Signerad setlist

Det gick väl sådär med studierna. Filosofi passade mig inte. Det stämde helt enkelt inte. Jag ville göra något annat. Men jag visste inte vad. Men efter terminen med filosofi kom en underbar sommar igen.
Jag hade lärt känna O, en 3 meter lång snubbe som som F introducerat mig för. Jag gillade honom. Skön stil och bra musiksmak. Vi åkte till Roskilde tillsammans. Han och jag var förtrupp och skulle sätta upp tälten för de andra som skulle komma nästföljande dag. Vi körde för sent som missade vår färja i Helsingborg. Satt i förjeläget i ett par timmar och lyssnade på Harry Brandelius och Nationalteatern. Jag vet inte varför han hade Harry i bilen. Men det passade på något sätt.
Jag tror inte att vi såg så många band det året heller. Det var sekundärt.
Jag och O jobbade med programbladet inför sommarens festival. Lundell skulle spela. Jag visste att C skulle komma dit. Eller anade det i alla fall. Men någonstans hade jag börjat släppa tanken på henne. Mer eller mindre frivilligt.
8000 kom och såg Lundell och jag såg inte C. Hade som plan att få en skiva signerad och ge den till C men det kändes fel. Efter giget gick jag upp på scen och hämtade Lundells setlist. När vi träffades efter konserten fick jag den signerad.
- Va, fan. Har du varit uppe på scenen och ränt?
- Öh... ja. Det är jag som är ansvarig och har bokat dig.
- Å fan. Ja ja. Kul att träffas.
- Detsamma.
Han tittade konstigt på mig och gick till sin loge.

C hade varit på konserten sa hon senare när vi pratade. Hon hade flyttat hem igen sa hon. Au pair-tiden var över.
Men jag såg på henne att hon lämnat kvar en del av sig därnere.