Måsar
Jag satte mig på tåget för att åka upp till Göteborg. Jag hade inte varit där upp sedan det tog slut med K. Det var en otroligt vacker dag. Hela sommaren som passerat hade varit på samma sätt. Jag ville inte att den skulle ta slut. Jag lyssnade på min Walkman och drömde mig bort när tåg passerade Halmstad och bortom träden kunde jag känna havet, mitt hav, från stranden vid sommarstugan tränga sig in i kupén. Sentimentaliteten i mig gjorde sig påmind. Men ännu var det sommar och jag njöt av det.
Jag kunde inte Göteborg men visste om Haga. I ett ombyggnadskaos på centralen hittade jag till slut stället där man låste in väskor. Jag hade 4 timmar på mig innan båten skulle gå och jag orkade inte släpa omkring på ryggsäcken i värmen.
Jag hade inte varit i Haga innan men tyckte att det såg lagom trevligt ut när jag kom dit. Samtliga ställen var fullsatta men jag hittade tillslut en café som hade ett bord ledigt på uteserveringen. För att märka reviret ställde jag stolen mot borde och la tidningen jag köpt för att gå in och köpa kaffe och kanelbulle.
Solen sken mot mig och det var underbart att sitta och bara njuta av livet. En fetlagd katt kom förbi och la sig vid mina fötter och sträckte ut sig i solen. Jag tycker om katter och trivdes i dess sällskap. Klappade den ibland och den snodde runt på marken och ville bli kliad på magen. Det är konstigt med katter. De tror att de vill bli kliade på magen och när man är deras vilja till lags hugger de med alla klor och tänder som de har. Men inte denna katten. Den låg kvar och tyckte om min behandling. Förbipasserande log och en del tittade på mig på ett egendomligt sätt. I förstone förstod jag inte vad det var de stirrade på. Men jag slog sedan av att det måste ha sett ut som om det var min katt och att jag hade världens pli på den som kunde ha den okopplad. Strax innan jag skulle ta bussen till färjan reste sig katten och gick.
Bussen var full med folk som skulle ut till båten. Ombord möttes jag av den typiska båtlukten; olja blandat med ohyggligt starka tvättmedel och gammal white trashfylla. Heltäckningsmattor i obskyra mönster. Mässingsstolpar här och var. Mörka lejdare längs trappor i två etager. Hissar stora nog för två personer. Hissar som aldrig kommer. Smala trappor ner till hyttdäcken där man alltid möter en person som inte tycker att han ska hålla in. Enarmade banditer som äter pengar och aldrig ger utdelning. Äckligt tax-free godis som är dyrare än på land. Chivas Regal som bästa whiskeyn. Billiga cigaretter. Men man vågar sig inte på något okänt märke. Upptagna fönsterplatser redan när man går på. Bor de människorna på båtarna? Folk som går omvägar för att inte gå över dansgolvet som ska fyllas på kvällen. Folk som går över dansgolvet och tar ett eller två danssteg och tycker att de själva är skitkul och deras vänner skrattar utan att le åt spektaklet. Dessa grupperingar har oftast skrikiga kortärmade skjortor, byxor med taskigt snitt och mustasch rökandes Blend. Kvinnor som redan klockan 3 tittar efter vilka de hoppas ska bjuda upp dem på kvällen till musiken som Gud glömde. Klirrande kassar och skrammel från spelautomaterna. Pling-plong från ljudanläggningen som säger något som man aldrig hör eller lyssnar på men som alla stannar upp för att höra och lyssna på. Sedan fortsätter man med det man gjorde innan och glömmer vad som sades. Ut på däck istället. Grönt golv som känns halt även när det är torrt. Livbåtskorvar som man ändå inte fattar hur de funkar om de skulle behövas. Vita metallrelingar som har bruna rostfläckar lite varstans.
Jag tittade ut över havet. Båten hade inte börjat lägga ut än. Fiskmåsarna skränade runt mig flög och dök rakt ner i havet längs båten. Inte mer än centimeter från skrovet. Det var ett vackert skådespel. Jag bestämde mig där och då att det skulle bli en tatuering till. En mås. De var vackra och speciella. Visst, det skrek Lundell om det men jag struntade i det. Jag hade funderat på en tatuering till ganska länge men hade inte varit säker på vad jag ville ha. Måsarna som dök vid båten bekräftade allt.
