Nytt café

Jag ville skriva mer i "boken". Det kändes som om det fanns utrymme för det just då. Alexander Skanzte och Peter Birro kändes inte som några jag kunde identifiera mig med. Jag skrev ganska ofta och mycket.
Teatern tuffade på. Handlingen var ingen höjdare men det gav mig möjlighet att träffa C lite då och då.
C hade börjat jobba extra på ett annat café i stan. Det var inte alls min stil. Men det passade C på något sätt. Där var lugnt och stilla. Klassisk musik och rökfritt. Jag gick dit en eftermiddag och såg att C jobbade. Hon verkade glad att se mig men undrade vad jag gjorde där. Jag skyllde på att det kunde vara kul att byta miljö någon gång.
Jag köpte en kaffe och satte mig ner och skrev. Det var inte många gäster där inne så C kom och satte sig vid mitt bord. När jag såg henne närma sig vände jag snabbt på blocket. Jag var inte redo för att hon skulle se min handstil. Hon skulle känna igen den direkt.
-Vad skriver du? Frågade hon.
-Äh. Inget speciellt.
-Får jag läsa?
Jag vet inte vad som flög i mig men jag lämnade över blocket till henne. Och hon började läsa.
Hon läste det jag skrivit.
-Ser din handtil ut så?
Hon såg på mig.
Tystnaden inföll sig mellan oss.
-Ja, sa jag och låtsades som ingenting. Det kändes fånigt att inte kommentera det mer. Men vad skulle jag säga? Det var uppenbart att det var jag som skrivit breven till henne.

Innerst inne hade jag väl velat att hon skulle veta att det var jag som hade skrivit till henne. Jag ville veta mer om henne. Jag drogs till C allt mer och jag hade börjat kapitulera för mina känslor för henne. Det var oundvikligt.

Det kom in fler gäster på cafét och C var tvungen att jobba.
Jag kunde inte skriva mer utan gick därifrån.

-Jag jobbar imorgon också. Kommer du hit då?
-Visst, om du vill.
-Ja, det vill jag.