Blandband med Lundell

Det var annorlunda efter C hade varit hemma hos mig och vi hade kommit till en punkt dr vi vara så nära. Så nära. Det var hon som stoppade. Jag ville inget hellre än att ha henne. Jag ville det. Mer än något annat. K skulle flytta till en annan stad snart och börja plugga. Hon hade kommit in på teaterlinjen i Gbg och skulle dit i slutet av augusti. Det kändes som ett naturligt avslut på det vi hade. Eller kanske snarare inte hade längre.
Av någon anledning hade jag börjar associera Lundell allt mer med C. Kanske var det hans texter om KVINNAN som jag tilltalades av. Jag vet inte. Men det var något som gjorde det.
Jag spelade in ett blandband till C som jag ville att hon skulle lyssna på. Det var en jävligt bra blandning. Jag tyckte det själv i alla fall. Den enda låten som inte passade in var ”När jag kysser havet”. Troligen var det bara just den textraden jag egentligen gillade i den låten.
Jag tog en ny cykeltur till hennes jobb en varm sommardag.. Lämnade över bandet och diktsamligen jag hade slutfört. Den fick namnet ”glädjens vemod”. Jag kände glädje när jag träffade henne där. Men lika mycket vemod när jag cyklade därifrån.