Jag satte mig i baren och drack öl. Gick till tax-freen och köpte whisky och en limpa cigg. Solnedgången över havet var vacker.
Nästa morgon vaknade jag alldeles för tidigt.
Jag kunde inte Göteborg men visste om Haga. I ett ombyggnadskaos på centralen hittade jag till slut stället där man låste in väskor. Jag hade 4 timmar på mig innan båten skulle gå och jag orkade inte släpa omkring på ryggsäcken i värmen.
Jag hade inte varit i Haga innan men tyckte att det såg lagom trevligt ut när jag kom dit. Samtliga ställen var fullsatta men jag hittade tillslut en café som hade ett bord ledigt på uteserveringen. För att märka reviret ställde jag stolen mot borde och la tidningen jag köpt för att gå in och köpa kaffe och kanelbulle.
Solen sken mot mig och det var underbart att sitta och bara njuta av livet. En fetlagd katt kom förbi och la sig vid mina fötter och sträckte ut sig i solen. Jag tycker om katter och trivdes i dess sällskap. Klappade den ibland och den snodde runt på marken och ville bli kliad på magen. Det är konstigt med katter. De tror att de vill bli kliade på magen och när man är deras vilja till lags hugger de med alla klor och tänder som de har. Men inte denna katten. Den låg kvar och tyckte om min behandling. Förbipasserande log och en del tittade på mig på ett egendomligt sätt. I förstone förstod jag inte vad det var de stirrade på. Men jag slog sedan av att det måste ha sett ut som om det var min katt och att jag hade världens pli på den som kunde ha den okopplad. Strax innan jag skulle ta bussen till färjan reste sig katten och gick.
Bussen var full med folk som skulle ut till båten. Ombord möttes jag av den typiska båtlukten; olja blandat med ohyggligt starka tvättmedel och gammal white trashfylla. Heltäckningsmattor i obskyra mönster. Mässingsstolpar här och var. Mörka lejdare längs trappor i två etager. Hissar stora nog för två personer. Hissar som aldrig kommer. Smala trappor ner till hyttdäcken där man alltid möter en person som inte tycker att han ska hålla in. Enarmade banditer som äter pengar och aldrig ger utdelning. Äckligt tax-free godis som är dyrare än på land. Chivas Regal som bästa whiskeyn. Billiga cigaretter. Men man vågar sig inte på något okänt märke. Upptagna fönsterplatser redan när man går på. Bor de människorna på båtarna? Folk som går omvägar för att inte gå över dansgolvet som ska fyllas på kvällen. Folk som går över dansgolvet och tar ett eller två danssteg och tycker att de själva är skitkul och deras vänner skrattar utan att le åt spektaklet. Dessa grupperingar har oftast skrikiga kortärmade skjortor, byxor med taskigt snitt och mustasch rökandes Blend. Kvinnor som redan klockan 3 tittar efter vilka de hoppas ska bjuda upp dem på kvällen till musiken som Gud glömde. Klirrande kassar och skrammel från spelautomaterna. Pling-plong från ljudanläggningen som säger något som man aldrig hör eller lyssnar på men som alla stannar upp för att höra och lyssna på. Sedan fortsätter man med det man gjorde innan och glömmer vad som sades. Ut på däck istället. Grönt golv som känns halt även när det är torrt. Livbåtskorvar som man ändå inte fattar hur de funkar om de skulle behövas. Vita metallrelingar som har bruna rostfläckar lite varstans.
Jag tittade ut över havet. Båten hade inte börjat lägga ut än. Fiskmåsarna skränade runt mig flög och dök rakt ner i havet längs båten. Inte mer än centimeter från skrovet. Det var ett vackert skådespel. Jag bestämde mig där och då att det skulle bli en tatuering till. En mås. De var vackra och speciella. Visst, det skrek Lundell om det men jag struntade i det. Jag hade funderat på en tatuering till ganska länge men hade inte varit säker på vad jag ville ha. Måsarna som dök vid båten bekräftade allt.
Jag satte mig i baren och drack öl. Gick till tax-freen och köpte whisky och en limpa cigg. Solnedgången över havet var vacker.
Nästa morgon vaknade jag alldeles för tidigt.

0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida