Misstänksamhet

Det fanns en kille på As korridor som jag inte gillade. Alls. De andra var bra. Jag trivdes bra med dom. Jag tror att de tyckte att jag var rätt ok också.
Men Anders var en fjant utan dess like. Och han var otroligt förälskad i A. Jag försökte påtala det för A men hon lyssnade inte. Hon sa att han var hennes vän och att det inte fanns något mellan dom. Alls.
Jag ville lita på henne och slog bort mina misstankar om vad det kunde handla om.
Under vintern någon gång började A prata allt mer om Stockholm och att hon saknade stan.
- Ta det lugnt. Jag vill också flytta dit. Vi gör det tillsammans när du ska börja plugga där. Så fixar jag jobb där.
- Ja, men jag vill dit innan.
- Åk upp då.
A åkte upp till Stockholm. Hon skulle hälsa på en gammal väninna.
Det var inget jag brydde mig nämnvärt om. Innan jag träffade A hade jag haft problem med svartsjuka men tillsammans med A hade jag lärt mig tygla det. Det hon hade, eller inte hade, med Anders på korridoren var mest att jag kände att han var en fjant.
När hon kom tillbaka från Stockholm efter 4 dagar var hon förändrad igen. Det var som den gången hon hade varit i Småland när hennes bror fyllde år. Men det tog ett par dagar och sedan var vi tillbaka hos varandra. Jag vägrade att se att det var något som var förändrat hos henne.
Inom mig började en misstanke gro. Det var något som inte stämde. Jag ville inte bli svartsjuk igen. Det var bara jobbigt. Jag ville inte utsätta A för det.

Vi var hemma hos A. Sov där. A skulle på föreläsning och jag sov när hon gick.
När jag gick upp en timme senare ville jag skriva en lapp till henne. Bara säga hej. Skriva att jag älskade henne och att vi skulle ses senare. Jag tog ett block på hennes skrivbord. Bläddrade fram till slutet. Det var anteckningar om folklivsforskning och religion. Ett gammalt block från tidigare studier.
Längre fram var det andra anteckningar. Början på brev till Emma. Jag ville inte läsa. Men jag kunde inte låta bli. Det var bara små embryon till brev.

"Jag kan inte få honom ur skallen. När vi cyklade vid nytorget tillsammans. Han skjutade mig på sin. Men det är inte som med Anders. Du vet att jag älskar Anders. Han är speciell. På sitt sätt.
Men Emma, älskade syster. Jag har inte varit fysiskt otrogen mot Linus den här gången. Men jag skulle kunna bli. Jag vill träffa honom igen. Jag måste åka till Stockholm igen snart"

Jag läste det igen. Och igen och igen.

Jag rev ur en sida längre fram i blocket och skrev till henne.

"Jag går hem nu. Vi ses sen. Jag älskar dig."
Men inte för en sekund reflekterade jag över min historia med C.