En tavla

Under hösten det året väntade jag på att börja göra lumpen. Jag fick ett tillfälligt jobb på kulturhuset i stan där jag hade spelat i teatergrupperna tidigare. Jag jobbade tillsammans med min gamla dramaledare. En otroligt härlig kvinna som troligen alla killar hade en mindre förälskelse för. Vi hade kul ihop. Vi jobbade med ett barnteaterprojekt som hade en hel del dödtid så vi satt och pratade ganska mycket med varandra. Hon var en bra lyssnare.
En morgon frågade hon mig hur det var med K. De kände varandra.
- Jag vet faktiskt inte. Vi talade med varandra i telefon i helgen. Hon tyckte inte att vi skulle träffas mer.
- Gjorde hon slut per telefon? Det var inte likt henne.
- Äsch, det är inte så stor grej. Vi pratade om det när jag var uppe senast. Jag sa till henne att det var ok att göra slut på telefon.
- Hur känns det då?
- Det känns förvänansvärt bra måste jag erkänna Det har funnits en annan person som har spökat för mig ett bra tag som det kanske kan finnas möjlighet med nu.
-Det är C va? Jag visste det! Jag har sett det på er! Satsa på henne! Ni skulle vara så bra för varandra.
- Jo… jag tycker det också. Kan inte du säga det till henne då?
L skrattade och menade på att det säkert skulle lösa sig så småningom.
Jag sa inte hela sanningen till L. Det hade inte varit skitkul när K ringde och gjorde slut. Snubben som hon hade gett ut numret till var där samtidigt som hon ringde.
Jag ville snacka med henne igen. Ringde upp en kväll. Hon var ensam. Men visst. Hon hade väl fått ihop det med honom. Jag brydde mig inte om att fråga om hans namn. Det var inte intressant. Vi pratade några korta fraser. Det var som om vi var främlingar för varandra. Som om vi aldrig känt varandra alls.
Vi avslutade samtalet med att bara säga hej då och lycka till med livet.
Jag hade inte berättat för C om att det var slut med K. Jag visste inte hur det skulle tas emot. Kanske skulle hon få panik. Det skulle ju faktiskt kunna innebära att vi skulle kunna ha en chans om hon bara kunde ta steget själv.
Jag minns inte hur det kom på tal. Men på något sätt kom det fram för C att det var slut med K. Hon såg på mig. Frågandes. Men inte med någon form av uttryck att det var dags för henne att göra detsamma. Man det kändes egalt för mig just då. Ville hon så fick hon komma till mig. Det var mer en likgiltighets känsla som kom fram när jag såg henne. Inte på så sätt att jag kände mindre för henne. Jag ville fortfarande ha henne men jag orkade inte bry mig Inte just då i alla fall.
Vi spelade inte teater längre. Vi sågs allt mindre C och jag. Jag jobbade och träffade F allt mer och satt hemma hos honom och drack oförsvarliga mängder vin på helgerna innan vi gick vidare. Han gick tredje året på gymnasiet och jag vet inte h han klarade sig igenom skolan. Men det funkade väl på något sätt. L var orolig för mig ibland när jag kom bakfull till jobbet.
- Har du supit nu igen?
- Det blev bara så.
- Du tar det lite lugnt va?
- Ja, du behöver inte oroa dig.
C hade börjat läsa en turistlinje på komvux eller någon annan eftergymnasieutbildning. Vi sågs kanske någongång då och då Men det var inte samma sak.
Jag fyllde 20 under hösten. C kom in på mitt jobb med ett stort paket Hon hade målat en tavla till mig. Det var hon och jag. Den var stor och blå där ”hon” låg och svävade i horisonten. Jag stod en bit ifrån med uppsträckta armar som om jag jagade henne. Längst ner var ett gäng staplar.
- Det är du och jag. Du brukar ju säga att jag finns borta i horisonten och att du inte kan nå mig. Staplarna symboliserar livet Där du är nu och har varit och där du kommer att komma. Den i mitten är ett treorör Du är ju alltid så bakfull.
Färgen hade knappt torkat och det hade fastnat lite omslagspapper i den.
Hon hade verkligen lyssnat på allt jag sagt till henne. Jag kände att hon fortfarande fanns hos mig för mig.
Vi kramade om varandra och höll kvar så en stund.
- Jag måste gå nu, sa hon när hon släppte taget.
Jag vet inte varför vi inte sågs så mycket. Det magiska låg kvar mellan oss när vi väl sågs.
Jag hängde upp tavlan på min vägg när jag kom hem.
Rummet luktade målarfärg nästa morgon.