En varm sommar utan innehåll

En vädermässigt gudabenådad sommar kom. Tidiga morgnar då jag hade ett 7-4 jobb. Jag var ute mest hela dagarna. Tankeverksamheten gick på lågvarv av att umgås med ambitionslösa trädgårdsarbetare hela dagarna. Vi var tre i samma ålder som jobbade tillsammans och tre ordinarie. En av dem var väl kanske lika gammal som jag men hans liv hade fått honom att närma sig de 50.
Man kom dit. 7.00. Setade i en fuktig källare en kvart eller så. Tittandes tomt framför sig. Rätt som det var kom det någon käck ordinarie som sa att vi skulle sopa trappuppgångar. De brann för det. Jag led för det. Hämta snuskiga moppar. Upp tre trappor i trappuppgångar som hade en doft som var en blandning av döda pensionärer, spiskummin och resterna av de apatiska arbetslösas icke-lust att ta upp tappade blöjor. De utan vänner som gjorde allt för att locka oss till sig för att stå och prata om inget under 30 minuter. Titthål i dörrarna, mörka som ljusa när de släpper igenom ljuset när de där bakom förskräckt tar bort ögat för att de tror att man sett dem. Frukost klockan 08.48. Bingolottokvinnorna lyssnar på reklamradio. "Man pratar för mycket på p3". Tyst eller prat om inget. Ut igen. Rensa rabatter. De ordinarie visar stolt upp sina slitna redskap och berättar hur de ska se ut efter en säsong. Jag låtsas bli imponerad. Går iväg och sätter på min Walkman. Lyssnar lite förstrött och försöker ta mig iväg. I alla fall mentalt. Lunch sen. Samma sak där. Mår bra av att se en av sommarjobbarnas leende och glittrande ögon. Sara hette hon nog. Härligt leende men små tänder. Skrattade åt det mesta. Log åt mig ibland. Ut igen. Klippandes några buskar till klockan blev 4.
Men jag stod ut. Tjänade hyfsat men inte för mycket för att det skulle påverka studiemedlet.
Jag bodde i mina föräldrars hus den sommaren också. De var inte hemma. Knappt jag heller. När jag inte jobbade för parkförvaltningen höll jag på med musikfestivalen. Det var ett halvlyckat år. Det skulle inte bli samma som sommaren innan, det var vi ganska överrens om i styrelsen. Men det skulle funka. Överskottet från året innan hade vi bränt på två misslyckade satsningar med Just D och Louise Hoffsten. Knappt halvtomt. Men vi körde på ändå.

Festivalen hade blivit lyckad. Det var med glädje som jag gick till efterfesten. Det hade redan börjat ljusna och jag kände att det inte skulle krävas många öl för att jag skulle somna. Men sömnen inföll sig inte utan jag hamnade i baren med en kvinna från nationen i Lund. Hon skulle bli Qurator och jag snackade med henne om hur otroligt töntig nationen var. Hon höll med mig och frågade om jag hade några idéer. Jag försökte förklara hur man skulle kunna göra en klubbscen i Lund. Hon tyckte att det lät intressant och fick mitt telefonnummer.

Sommaren sprang. En kväll framför TV:n zappade jag förbi ett program om London som leddes av Rowan Atkinson. Jag hade flugit till London sommaren innan och längtade tillbaka.
Efter jobbet nästa dag cyklade jag till en resebyrå och bokade en färja från Göteborg till London. Den skulle gå dagen efter en omtenta som jag hade.

Inte ett ord från C på hela sommaren. Men det kändes egalt. Jag skulle till London igen.