Vackra ord

Under sommmaren som fortsatte såg vi inte så mycket av varandra. A jobbade i Småland och jag i Stan.
Men vi hade en bra mailkontakt. Vi pratade om vår kommande flytt till Stockholm i augusti. Vi såg fram mot det båda två. Någonstans kändes det som om vi skulle kunna börja på nytt. Vi smidde planer om allt vi skulle göra där. Ingen gång nämnde vi det som hade varit. Vi ville får det bakom oss.
Vi skulle bo vid Globen. Andra hand. En lägenhet som tillhörde en väninna till A. En etta. Men bra. Jag var övertygad om att jag skulle få jobb snart. A skulle plugga. Det kändes inte som om någon av oss kunde vänta på att komma iväg och börja på nytt.
Men inom mig låg hela tiden tanken att C bodde där. Jag visste att jag skulle kunna träffa henne igen. Lite oftare. Det kanske skulle kunna bli som det hade varit förr. Jag mailade med många den sommaren. Men mest med C och A. Men jag hade inte vågat berätta för C att jag skulle flytta upp. Jag visste inte hur hon skulle reagera.
En kväll bestämde jag mig för att ställa den absoluta frågan.
Jag avslutade ett mail och tvekade innan jag skickade det.
"Kommer det någonsin att bli vi?"
Jag fick ett svar nästa dag som inleddes med det vackraste hon någonsin skrivit till mig.
"Älskade Linus"