Smuts

Det blev allt mer skitigt mellan mig och S. Jag var svartsjuk på henne av olika anledningar. Jag hade ingen egentlig anledning. Men jag led av det ändå. Jag ville inte vara svartsjuk. Framförallt som jag inte hade någon anledning. Ok. S hade kommit till mig några gånger sedan det tagit slut och velat sova över. Hon ville att jag skulle sova hos henne. Jag förstod inte vad vi gjorde hos varandra. Vi ångrade oss bägge två.
En dag fick jag för mig att jag skulle ringa C. Jag behövde hennes ord och tankar. Hon visste att det var slut mellan mig och S sedan länge men inte mycket mer än så. Vi hade förlorat kontakten allt mer. Men jag kunde inte slå henne ur tankarna eller förmå mig att inte tänka på henne.
Jag försökte förklara för henne hur det låg till mellan mig och S. Att det var slut fast att det ändå fanns något där som vi inte kunde släppa.
- Men jag har väl inte varit så smidig.
- Vad har du nu gjort Linus?
Hon lät alltid som om hon var den enda som brydde sig om mig. På riktigt.
- Har jag inte sagt det? När jag och S varit tillsammans i några veckort så berättade jag för henne om dig och sa att jag tyckte jättemycket om henne men att orden "jag älskar dig" var förseglade för dig.
- Sa du det? Du är fan inte klok! Hur kan du säga något sådant?
- Nej, jag vet. Det var väl inte min ljusaste stund i livet kanske.
- Lova mig en sak. När du blir kär igen...
- Det kommer jag inte bli.
- Linus, jag känner dig. När du blir kär nästa gång. Lova mig att du inte berättar om mig då. I alla fall inte på det sättet.
- Visst. Vad det Han om mig då förresten? Vad har du sagt om dikterna?
- Han gillar dom starkt.
- Det var ju bra.
C gav mig alltid mod och styrka att vara den jag ville vara. När vi la på kändes det alltid som om jag hade hittat mig själv. Det fanns något i hennes ord och hennes röst som gjorde att när hon berättade något för mig blev det som ahaupplevelser. Samma saker som skulle kunna ha berättats av andra som jag skulle ha tolkat som blahauppelvelser. Om jag lyssnat alls.
Men jag lyssnade på C. Alltid.
Deremot betvivlade jag att jag skulle följa hennes råd att inte berätta om henne.