C kom tillbaka

C skulle vara borta länge. Alldeles för länge i mitt tycke. Redan tidigt började jag sakna våra samtal. Jag behövde hennes tankar och funderingar. Även om hon var borta ville jag upprätthålla kontakten med henne.
Jag skrev brev till henne. Ett om dagen. Jag talade om vad som hände och att jag saknade henne. Det var troligen pekoral utan dess like. men jag brydde mig inte om det. Det var bara funderingar. jag skrev i sängen innan jag somnade. Jag tänkte bäste precis då. Innan sömnen kom och gjorde sig påmind.
När C hade varit borta i 10 dagar var jag och F ute och ölade. En bra kväll mitt i sommaren. Det var vamt. Vi stod på en uteservering och mådde gott. Det blev en, två och fler öl. Minns inte hur många. Vi sträffade V. Jag hade inte sett henne på länge.
-Hej, sa hon på sitt sätt. Det är bara hon som kan säga hej på det sättet. Det har en form av eftertryck i sig som gör att man inte vet om hon är hög, låg, full nykter.
-Har du träffat C, frågade V.
-Nej, hon är ju ute och tågluffar.
-Hon kom hem i förrgår. Jag träffade henne på stan.
Jag blev helt ställd. I min villfarelse hade jag trott att C skulle höra av sig till mig när hon kom hem. Det hade hon alltså inte gjort. Jag försökte spela oberörd. Men ville bara därifrån. Jag ville ringa henne. Ifrågasätta varför hon inte hört av sig. En besviktelse och en svikenhet tornade upp sig som ett mörkt moln inom mig. F och V tjatade vidare. Men jag kunde inte koncentrera mig. Det gick inte. Jag gick in på krogen och köpte en öl till. Jag var tvungen att bli av med orostankarna om att hon gett upp allt om oss. Gick ut till F och V igen. Där var några till som jag kände. Försökte hålla en konversation. Men jag hade inget att säga. Men jag ville inte hem heller.
Jag fick nog i mig några öl till innan de stängde och jag cyklade hem.
Under hela vägen hem ältade jag tanken om C. Varför hade hon inte hört av sig. Vi var väl olika där. Vi kände uppenbarligen olika.
Jag la mig i sängen. Det snurrade. Kunde inte sova. Alls. Jag låg och vred på mig. Försökte skriva till henne igen. Men tankarna gick för snabbt. Jag fick inte ut allt jag ville ha sagt. Hittade en bandspelare och ett tomt band som jag började prata in på. Hon skulle få höra vad jag kände. Pratade in något svammel från hjärtat och kände mig rätt nöjd att jag fått ut det jag kände.
Jag la mig och somnade fast besluten om att inte ringa utan vänta på att C hörde av sig till mig.
Jag vaknade nästa morgon och lyssnade på bandet.
Efter mindre än en minut stängde jag av och gick till telefonen.