Sista föreställningen

Det var begränsat med folk på premiären av musikalen som vi spelade. Det var inte heller några bejublade extrainrop eller något som skulle kunna liknas vid succé. Vi ar nog rätt trötta på det alla.
Sista kvällen skulle C åka ut och tågluffa. Hon skulle resa ut i Europa med någon god vän. Jag hade inte träffat honom. Det skulle bli tomt utan henne. Hon skulle vara borta i tre veckor hade hon sagt. Eller i alla fall 19 dagar.
Cs mamma hämtade henne. De skulle åka till stationen. Jag minns inte hur K tittade på mig när jag följde C ut. Någonstans hade jag väl förvirrat bort mig själv i mina känslor och jag visste inte var jag var. Jag kunde inte släppa K men framför allt kunde jag inte släppa C ur tankarna. Om C hade sagt att det skulle bli vi hade jag lämnat K där och då. Men det gjorde hon inte.
Vi kramade på trappan och jag såg hur hon åkte iväg. Jag kände en saknad som jag inte trodde var möjlig. Vad skulle hända nu? Skulle vi återuppta vår vänskap när hon kom tillbaka? Skulle vi fortsätta där vi var eller skulle allt bara försvinna? Jag tände en cigarett och kände mig patetisk.
Jag gick in till de andra. Vi skulle ha avslutningsfest. Det skulle förhoppningsvis ta tankarna från C. Vi plockade ihop grejerna och gick ut och satte oss på gräset utanför spellokalen. Det var en mild sommarkväll. Lite mulet men inte kallt. Gräset fick dagg tidigt och filtarna vi satt på blev blöta. K pratade med de andra. Jag sa inte så mycket förrän jag kände att ölen började göra sin rätt i mig. Det kändes skönt att kunna släppa lite på tankarna. Men stundtals funderade jag på C som var på väg i ett tåg bort från mig.
Tre veckor skulle bli en jävligt lång tid utan henne. Någonstans inom mig kände jag att det kanske var det som skulle behövas för att kunna hitta tillbaka till K.
JB var på strålande humör och ville gå till det ambulerade nöjesfältet i Stan. Vi gick det. Det var JB, jag, K och AO. Det kändes allt bättre.
Festen på stan var i full gång när natten började komma. Vi åkte virvelvinden och han som skötte karusellen var lika dragen som vi var. Han stoppade inte utan blev mer och mer triggad av våra skrik. Han slutade så småningom och vi vinglade av. JB böjde sig framåt. Jag trodde han skulle spy. När han kom upp igen sken ansiktet. Han hade hittat en femhundring.
Vi gick till ett öltält och C försvann allt längre i fjärran.