En varm sommar i alla fall
- Vi ska bli föräldrar.
Hennes ord när hon kom ut från toaletten ekade i mitt huvud i flera minuter kändes det som. Tomheten fyllde mig. Glädjen tog över. Förtvivlan kom näst. Villrådighet hand i hand med chock.
Jag visste att det inte var läge att fråga om hon var säker. Då hade hon inte sagt så.
Det var en varm dag i juni. Sommaren var redan där. En svag vind ruskade om träden utanför och en doft a liv spred sig in genom den öppna balkongdörren in på S rum där vi stod och tittade på varandra. S i sin vanliga vardagsutstrysel; ett par mörkblå träningsbyxor och linne. Håret uppsatt i en tofs mitt på huvudet. Hennes glasögon tenderade att glida ner på näsan så att hon tittade ovanför kanten. Hon såg på mig. Hon visste lika lite som jag om hon skulle skratta eller gråta. Vi visste båda två att det inte var det mest praktiska som kunde ske. Till att börja med visste vi bägge två att vi inte skulle hålla ihop mer än nödvändigt. Vi ville inte bli föräldrar. I alla fall inte tillsammans. Med varandra. Vi var för unga. Jag var 23, på det 24:e. S ett år yngre. Mitt i studierna. Mitt i det som var kul för det mesta.
S gick förbi mig när jag stod mitt på golvet. Tyst. Vi var tysta båda två. Hon tog sin telefon och höll den i handen när hon satte sig vid skrivbordet och slog upp telefonkatalogen.
- Det är väl lika bra att jag ringer och bokar en tid.
Jag blev överrumplad över hennes snabba reaktion. Troligen hade hon känt på sig att hon var med barn redan efter bara någon dag.
- Vet du hur processen funkar.
Min fråga till henne var uppriktig.
- Vaddå? Tror du att jag brukar vara gravid eller?
S lät förolämpad.
Jag svarade inte utan lät henne hållas.
S satt och kladdade på en bit papper när hon väntade i telefonkön till gynekologen.
- Hej. Jag heter. Hej. Jo vi har köpt en gravtest på Apoteket. Hur säkert…? Jasså? 100% Nej, vi vill inte behålla. Vet inte. 4 veckor kanske. 5. Nej, 4. På måndag? Sen då? En vecka senare. Vad händer då? Måste man bli sövd? Finns inget alt…? Jasså inte? Hur lång tid? Hela dagen?
Då ses vi klockan 10.
Två veckor senare satt vi tillsammans på kk. Jag hade väntat ute i korridoren när S fick något piller. Uppstoppat. Hon hade tårar i ögonen när jag kom in till henne. Jag också tror jag.
Vi sa inte så mycket när vi gick hem på eftermiddagen.
Men vi konstaterade att det var en varm sommar i alla fall.
Hennes ord när hon kom ut från toaletten ekade i mitt huvud i flera minuter kändes det som. Tomheten fyllde mig. Glädjen tog över. Förtvivlan kom näst. Villrådighet hand i hand med chock.
Jag visste att det inte var läge att fråga om hon var säker. Då hade hon inte sagt så.
Det var en varm dag i juni. Sommaren var redan där. En svag vind ruskade om träden utanför och en doft a liv spred sig in genom den öppna balkongdörren in på S rum där vi stod och tittade på varandra. S i sin vanliga vardagsutstrysel; ett par mörkblå träningsbyxor och linne. Håret uppsatt i en tofs mitt på huvudet. Hennes glasögon tenderade att glida ner på näsan så att hon tittade ovanför kanten. Hon såg på mig. Hon visste lika lite som jag om hon skulle skratta eller gråta. Vi visste båda två att det inte var det mest praktiska som kunde ske. Till att börja med visste vi bägge två att vi inte skulle hålla ihop mer än nödvändigt. Vi ville inte bli föräldrar. I alla fall inte tillsammans. Med varandra. Vi var för unga. Jag var 23, på det 24:e. S ett år yngre. Mitt i studierna. Mitt i det som var kul för det mesta.
S gick förbi mig när jag stod mitt på golvet. Tyst. Vi var tysta båda två. Hon tog sin telefon och höll den i handen när hon satte sig vid skrivbordet och slog upp telefonkatalogen.
- Det är väl lika bra att jag ringer och bokar en tid.
Jag blev överrumplad över hennes snabba reaktion. Troligen hade hon känt på sig att hon var med barn redan efter bara någon dag.
- Vet du hur processen funkar.
Min fråga till henne var uppriktig.
- Vaddå? Tror du att jag brukar vara gravid eller?
S lät förolämpad.
Jag svarade inte utan lät henne hållas.
S satt och kladdade på en bit papper när hon väntade i telefonkön till gynekologen.
- Hej. Jag heter. Hej. Jo vi har köpt en gravtest på Apoteket. Hur säkert…? Jasså? 100% Nej, vi vill inte behålla. Vet inte. 4 veckor kanske. 5. Nej, 4. På måndag? Sen då? En vecka senare. Vad händer då? Måste man bli sövd? Finns inget alt…? Jasså inte? Hur lång tid? Hela dagen?
Då ses vi klockan 10.
Två veckor senare satt vi tillsammans på kk. Jag hade väntat ute i korridoren när S fick något piller. Uppstoppat. Hon hade tårar i ögonen när jag kom in till henne. Jag också tror jag.
Vi sa inte så mycket när vi gick hem på eftermiddagen.
Men vi konstaterade att det var en varm sommar i alla fall.

0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida