Längtan efter A

I december hade jag och A umgåtts en hel del. Vi aktade oss för att flytta in hons varandra direkt. Det fick inte bli något samboskap direkt. Ingen av oss ville det. Men vi hade kul när vi träffades. A kom på ett par spelningar som vi hade med bandet jag och O spelade i. A lyssnade på Lundell och fick mig att börja lyssna på honom igen. Tiden med S hade gjort att jag kommit ifrån Lundell mer än vad jag ville. Han var inte bra för mig enligt S. Jag ville inte ha mer med henne att göra. Antagligen inte hon med mig heller.
Förälskelsen inför A växte sig allt starkare. Det var som en riktig känsla fanns inom mig. Som var stark.
Vi gick runt i Lund tillsammans och hade kul åt folk. Det kändes som om vi skrattade åt livet och att sommaren fanns mellan oss mitt i december. Julruschen la sitt töcken över stan och både jag och A vägrade göra något åt det. Jag hade inget emot julen men jag förträngde den. A skulle åka bort över julen. Västindien. Hennes pappa skulle fylla 50 och de skulle åka bort. Hon skulle komma hem igen dagen innan nyår.
Hem var något ambivalent för mig. Jag var hemma i Lund. Jag åkte hem till Stan över jul. Hem till Halmstad. Det var som man betedde sig som en nomad där nya platser fick agera hem. A kom från Småland och skulle hem över jul. Småland var hemma för henne. Hon åkte upp ett par dagar före mig. Jag följde henne till stationen. Hon hade ingen mobiltelefon men hon gav mig numret till föräldrahemmet.
- Jag ringer dig ikväll när jag kommit hem.
- Lova?
A skrattade sitt porlande skratt och kramade om mig.
Jag kände hur jag längtade efter henne när tåget åkte iväg. Det skulle bli tomt utan henne de kommande två veckorna. Det var för starkt. För starkt för att jag skulle kunna låtsas som ingenting.
O hade ringt på min svarare när jag kom hem. Han ville ut. Men jag kände att jag inte orkade. Ville. Var motiverade.
- Vad är det för fjollerier. Är det A som sagt det.
- Äsch. Hon är alkoholist själv så det tror jag inte hon skulle göra.
- Då så. Va?
- Ja va fan?
Jag möte upp O på Ica vid Sparta där han bodde. Vi köpte ett flak folköl och gick upp till honom.
Det var avslappnande att var hon honom. Sängen obäddad. Gammal rök och unkenhet. Ingen soffa. Två kontorsstolar. Gitarrer på golvet. Skäggstrån i handfatet. Musik. Alltid musik. Colaflaskor och mögliga kaffekoppar.
Vi setade framför hans dator och kollade Southpark, eller om det var Futurama. Minns inte. Jo, det var Southpark. Drack oss snygga på folköl och pissade en gång i kvarten.
Jag förstod inte humorn i Southpark men Cartman var kul.

Vaknade bakfull nästa dag. A hade inte ringt men jag tog ingen större notis om det. Men när jag sprang på hennes kusin i korridoren blev jag påmind och längtan efter A tog över.
Jag gick in på mitt rum och ringde.
Hon strålade av lycka när hon svarade.