Fler brev

Jag kände mig trygg bakom mina solglasögon när C frågade om var brev från stan poststämplades. Det var ingen tvekan om vad det var hon syftade på. Jag vet inte hur väl jag lyckades dölja det faktum att det var jag som hade skrivit till henne.
-Du, jag har ingen aning. I Grannkommunen tror jag. Hur så?
-Nej, jag bara undrade. Men man kan inte se om ett brev kommer från Stan alltså?
-Det tror jag inte.
C tittade utforskande på mig och lämnade ärendet därhän. Det var inte riktigt som jag hade tänkt mig att det skulle gå.
Okej. Jag hade som primär intention att jag bara skulle ge henne en komplimang. Inget annat. Men jag hade inte gjort det om jag inte trodde att hon kanske någonstans tittade på mig trots allt.
Jag hade kommit till en punkt där jag levde i en känslomässig dualism. Å enda sidan ville jag inte att hon skulle veta något. Det skulle inte vara bra med hänsyn till K. Å andra sidan var C på tok för intressant för att någon annan skulle lägga beslag på henne.
På kvällen skrev jag ett nytt brev till henne. Men jag var noggrann att inte avslöja något. Inte för mycket i alla fall.