undvek jag att tala om att C bodde där uppe.
Ett mindre släp fylldes och lämpades av i friggeboden. A skulle åka från Halmstad till Småland. Men jag började känna en separationsångest efter Lund. Jag skulle aldrig mer komma dit. Inte bo där i alla fall. Efter viss övertalning fick jag henne att följa med mig hem till Stan igen. Jag sa att jag behövde henne på natten. Att jag saknade Lund. Redan. Hon förstod mig sa hon. Hennes rum var tömt sedan ett par veckor tillbaka.
Vi kom till stan på kvällen. Sov hos mina föräldrar. A skulle åka på morgonen. Vi skulle ses sen. Ett par veckor senare inför vår flytt upp till Stockholm.
Sista helgen i augusti åkte vi så. Först via Halmstad. Hämtade det nödvändigaste innan vi åkte till Småland. Föräldrarna gav mig skjuts. Jag skulle sova hos A. Det var alltid skönt att komma dit. Jag kände mig välkommen. A's mamma gillade mig. Det kändes så i alla fall.
A stod på tunet på gården när vi kom. Hennes hund bredvid. Hennes omisskännliga leeende spred sig över hennes ansikte när jag klev ur den fullpackade bilen.
- Det var en fetlagd hund du har!
Pappas ord fick A att skratta. Som bara hon kunde. Ett avväpnande skratt.
Stelt samtal sedan. Föräldrar som träffas första gången. Ingen av dom var kanske egentligen dirket övertygade om att de skulle ses igen. Kanske.
Föräldrarna åkte och vi packade in sakerna i A's bil. En gammal Mercedes som stank av gammal mjölk. Eller grädde. En potatisgratäng hade exploderat i bagagetr två år tidigare. Resterna satt kvar i inredeningen.
Vi åkte upp tidigt nästa morgon. Vackert väder. Sommaren låg kvar. Jag skulle köra de 30 milen till vårt nya. Gemensamma. Hem.
Jag hade ingen aning om hur vi skulle köra. A visade vägen. Setade bredvid mig. Det var alltid något speciellt att åka med A. Hon gjorde sitt. Bredvid mig i bilen. Såg på mig ibland. Kärleksfullt. Läste någon bok. Gjorde anteckningar. Läste för mig och frågade vad jag tyckte. Sällan hade jag något svar. Men hon visste vad det handlade om. Hon sa det i alla fall.
Vi svängde av vid Gullmarsplan när vi kom upp. A hade förberett mig på att det inte var något märkvärdigt. Jag brydde mig inte så mycket. Vi hade i alla fall ett boende. Det närmaste året. Hennes väninna skulle flytta innanför tullarna och vi skulle bo precis utanför. Det störde mig inte nämnvärt.
Väninnan, Ewy, var i lägenheten när vi kom. Hjälpte oss att packa in. Hon hade saker som skulle till hennes nya lägenhet. Vi gjorde en rokad och åkte med henne till Odenplan där hon bodde. Trots att jag inte varken ville eller visste hur propsade både Ewy och A på att jag skulle köra.
De lotsade mig runt. Rusningstrafik. Tutande. Fingrar i luften. Jag sa ja ja och körde vidare. Höger här. Nej. Vänster. Hur kör du egentligen. Har du aldrig kört i Stockholm innan??? Nej. Det vet du.
Vi kom fram tillslut. Jag hjälpte Ewy bära in TV:n. Frågade henne hur hon hade det med kärleken.
- Äsch... just nu är jag världens sämsta flata. Jag har träffat en kille så det blir inte lika mycket slicka fitta längre.
- Du är galen. Du är inte mer flata än jag. Å andra sidan gillar jag också att slicka så jag kan inte klandra dig.
Ewy gav mig en kram och jag åkte ner till A som vaktade bilen.
Just som jag satte mig för att köra ringde mobilen.
- Hej.
Jag kändes igen C's röst direkt. Det var första gången jag pratade med henne när A var i närheten.
- Hej du.
- Har du flyttat än?
- Ja, vi sitter i bilen vid Odenplan.
- Ha ha. Och jag är vid St. Eriksplan.
- Du, jag har ingen aning om var det är. Eller var jag själv är.
- Dummer. Du är där vi träffades när du var uppe. Ring mig när du har landat lite.
Vi la på.
A tittade på mig.
-Vem var det?
- Carin.
- Ska du träffa henne nu när du bor här uppe?
-Vet inte. Någon gång kanske. Hon sa att hon var vid St. Eriksplan.
- Det är där jag ska plugga.