Korridoren

Jag började umgås med två kursare mer stadigt. Två tjejer. Lina var kul och delade mitt musikintresse. Hon bodde inneboende hos en kille som troligen var lite förälskad i henne i smyg. Linas pojkvän pluggade en termin i Spanien. Jag gillade Lina. Men bara som vän. Jag ville absolut inget annat med henne. Det kändes bra. Vi kom varandra närmare allt eftersom tiden gick. Jag var öppen med henne. Hon var öppen med mig. Vi gick ut ganska ofta tillsammans och tog en öl. Tack för ikväll och kram sen vi hörs imorgon ska vi ta en fika vad säger du är det bakfull nu igen. Osv. Det kom till en punkt där Lina blev mer avvaktande och avståndstagande mot mig. Jag ville inte förlora henne som vän. Det var som om hon trodde att jag ville mer. Men jag ville inte det. Vi gick ut på Stortorget en kväll. Drack några öl. Vi setade vid bardisken och det var ovanligt tyst mellan oss.
- Lina, vi måste snacka.
- Vad nu? Hon såg osäker ut.
- Det känns som om du är osäker på mig. Som om du tror att jag vill mer än det vi har.
- Har det märkts?
- Ja. Bara så att du vet så vill jag absolut inget annat än att vara din vän. Jag vill inte att vi ska förstöra något som vi har mellan oss.
- Tack! Det vill jag också!
Det blev bättre mellan oss sedan. Vi jobbade mycket tillsammans i grupparbeten.
Hon tittade på mig ibland som om hon undrade. Men jag undvek hennes blick. Jag var inte intresserad. Möjligen om det hade hon som varit lik K.

C hade börjat plugga i Malmö. Men hon bodde kvar i Stan hos sin mamma. Vi hördes av då och då. Allt mer sedan hon börjat i Malmö. Det kändes bra. Det var underbart att komma hem och höra hennes röst på telefonsvararen.
TV-serien vänner hade precis börjat gå. Jag sa till C att jag tyckte att hon liknade Phoebe. C skrattade och sa att jag inte var den första som sa det. Jag ville att hon skulle komma och hälsa på mig i Lund. Hon skulle försöka sa hon. Men hon hade för mycket att göra.

Allt eftersom veckorna gick lärde jag känna korridorskamraterna bättre och bättre. Vi hade ett möte där jag inte sa så mycket. Men jag uttryckte min irritation över att man inte fick ha maten i fred i kylskåpet. En obstinat rökrutefeminist var den mest troliga tjuven. Hon hade hyllan under mig. Hon såg ner i bordet när jag påtalade ”stölderna”.
Vi bestämde att vi skulle ha en fest och bjuda in nära och kära.
- Fan, ta med dig JS. Sa någon.
- Ja! Han bor ju ändå här mer eller mindre.
- Visst, jag ska fråga honom. Men han brukar inte tacka nej till fest.

Efter mötet gick jag in på mitt rum och ringde C.
- Hej, vi ska ha korridorfest då och då. Kommer du?
- Vad kul! Jag ska försöka!