Brev från C

Det kändes annorlunda efter jag visste att C visste att det var jag som hade skrivit till henne. Vad skulle hända härnäst? Men det kändes ändå naturligt på något sätt.
Jag gick tillbaka till cafét där C jobbade. Jag var precis i begrepp att köpa en kaffe när hon kom fram till mig och räckte över ett brev.
-Läs det inte här, sa hon kort.
Jag tog brevet och gick därifrån. Snabbt. Jag ville läsa det. Fanns det något som kunde gynna oss? Skulle det kunna bli hon och jag. Skulle jag ringa K på kvällen och be henne träffa mig för att jag hade något att berätta?
Det fanns ännu ett café där det hände att jag bidade min tid. Men jag var där inte så ofta. De serverade kaffe i små metalltillbringare som gjorde att den första koppen var skållhet och nästkommande 1½ kopp var kalla som fan.
Men likväl gick jag dit och satte mig för att läsa vad C hade skrivit. Kaffets värmeproblematik var ointressant i sammanhanget.
Hon skrev vackert till mig. Hon berättade att hon hade misstänkt att det var jag som hade skrivit till henne och att hon vill ha mer av det jag skrev till henne.
"Det är därför jag inte berättat om Andreas. Det är han jag har som bor i Lund".
Jag blev alldeles kall. C hade alltså pojkvän. Hon hade dolt det så fruktansvärt väl. Bara för att hon vill se mer av det jag skrev till henne. Men det var ju det som var min grundintention; att hon skulle känna sig uppskattad. Att det fanns någon som beundrade henne. Lite på avstånd.
Men jag hade inte skrivit något till henne om jag hade känt till "han som bor i Lund".
Jag läste brevet ett par gånger. Ville se om det fanns något i det som kunde ge mig hopp. Trots allt.
Skorpionen i mig ville inte ge upp. Jag kunde inte ge upp. Inte nu. Någonstans på vägen hade jag börjat tro och hoppas på C. Och tanken på K var alltmer främmande.
Jakten på henne var tvungen att fortsätta.
Jag satte mig ner och skrev ännu ett brev till henne. Men med vetskapen att det aldrig skulle bli på samma sätt igen.
Jag bedyrade min groende kärlek till henne och avslutade brevet med "din om du vill".
Jag drack upp mitt, nu iskalla, kaffe och gick tillbaka till C.
Hon log när jag lämnade över brevet.
-Läs det ikväll.
Jag ville ringa henne på kvällen men undvek det.
Vi skulle ju ses på teatern nästa dag.