Festivalen och nytt möte med C

Jag minns inte om jag åkte till Roskilde det året. Kanske.
Men jag skulle jobba på festivalen i Stan. Man hade bett mig om det och det var ett tag sedan. Jag åkte upp till Stan från Lund och var med på några möten. Det låg en dyster stämning över skaran. Man hade förlorat pengar till en kille som hade förskingrat dom och sedan blivit dömd för mord. Han hade skjutit två personer och misstänktes för försvinnandet av turnéledaren i ett band.
Men de försökte ändå.
Jag kände några av banden. Eller i alla fall deras turnérledare sedan tidigare. Men det var inte samma sak längre. De jag hade jobbat med på festivalen tidigare var inte kvar längre. Det var inte samma glöd och hjärta längre. Något hade hänt i konsertbranchen på bara något år. Det var kallare. Hårdare. Alla skulle tjäna massor med pengar och ha märkvärdiga riders. Även de små banden. Som jag sällan tog någon notis om.
Ett par gamla rävar var kvar. Det var kul att snacka med dom. Vi setade backstage och tog ett par öl ibland och då saknade jag musiklivet enormt.
En vakt från backstagegrinden kom fram till mig.
- Det är du som är Linus va?
- Ja.
- Det är någon som söker dig där ute.
- Men det är inga fler band nu.
- Det är inget band. Det är en skiiiitsnygg tjej.
De andra gav gliringar och bad mig hämta in henne.
Jag gick ut i mörkret och bort till gringen. Jag kände igen henne på hennes ryggtavla. Hon var lite blondare. Men det var likväl samma vackra rygg. En rygg jag hållit om men aldrig känt. Hon vände sig om och brast ut i sitt största leende. Det leende som bara hon hade. Som fick mig att bli svag och stark och osäker. Som fick hela mig att bara skälva in i märgen. Vi hade inte setts på ett halvår. Men så fort jag fick se henne igen visste jag att hon var den jag ville ha. Alltid.
C kom fram till mig och kramade mig. Åter precis så där länge så att det blir för länge.
- Jag tyckte väl att jag såg dig springa omkring här innan.
Hon skrattade alltid när hon pratade. Det kändes som det i alla fall.
Hon var där med sin mamma. Hennes mamma visste allt om mig och C och gav mig en kram. Jag blev lite ställd.
Jag kände åter hur mina känslor för C blommade upp. De hade inte försvunnit. Det räckte med att se henne igen för att veta att jag älskade henne mer än jag kunde beskriva eller förklara för någon. Min säkerhet med A var som bortblåst på mindre än en minut.
Vi pratade lite med varandra. Hon berättade för mig att hon skulle flytta till Stockholm under sommaren. Hon hade fått jobb på en modetidning. Eller i alla fall någon form av praktik. Hon skulle jobba som koordinator för deras reportage. Jag sa till henne att jag tyckte att alla reportage borde handla om henne.
- Vad larvig du är.
- Du vet att du är värdlens vackraste.
- För dig ja.
- Nej. För alla som inte är blinda.
Hon log mot mig.
- Du... jag måste få ta en bild på dig. Jag har bara ett kort och det vet jag inte var det är.
Jag hade med min nya kamera och hon ställde sig framför mig och höll armarna i kors och log. Sitt leende. Det var bara en bild kvar på rullen.
Cs mamma började se otålig ut.
- Ska P med till Stockholm?
- Ja. Men han kommer senare.
Med andra ord var de fortfarande tillsammans. Jag hade hoppats annorlunda.
C gav mig en kram till och sa att hon skulle höra av sig under sommaren. Vi skulle ta en fika innan hon flyttade.
Vi visste båda att så inte skulle bli fallet.
Och jag visste att jag inte skulle kunna se på A på samma sätt som jag gjort innan när jag träffade henne igen.