På bussen

C pluggade i Malmö och jag pluggade i Lund. Detta till trots sågs vi inte så ofta eller så mycket som hade varit önskvärt.
Efter kyssen hördes vi av allt mer sällan. Hela mitt liv började ta en ny väg. Jag umgicks allt mindre med JS, Q och Espen och umgicks allt mer med M och O på nationen. Skrev för tidningen och var återigen engegerad i festivalen i Stan.
Jag skulle upp till Stan på ett möte med musikföreningen inför sommarens festival. Jag hade ringt C och frågat när hon skulle åka från Malmö och hem. Jag frågade om hon ville ses på bussen eller tåget.
När jag kom på var hon i de bakre delarna av bussen. Jag kom fram till henne. Vi hade inte setts sedan den morgonen på stationen. Då var det kallt och vinter. Nu hade våren kommit. Våren kom alltid tidigt i Lund kändes det som.
Vi pratade om allt och kom in på känslor.
- Du har sagt att du bara kan säga att du älskar till en person. Hur ska det gå om han i Tyskland inte vill ha dig?
- Du, det är roligt. Jag har en kompis som är ungefär lika envis om mig som du är och han har frågat mig precis samma sak. Men han är inte lika gåpåig. Han har hjälpt mig otroligt mycker under den här tiden som har varit.
Det kändes som ett slag i magen. Det var som om hon inte förstått hur mycket hon betydde för mig.
Resten av resan till stan kändes krystad. Jag hoppade av ett par hållplatser tidigare än jag behövde. Det kändes inte som om jag ville se henne just då.
Innan jag gick av bussen lämnde jag över en ny diktsamling till henne. Jag hade skrivit på den under vintern och våren, "På huk inför framtiden".
- Vad är det?
- Det är det jag har skrivit på till dig.
- Det ska bli kul att läsa!
- Kanske det. Vi hörs.