Ord jag inte ville höra
Vi tappade kontakten under tiden i lumpen. Från att ha skrivit brev till varandra och träffats på helger så blev det allt mindre. Jag vet inte vad som hände mellan oss men det var något som inte gjorde att det var som det var.
Efter muck skulle jag börja plugga i Lund och C skulle åka som au pair. Vi träffades innan. Det kändes sorgligt att inte kunna se henne mer. Jag fick adressen till familjen hon skulle bo i. Hon fick adressen till mig. Eller i alla fall den första adressen. Jag skulle tvingas flytta runt en del.
Jag bodde i min kusins rum på en nation. Pluggade filosfi men tröttnade rätt snabbt på det. Det stämde inte överrens med min verklighetsuppfattning om hur saker förhöll sig till varandra.
Det damp ner ett brev en dag. C skrev att hon träffat en ny kille. Han var några år äldre. Han gav henne allt. Allt det hon ville ha. Eller indirekt. Det som jag inte skulle kunna ge henne.
Under våra tidigare sessioner om livet och kärleken och allt därmellan hade hon sagt till mig att hon bara skulle säga "Jan älskar dig" till en person i sitt liv och hon visste inte vem och när.
I ett brev skre hon att hon älskade den här mannen hon hade träffat.
Jag skakade det av mig. Det var bara en tillfällig sinnesförvirring. Jag var övertygad om det.
Men vi fortsatte skriva till varandra som om inget hade hänt. Eller så var det jag som undvek ämnet.
Jag ville inte tro på att hon yttrat orden "jag älskar dig".
I alla fall inte än.
Efter muck skulle jag börja plugga i Lund och C skulle åka som au pair. Vi träffades innan. Det kändes sorgligt att inte kunna se henne mer. Jag fick adressen till familjen hon skulle bo i. Hon fick adressen till mig. Eller i alla fall den första adressen. Jag skulle tvingas flytta runt en del.
Jag bodde i min kusins rum på en nation. Pluggade filosfi men tröttnade rätt snabbt på det. Det stämde inte överrens med min verklighetsuppfattning om hur saker förhöll sig till varandra.
Det damp ner ett brev en dag. C skrev att hon träffat en ny kille. Han var några år äldre. Han gav henne allt. Allt det hon ville ha. Eller indirekt. Det som jag inte skulle kunna ge henne.
Under våra tidigare sessioner om livet och kärleken och allt därmellan hade hon sagt till mig att hon bara skulle säga "Jan älskar dig" till en person i sitt liv och hon visste inte vem och när.
I ett brev skre hon att hon älskade den här mannen hon hade träffat.
Jag skakade det av mig. Det var bara en tillfällig sinnesförvirring. Jag var övertygad om det.
Men vi fortsatte skriva till varandra som om inget hade hänt. Eller så var det jag som undvek ämnet.
Jag ville inte tro på att hon yttrat orden "jag älskar dig".
I alla fall inte än.

0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida