Millenniebugg

Aftonbladet ringde och sa att jag inte fick jobbet. De var inte nöjda med arbetsprovet jag lämnat in.
Jag var frestad att säga att jag inte var nöjd med arbetsbeskrivningen som inte alls stämde överrens med verkligheten. Men jag höll mig.
Framåt slutet av 99 var det löljigt mycket snack om att 2000 skulle bli kaosartat för datorer och sekter och att Jesus skulle komma och att allt skulle bli nytt. Själv kändes det som att alla skulle vakna den 1:e januari 2000 med en gigantisk bakfylla och beställa pizza precis som vanligt och att det två månader senare inte skulle vara någon som helst skillnad.
Men likförbannat skulle alla ha fester. Jag och A skulle på en fest på nationen. A bjöd ner 4 vänner från småland och jag bjöd ner LL, min bror som hade ett par vänner som han inte visste var han skulle ta dom.
Det skulle komma 70 pers eller så. Vänners vänners vänner mest kändes det som. Jag ville inte engagera mig i festen även om det var ett par som frågade om jag ville. Det enda jag hade lust med var att just festa.
Två dagar inan festen, den 3o:e, kom en av arrangörerna till mig.
- Linus, vill du hålla ett tal på festen?
- Jag? Varför då? Ta Todde. Han är mycket roligare.
- Nej, vi vill att du håller talet till kvinnan.
- Aha!
K log åt mig.
- Jag visste att du skulle nappa på det! Jag litar på dig Linus. Det vet du!
Jag satte på Lundell och satte mig vid datorn och skrev. En halvtimme senare var jag klar. Talet handlade om hur män sätter kvinnan på piedetstal. Inte för att vi vill utan för att kvinnan vill. För att de gör så att vi vill. Jag försökte lägga fokus på hur underbara alla kvinnor är och att män är deras lakejer som gör vad som helst för hennes skull. Talet avslutades med en dikt jag skrivit till C.
Jag berättade för A att jag skulle hålla talet till kvinnan och hon blev eld och lågor och ville läsa det.
- Nej, du får höra det sen.
- Ok då.
A försökte se sur ut.
- Det kommer att bli bra. Det är jag övertygad om!

På nyårsafton setade jag och M i köket och gjorde absolut ingenting. Hela dagens TV handlade bara om att det var 2000 på andra sidan jorden och att det faktiskt inte hände så mycket egentligen. Nya Zeeland, som så vitt jag visste, var kristna fick inte besök av Jesus. Deras TV-sändningar funkade så datorerna strejkade inte heller uppenbarligen. En dokumentär om bergocdalbanor på 5:an var mer intressant.
Innan fester på nationen brukade det vara fester på korridorerna. Så även denna fest. Men jag hade gett mig fan på att jag skulle hålla ett överjävligt tal så jag tog det lugnt. Även på huvudfesten tog jag det lugnt. De runt mig skålade och snapsade. Men jag ville inte.
Toastmastern kom fram till mig efter ett tag.
- Är du redo?
- Visst.
Jag gick upp och ställde mig och höll mitt tal.
Det enda jag minns av talet är en del av dikten på slutet som löd:

"Vi skulle sitta framför brasan i vårt gemensamma hem
Jag var 27 och du var 25
Jag frågade dig. Vem?
Du svarade. Det är du. Som är min vän"

Jag var väl medveten om nödrimmet och att det var på rim. Men jag kunde ändå stå för det på något sätt. Det var ju skrivet till C.
Det blev jubel och jag gick tillbaka och satte mig.
- Det handlade om oss va?
A kysste mig på kinden.
Jag drack ur mitt vin, kysste henne tillbaka.
- Mmm.
Vår första lögn hade kommit.
Det nya året började inte bra.