Ett brev

När jag vaknade på morgonen kände jag mig onaturligt lugn över vad som hade hänt kvällen innan. Det var som om inget hade hänt. I alla fall inte inom mig. A hade kommit hem innan mig. Hon sov. På det sätt som bara hon kunde. Hon låg nertryckt i kudden. Trygg. Säker. Som ett barn. Jag klädde av mig och la mig bredvid henne. Hon gruffade runt och vände på sig. Håret utslaget över kudden. Vi sov med ryggarna mot varandra.
A gick upp före mig. Hon skulle till teatern där hon varit aktiv när hon tidigare hade bott i Stockholm. Hon skulle träffa Kathy. En kvinna i medelåldern som A såg upp till. Men hon såg inte att Kathy gjorde allt för att leva sitt liv genom A. Jag hade försökt påtala det för henne otaliga gånger. Men A stod hela tiden på Kathys sida. Som om hon själv ville uppnå Katys drömmar. Framför sina egna.
Jag försökte sova vidare när A härjade i köket. Hon sjöng för sig själv. Gjorde te. Frukost. Jag ville inte gå upp.
A kom och satte sig på sängen och klappade mig över håret.
- Hade du kul igår?
- Mmm. Men jag vill sova lite till.
- Blev Janne lika full som alltid?
- Mmm. Vad ska du göra idag?
- Jag ska till teatern. Ska träffa Kathy och Wille.
Jag visste inte vem Wille var. Ett nytt namn.
- Wille?
- Ja. Jag har berättat om honom innan. Han spelade i det där bandet. Vad de nu hette. Dinosaurierna. Tror det i alla fall. Du har sagt att du har träffat dom.
- Jaha. Jo. Är du där hela dagen eller?
- Ja. Jag tror att vi är några som skulle äta hos Kathy ikväll.
- Ok. Jag åker kanske in till jobbet en stund. Får se.
A gav mig en puss på kinden och gick ut.
Jag kunde inte somna om utan satte mig på sängkanten och stirrade tomt framför mig. Bakfyllan började kännas. Tänkte på kvällen innan och att jag inte riktigt kunde begripa vad jag gjort. Men jag kunde inte känna någon ångest över det jag gjort. Det var precis som om mina tankar kring C hade gjort att jag börjat tänka i andra banor om mig och A. Att det inte skulle bli vi två längre. Som om jag hade börjat se mig om igen. Ville möta någon som var som C. Som kunde ge mig samma sak som hon hade kunnat.
Gick ut i köket och satte på kaffe och ställde mig i duschen sen. Jag kände att jag störde mig på C. Det hon gjorde med mig. Ville inte ha det så. Ville inte känna det jag gjorde. Men det fanns inget i mig som kunde stoppa det. Mina känslor höll mig i schack.
Jag torkade mig och gick ut i köket och satte mig med en kopp kaffe och en cigarett under köksfläkten. Tog en cigarett till och ville inte göra något samtidigt som jag var rastlös. Ville lägga mig igen men var inte trött. Ville äta utan att vara hungrig. Vandrade av och an i lägenheten. Satte på Nick Cave på hög volym för att försöka rensa hjärnan. Funkade inte. Lundell blev för pretentiöst. Ville ha något nytt. Ny musik. Ett sätt att tömma hjärnan som jobbade på högvarv i alldeles för låga växlar. Klädde på mig för att gå ut. Ville ut. En promenad.
Tog fram telefonen och bläddrade fram till Hanne och skickade ett sms och tackade för kvällen och att jag skulle höra av mig till henne.
Ute hade den Stockholmska hösten tagit fart. En vind fylld med finstrilande regn blötte ner mig. Men inte tillräckligt för att jag skulle gå in och hämta ett paraply. Visste inte var det var ändå.
Gick under bron mot Skanstull och gick mot Vita bergen. Gick upp och tittade på kyrkan. Bzz bzz i fickan. Sms från Hanne som tackade och sa att hon ville att jag skulle ringa. Raderade det och undrade vad jag höll på med. Visste vad kyrkan hette men kunde inte komma på det just då. Fick kolla upp det när jag kom hem igen. Sundström har den i fonden på bilderna på VitaBergspredikan. Fin kyrka. Ville gå in men gick vidare mot Götgatan och bort till Slussen. Tittade på tågen på bron till och från Gamla stan och kände att jag trivdes i stan. Mådde bra där. Vände blicken mot centrum och undrade vad C gjorde en dag som denna. Drog fingrarna genom håret och konstaterade att det var blötare ute än vad jag trodde. Gick ner i undergjorden och satte mig på tåget hemåt. Störde mig på kassarna från Åhléns och HM. Söndagar var ondskefulla dagar. I alla fall på hösten. Det hände inget. Vad gjorde alla människor? Vad hade de handlat? Varför hade de handlat? Söndagar på hösten var bara ofrånkomliga transportsträckor till måndagens jobb. I alla fall när man jobbade. Hur var söndagar när man inte hade vanliga jobb? Var de som vilken dag som helst då?
Tankarna kring A och C återkom hela tiden. Hanne kom fram också. Var hon någon som jag kunde vända mig till? Som kunde ge mig det jag ville ha? Hon var intressant. Men inte som C. Ingen var som C. Hur jag än vände och vred på det var C en måttstock hur en kvinna skulle vara. Hon var den opuppnåliga som jag rättade mig efter. Det var för henne jag visste hur jag kände egentligen. Hur det BORDE kännas. Den äkta kärleken. Men hon ville inte ha mig. Hon ville ha P. Det var i alla fall det hon sa. Jag kände hur jag blev irriterad på C. Det var som om hon förstörde allt för mig. A var bra. Väldigt bra. Men hon var inte C. Hur hade jag känt för A om inte C hade funnits i bilden? Var tvungen att göra något åt det. Om jag skulle fortsätta med A eller med någon annan kunde jag inte ha kvar C. På något sätt. Det gick inte. Hon fick inte förstöra för mig mer. Även om det inte var hon som förstörde dirket så var det indirekt. Jag skyllde på henne. Det kändes bättre så. Jag var slav under mina känslor och kunde inte kontrollera dom. Då var det bättre att låta henne vara helt och hållet.
Jag steg av tunnelbanan vid Skärmarbrink och gick till Tempo. Ville ha något att äta. Det fanns inget som lockade. Köpte inget. Gick hem igen. Tog en handduk och torkade av håret och satte på datorn. Jag ville skriva ett brev till C. Göra slut med henne. Eller vad man skulle kalla det.
Jag skrev brevet men skickade det inte. Ville låta det bero lite. Känna efter hur det egentligen skulle vara att inte ha henne som vän längre. Jag skulle antagligen sakna henne mer än vad hon skulle sakna mig. Men någonstans försökte jag inbilla mig själv att om jag sa till henne att jag inte längre fanns där och väntade så skulle hon kanske komma på andra tankar. Det kunde vara värt ett försök i alla fall.
Jag skickade ett sms till Hanne och gick ut och köpte en pizza.