Hanne

Jag kunde inte få C ur tankarna. Hon fanns där mer än någonsin tidigare. Även om jag och A försökte. C var där. Hon var den ultimata kvinnan. Jag ville ha henne även om vetskapen att hon var lycklig malde inom mig. På helgerna gick jag promenader där hon bodde. Eller där jag trodde att hon bodde. A var på skolan. Träffade vänner. Jag ville träffa C. Fika med henne. Dricka vin med henne. Jag ville träffa henne. Släppa henne. För alltid. Men det kändes omöjligt. Det började tära på mig. Inombords. Jag åkte till jobbet tidigt på morgnarna för att skingra tankarna. Kom hem allt senare. Men A var lycklig när hon såg mig. Hon såg lycklig ut. Jag VILLE vara med A. Men inte så länge C fanns. Inom mig. Men jag kunde inte bryta med någon av dom. Det kanske skulle kunna bli bra med A. På riktigt. Kanske skulle C komma till mig en dag. På riktigt.Janne ringde. Han skulle komma upp till Stockholm och hälsa på en kusin. Han ville träffas. Frågade om vi skulle gå ut. Han och hans kusin skulle komma hem till mig. Vi skulle ut sedan. Janne och jag hade spelat i samma band. Han på bas. Vi kände inte varandra jätte väl men han var en god människa. Som söp på tok för mycket. I alla fall på en och samma gång. Janne och kusinen hade med sig vin och öl och sprit när de kom. A hade åkt ut till en väninna på någon av öarna. Vi setade i köket. Musik på i andra rummet. Janne var positiv. Alltid positv. Man blev glad av honom. Han ville gå ut. Hitta några brudar med schyssta tuttar som han uttryckte det. Jag försökte påtala att benämningen bröst var snyggare.
- Vad spelar det för roll? Alla vet ju vad det handlar om.
- Jo. Förvisso. Men jag stpr ändå fast vid att bröst är snyggare.
- Var inte så neggig.
Ungefär så fortsatte konversationen under kvällen. Men det var ändå befriande. Jag kom på att Janne var den förste jag egentligen gick ut med förutom A sedan jag flyttat upp. Jag märkte att jag saknade manligt umgänge att gå ut med. Kusinen blev måttligt road när jag föreslog hårdrocksstället på Folkungagatan. Han gillade det inte men Janne tände på idén. Han ville dit. Vi gick dit. Det var lika mycket folk som sist jag hade varit där med A. Om inte mer. Samma typ av människor. Samma musik. Jag stod och pratade med Kusinen. Han var bra och vi sa att vi borde umgås. Janne stod och pratade med två tjejer. Den ena såg inte alls ut att tycka att Jannes sällskap var något att föredra. Den andra. En mörhårig version av Gry Forsell skrattade och tittade åt vårt håll ibland. Hon var söt. Lite för kort hår. Men ett fantastiskt skratt och glittrande ögon. Jag gick på toaletten och när jag kom tillbaka hade Janne presenterat tjejerna för sin kusin. Utan att ta någon större notis om dom gick jag till baren för att köpa mer öl. Hanne, som Gry egentligen hette, kom och stälde sig bredvid mig
- Det var inte så artigt att inte hälsa.
- Nej. Men ni såg upptagna ut. Visst är han charmig, den gode Janne?
Hanne skrattade.
-Ja. Han är himla kul. Men lite full. Min väninna är inte så road av honom.
- Du är för snygg för honom. Det är därför han inte pratar med dig.
- Vad tramsig du är.
Hon boxade mig på armen och brast ut i ett emormt leende.
-Linus förresten.
-Hej Linus. Bor du också i Skåne?
- Nej, jag flyttade hit för ett par månader sedan. Men du då? Du är inte heller härifrån. Det låter inte så i alla fall.
- Nej. Västerås.
- Det låter det inte heller som.
- Vad gör du här då?
Jag berättade för henne att jag flyttat upp till Stockholm för att jag ville prova på stan. Att jag hade närt en tanke om att flytta dit. Det fanns något som lockade. Omedvetet undvek jag att berätta om A. Det var första gången som jag inte sa att jag hade flickvän. Som om jag ville testa vad som kunde hända om jag inte sa något. Hanne hade något som lockade mig. Hon utstrålade en sexighet som jag nästan kunde ta på.Vi gick tillbaka till de andra. Hanne stod nära mig. Nuddade sitt ben mot mitt vid ståbordet mitt i lokalen. Jag bemötte beröringen lätt. Kände ett sug i magen jag inte känt på länge. Jannes kusin blandade sig i våra samtal. På något sätt kände jag någon form av svartsjuka växa inom mig. Jag ville prata mer med Hanne. Ville inte att han skulle göra det. Vi drack ur samtidigt och Hanne erbjöd sig att gå och köpa mer. Varken jag eller kusinen protesterade.
- Fin. Sa kunsinen.
- Mmmm... Vi har väl flickvänner bägge två?
- Jo, jag är förlovad. Men jag vet inte. Du då?
- Äh... jag snackar bara. Orkar inte. Vill inte.Kusinen tittade på klockan och sedan på Janne som höll på att däcka i en soffa samtidigt som han försökte prata med Hannes väninna och hade vaga försök att hångla upp henne.
- Kanske dags att ta hem Janne förresten. Eller tar du honom.
- Nja... Skulle inte ni iväg imorgon?
- Jo. Men jag ville bara försöka lite.
Han log funurligt och gick och satte sig hos Janne. Det var tydligt att väninnan såg lättad ut och att Janne inte ville gå. Men kusinen tog honom runt halsen och släpade ut honom.Hanne kom tillbaka när de gick.
- Ska du inte gå med dom?
- Vill du det?
Hon log mot mig igen.
- Nej, inte om du vill stanna.
Väninnan kom och ställde sig hos oss. Vi försökte prata alla tre. Jag glömde väninnans namn lika snabbt som hon sagt det. Hon var tråkig. Hade inget att säga. Varken jag eller Hanne pratade med henne tillslut varpå hon muttrade något om tredje hjulet och gick iväg. Hanne sprang efter och jag tyckte att det var synd att hon gick samtidigt som jag kände mig lättad för As skull. Hanne kom tillbaka ett par minuter senare.
- Jag fick lova henne att jag skulle ringa imorgon.
- Bra det.
Vi stod tysta ett tag. Som om det inte var lika kul när vi var ensamma. Men fortfarande nära. För nära. Hanne närmade sig mig. Jag stod framåtlutad mot bordet. Armarna i kors på bordet. Hanne ställde sig på samma sätt. Tog min hand. Diskret. Jag svarade beröringen. Vi såg på varandra. Huvud långsamt mot varandra. Munnar som öppnades trevande. När kyssen var över såg hon på mig. Förförande. Otrolig blick.
- Är det ok om du inte följer med mig hem?
Jag var lättad över frågan.
- Absolut.
När de stängde gick vi ner i tunnelbanan.
Jag skulle söderut. Hon norr.
- Får jag ditt nummer?
- Ja. om du lovar att ringa.
- Självklart!
Hanne gav mig sitt nummer innan hennes tåg kom. Vi kramade om varandra och gav varandra en kyss igen. Hon vinkade genom fönstret och log när tåget lämnade stationen.
-Fan!