Dikter, jobb och en lång cykeltur

Sedan gymnasiet jobbade jag i en närbutik där jag bodde. C hade fått jobb i en systerbutik till den jag jobbade i. Det var samma ägare. Jag minns inte hur hon fick det.
Vi hade samma arbetstider, C och jag och när det inte var några kunder i de respektive butikerna ringde vi varandra och bara talade med varandra. Slog ihjäl lite tid. Det hade kommit till en punkt där vi visste var vi hade varandra. Kanske en stilla och försiktig önskan om att mer skulle ske men i en situation där inget kunde ske. Jag var tillsammans med K och C var tillsammans med en snubbe i Lund.
Jag var väl mer övertygad om känslorna än C var. I alla fall så sa jag dem oftare. Hon tyckte kanske att jag var löjlig. Minns inte.
C bodde en bra bit från mig, på andra sidan stan. Det var väl en dryg mil tror jag. I ett område jag aldrig hade varit egentligen. Jag hade aldrig haft någon anledning att vara där. Förrän nu.

Jag var hemma, en söndag. Solen sken en sval vårmorgon. Vi skulle repa med teatern. Klockan ett. C skulle komma senare hade hon sagt. Hon skulle jobba fram till två. Men jag ville träffa henne. Jag kunde inte vänta på henne.
Jag satte mig på cykeln för att cykla till hennes jobb. Jag visste att det var långt. Men det spelade ingen roll.
Det var en jävligt jobbig cykeltur. Jag var trött när jag kom fram. Men C såg glad ut. Och förvånad.
-Vad gör du här?
-Tänkte bara att jag skulle hälsa på dig innan teatern.
-Men en börjar ju om en kvart. Det hinner du aldrig. Mamma ska skjutsa mig. Vänta här så får du åka med oss.
Det var glest med kunder i affären och vi talade mest med varandra hela tiden. Tiden gick nabbt. För snabbt.
Cs mamma kom. Hon såg förvånad ut över att se mig där. Jag visste inte om hon kände till något.
När C slutade baxade vi in cykeln i bilen och åkte till teatern.
Alla var där. De hade paus. De stod utanför i solen. K sa inget när jag kom dit tillsammans med C. Eller så undvek jag hennes blick.
Jag kände hur jag kastades mellan hopp och förtvivlan över det som var. En vemodens glädje. Eller glädjens vemod.
Jag började föra över några dikter jag skrivit till C i en bok.
Den fick heta det. Glädjens vemod.